Vad som har skett i f.d omgivningar, är det ingen som vet. I år är babyboom. Allt för många omkring en väntar barn nu till hösten, och det är bara de man känner till. De senaste dagarna har bestått av lite skvaller, och visat sig att alla har gjort slut. Vårt stora "gäng" från några år tillbaka, är splittrat. Totalt. 6 års förhållande, 2 års förhållande, 3 års förhållande, allt är slut. Det känns som att jag satte igång hela break up-kedjan, när det tog slut med D för 1½ år sedan. De man trodde skulle vara tillsammans för alltid, visade sig inte heller hålla ihop. Det är tråkigt, och ledsamt. Ingen gillar väl att vara singel. Klart det är en vanesak, likadant som förhållande kan vara en vanesak för en annan. Jag hade visst kunnat tänka mig att vara singel, att bara ta hänsyn till mig själv och ingen annan. Göra det som faller en in och det man känner för att göra. Men i slutändan hade jag ändå saknat någon att komma hem till. Så är det alltid. (De enda som består är Björn och Ida, heja!)
Jag planerar i alla fall för fullt, en liten reunion. Det hade varit kul, för vi töser hade det i alla fall skoj. Varför ska ALLT behöva sluta dåligt? Lite ljus kan man ju försöka föra in i tillvaron :)

Jag, min dödsbleka skit, försökte återigen få mig lite sol idag. Är som sagt likblek så man får ta det lilla lugna nu i början, så man slipper ligga som en invalid hemma sen, pga att man har bränt sig.

Och S står mig fortfarande upp i halsen. Det är hemskt vad en person kan få en annan att känna en så sjuk motbjudan. Jag känner inte personen för fem öre, men det är många man inte känner som behandlar en bättre. Jag lovar att man är som luft, så fort han sätter sin fot i närheten. Både av S själv, och hjärtat.. han ska vi inte snacka om, som blir till en jävla idiot varje gång han är med S. Fega jäkel som inte kan stå på sig, och stå för sina känslor bara för att hans kompis är med. En kompis som för övrigt aldrig spenderar tid med sin fru eller två barn. Han är en fullkomlig idiot! Örk.