För längesen var man så liten och så skyddad, så ovetandes om den stora, mörka världen som fanns där utanför sovrummets eller skolans väggar. Man var liten och jävlig, hittade på en massa hyss. Man växte upp, alla gick skilda vägar, lite kontakt fanns kanske kvar under gymnasietiden. Nu är det 5½ år sedan man tog studenten (!!) och 8½ år sen man gick ut grundskolan. Det är alltså en mindre jävla evighet och fan vad man känner sig gammal. Idag fick jag reda på att en tjej, som jag inte har hört ett enda ord ifrån på 8½  år, har flyttat till huvudstaden och gör musik. Och hon gör det bra, men hade någon frågat mig när jag gick i 9an, om jag hade kunnat se detta framför mig så hade svaret blivit ett klart "Nej". Någonstans lever man i en tidlös värld och när man vaknar upp och inser att så inte är fallet, blir man lite ångestfylld.

Nu är det dags att plugga lite!
Pusshaj