Idag är det första december och exakt ett år har passerat sedan mormor gick bort. Tiden har gått otroligt fort, men inte en dag har gått utan att mormor har dykt upp i mina tankar. Jag minns det som igår att pappa ringde mig på kvällen och sa att jag nog skulle ta och komma förbi så jag kunde säga hejdå till mormor för nu var det nog inte långt kvar. Jag springer oftast och gömmer mig i sådana situationer och jag sa att jag var inte säker på om jag hann, eller nåt sånt. Nån konstig känsla i kroppen fick mig dock att ändra mig, och jag ringde hjärtat och sa till honom att skynda sig hem med bilen. Jag tror till och med att det hade snöat, det var halt ute. Samtidigt som jag kör på den hala motorvägen, sms:ar jag med systerdotter som ber mig hälsa. Vi är hos mormor en stund, till och med morbror Johnny hade varit där, och han hade inte träffat mormor på år och dar.
Jag säger hejdå till mormor, säger att storasyster med familj hälsar och att de skulle komma imorgon, och vi åker hem. Jag har för mig att klockan var 22.45, jag står i duschen och försöker återfå min kroppsvärme, när jag hör hur min mobil ringer. "Fan också.." är allt jag tänker, jag hör hur hjärtat svarar, säger att jag står i duschen och att jag kan ringa tillbaka, hör även hur han sen säger "Jaha.. okej.." och kommer och knackar på dörren. Under mindre än en minut har jag hunnit lipa ordentligt och kan knappt prata. En halvtimme efter att vi har lämnat mormor, gick hon vidare. Jag är helt jävla stensäker på att hon väntade på mig. Mamma hade varit där hela dagen och Mia och pappa hade varit där länge, dom också. Hon var så pass dålig att hon hade kunnat gå bort när som helst under dagen. Hon verkade nöjd med att ha fått sina sista hejdå, från mig och från storasyster med familj. Kände att nu kommer det inga fler, nu kan jag äntligen få träffa min man igen efter 30-nånting år.
Jag önskar att hon kunde komma tillbaka bara för en dag, och träffa Elias. Säkert hade hon fällt nån frän kommentar, haha. Namnet på kusinens barn hade hon ju åsikter om; "Hur kan man döpa sitt barn till Oskar? Han kommer ju bli retad i skolan! 'Oskar, det åskar ute'." Haha.
Hon var galet envis, var snabb med sina kommentarer som inte alltid var lindade i bomull, synd om den som inte kunde ta det, liksom.

Du är saknad varje dag, men vi vet att du nu inte är olycklig för annat än att det är rökförbud i himlen, haha ♥ Ett skyddande öga från dig och morfar är allt vi behöver.