Idag har hormonerna vänt sig emot mig. Det började egentligen redan igårkväll men då var det liksom bara dags att tagga ner och koppla av hemma och sen sova. Idag måste jag vara ute bland folk. Vet inte vad det är som stör mig men det kryper liksom i skinnet på mig när jag är nära en del människor. Vill slita tussar av mitt hår.

Mamma grinar som fan där hemma, och lillasyster blir helt tokig på henne. Mamma fyller år på fredag men vill inte bjuda hem folk för "det ser ut som fan" och hon vill inte ens anstränga sig för att städa. Jag menar på att om de inte orkar städa, så tryck in allt överflödigt i en garderob och dra med dammsugaren lite. Mer än så är det liksom inte. Varför ska de envisas med att köpa saker som de ändå inte använder, som bara står och samlar damm och är ivägen? Suck. I alla fall så fick jag nog, ringde henne och frågade vad hon skulle göra med sin födelsedag. Helst ville hon glömma bort den men då fick hon inga presenter sa hon. Jag sa till henne att vi skulle ut och äta på Mandoo, och det tjafsade hon inte emot :o  Envisa lilla mamma. Hade hon bara sett till att hitta på något att göra istället för att sitta hemma hela dagarna, hade hon förmodligen inte varit så grinig.

Imorgon är det barnmorskebesök igen, och även dags för sockerbelastningen. Jag fasar för det som fan, för jag mådde sååå illa förra gången :s Det var inte så jäkla äckligt att dricka, så det är inga problem, men att sitta i två timmar och kallsvettas, känna sig svimfärdig, vara yr och illamående och svintrött, det är inte så hemtrevligt alltså.. Sen på fredag börjar vecka 30. Det är 2,5 månad kvar nu, det börjar kännas lite läskigt :o

Om inget går emot mig, så blir det lite hårklippning och ögonbrynsfix på fredag. Jag hoppas verkligen, för jag börjar känna mig som en.. ja. Hemsk :o