Ryggsäcken

Ibland är det överväldigande hur ens känslor fungerar.. Trodde att jag funnit mannen i mitt liv, för ett par år sen. Det blev lite av en 'bumpy ride' :p Nu sitter man här med the real man, som man saknar ihjäl när han är och jobbar, och som man kan sakna även fast han sitter bredvid en. Man får liksom inte nog. Det är en känsla jag inte känt sen.. hm.. jag skulle vilja säga aldrig :o Visserligen är det rätt så nytt fortfarande, men det känns perfekt. Och det känns som vi varit tillsammans i en evighet. Haha, Rebecca sa till och med att det verkade som vi känt varandra för alltid. Sen kommer det ju såklart till lite småtjafs, men det gör det väl överallt.. Inte lika mycket denna gången iaf :)
En puss till dig älskling.

Ikväll får vi gäster. Hjärtats moster fyller år, så vi blir några stycken med lite tårta här hemma, innan vi åker iväg till festivalen för att kolla raketerna. Fast jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska göra, om jag ska med eller inte.. Milton vart så himla rädd på nyår, så det känns inte snäll att utsätta honom för det. Felix däremot, verkar inte reagera på något smällande över huvud taget, så han kanske inte blir rädd. Kanske ska lämna Milton hos Mia, och utsätta Felix för en mjukstart med kvällens raketer, så han inte blir överumplad när det är dags för nyår.. Oh, herregud, jag höll ju på att glömma! Festivalen måste jag till i vilket fall som helst, jag har ju fortfarande inte ätit thai-maten där uppe. Den är så jääääävla god, och det hade varit en STOR förlust om jag missade den i år.

På valpkursen igår fick vi göra en övning som hon kallade för 'ryggsäcken'. Fånigt namn egentligen :p Man satt på huk/knä med valpen sittandes mellan ens ben, samtidigt som man höll om den och klappade den lugnt på bringan, precis ovanför där benen börjar typ. Där ska hundar tydligen ha lugnande punkter som man 'aktiverar' genom att klappa där. Provade göra det för en stund sen, Felix vart helt galen och stimmade runt och hängde Milton i halsen. Först skulle han bara bråka och gnälla och ha sig, men en 15 minuter och ett par sovande ben senare, så bara föll han ihop platt på golvet och nu sover han som en stock. Fett lyckad övning :p

Nu ska jag njuta av stillheten och kolla länghoppsfinalen på tv, heja Carolina Klüft!
Pusshaj

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0