Det var meningen att hjärtat skulle komma och hämta mig när jag var klar med tvätten. Hans anledning till att han inte kunde hämta mig trots allt, var pga att det var för mycket jobb. Min anledning (som jag tror på stenhårt!) är att han helt enkelt var för lat! Klart han har jobb att göra, jag är ju inte blind, men när han kan sitta dagarna i ända framför blocket.se istället för att jobba, anser jag att man är för lat när man inte kan undvara 20 minuter för att hämta sin söta lilla flickvän. Prioritering där; 1. Blocket 2. Jag? :p Efter ett par timmar har min irritation dock lagt sig, och det är väl för det bästa. Han accepterar inte när jag skriker på honom, och tvärtom. Ni kan kanske tänka er hur högt man skriker när man hamnar där? :p Fullständigt onödigt!
I alla fall så har det resulterat i att min dag varit förbannat tråkig. Han kom med förslaget att jag skulle gå dit och det kunde jag visst göra. Om läget inte var så att jag får andnöd så fort jag går mer än 5 meter. Hjärtat håller på att hoppa ur bröstkorgen på mig och jag hör blodet susa i öronen. Mm.. det är gött med förkyldning..

Jag har i alla fall sett klart på Sex and the City-filmen. Igen. För hundrade gången ungefär. Och kikat på lite Frasier. Och förmodligen gått upp 10 kilo. Attans vilken ångest det framkallar att bara sitta på aselet hela dagen och inte göra nånting. Jag tänkte gå en längre runda med Milton innan, men jag orkade bara gå till rastgården och där fick jag sitta och vila upp mig medans han sprang av sig lite engeri. Jag tog vägen hem genom parken så det blev en längre bit, men shit vad jobbigt det var. Fick gå jättesakta för att kunna andas!

Nu blir det väl mer tv-tittande i väntan på att hjärtat ska komma hem. När han nu behagar att dyka upp. Går ju inte att planera något med den människan, han blir bara irriterad när jag tjatar :o