Emellanåt blir jag så himla stressad att det knappt är sant. Jag är förvisso bara (?) 24, och har hela livet framför mig. Om ett år är jag klar med skolan och kan äntligen äntligen börja jobba med det jag brinner för. När jag sen sätter mig ner och tänker, på t.ex familj och grejer, så sätter min klocka igång. Jag vill inte vara för gammal när (om) jag blir mamma, men samtidigt måste jag ha jobbat ett tag och sparat ihop pengar så man har en buffert och så att man är någotsånär trygg ekonomiskt. Man kan liksom inte gå och sätta en unge till världen utan ett öre på fickan, det är inte rättvist. Så jag stressar så himla mycket i mina tankar, att när jag i tanken når 30 så är det dags att gå i pension! Fan också, är det konstigt att ens mage håller på som den gör, med en hjärna som min? Man kanske skulle gå och ta ett par yoga-klasser så att man lär sig slappna av och slutar stressa så hemskt.

Idag tänkte jag på allvar sätta mig och försöka pyssl ihop den sista tentan. Har fortfarande inte hört något från rättspsyk angående praktikplats i höst, men C trodde att hon skulle hört nåt före midsommar. Jo men tack, skadar det folk att lägga på ett kol eller?

Såhär lagom efter frukost (ja jag vet vad klockan är) börjar min mage köra. Fan också.