I måndags var det 3 månader sen min älskade mormor gick bort. Jag kommer ihåg dagarna före, att pappa ringt och sagt till mig att om jag ville säga hejdå, så var det bäst att passa på nu. Den 1/12 hade mamma varit hos henne hela dagen, och även mammas båda bröder. Min ena morbror hade liksom inte träffat/pratat med mormor på flera år, så det kändes lite konstigt.. I alla fall så ringde jag pappa på kvällen, och hela familjen var hos henne. Hjärtat, hans bror och jag hade precis parkerat bilen, jag hoppade in på förarsidan och gasade iväg till mormor. Var rena trafikfaran då jag skickade sms till systerdottern samtidigt.
Satt hos mormor lite, hon såg så jävla liten ut. När det var dags att gå hem, så sa jag hejdå. Jag sa att storasyster hälsade, att Melinda hälsade till henne, att vi alla skulle komma imorgon igen. Jag åkte hem och hoppade in i badet. Jag badar lite halvsnabbt, tar en dusch. Precis när jag klivit ur badkaret hör jag hjärtat säga i telefonen (han fick order att svara i min mobil om det ringde) "Nää.. hon duschar just nu.. jaha, okej.. ja vänta lite". När han sekunden senare knackar på dörren till toan och går in, står jag där och lipar som ett litet barn. Den jävla känslan är så jobbig.. pappa sa att de hade ringt från sjukhemmet och sagt att mormor gick bort en halvtimme efter att vi hade åkt. Det hade gått 45 minuter sen jag lämnade henne tills jag fick samtalet av pappa. Jag är så jävla glad och så tacksam att jag hann säga hejdå. Det var precis som att hon väntade på att jag skulle komma. Och jag är glad att hon fick sin hälsning från systerdotter och familj.
Det gick lugnt i alla fall, ena sekunden andas hon, nästa andetag kom aldrig.

Igårkväll kom en sån sjuk saknad över mig.. jag bestämde mig för att åka till kyrkogården, men det fick vänta tills idag. Fick ringa mamma och fråga vilken som var mormors favoritblomma, och så blev det 12st mörklila tulpaner. Såklart hade jag ett jäkla problem med att trycka ner den förbannade platsvasen i den stenfrusna jorden, men det gav väl bara mormor ett gott skratt. Fint blev det tillslut i alla fall.

Du är älskad och saknad ♥