.. iväg till Siba för att hämta ut min dator. Först får jag stå och vänta jättelänge, för att mannen framför mig inte förstår att det inte går att höja hans kredit på Siba-kortet. "Jag har betalat alla mina räkningar", ja men det hjälpte inte att han hade betalat dom, för inkomsten tillät inte en höjning. I alla fall så fick jag hjälp till slut, och efter ännu lite mer väntande, kommer killen och säger att ingen Siba-affär har kvar just den datorn. Inte någonstans. Så nu skulle en annan kille ringa inköpsavdelningen eller vad det var, på måndag, bara för att höra om det finns möjlighet att beställa hem en ny rosa en till mig. Det var delvis därför jag köpte den, och det sa killen också. Han tyckte till och med att det var en fin rosa dator! (gay-varning?) Hehe. Har varit lite hängig pga detta, då jag faktiskt såg fram emot att få min dator, jag har ju väntat på den hur länge som helst nu!

Hela dagen har för övrigt varit helt värdelös. Visst, fint väder och allt, men vad spelar det för roll om man ändå bara sitter på arslet i bilen hela dagen? Lägg till pms till detta, plus att lovade planer spricker, så kan ni ju tänka er hur glad man är idag? Dessutom ältar jag så förbannat, så det är inte bara dagens motgångar som stör mig i min pms-vecka, utan det är många dagars händelser. Usch och fy!

Får ni aldrig känslan, att hur mycket ni än anstränger er, så är det aldrig tillräckligt bra?