Om man trodde att hormonerna försvann i samma ögonblick som man blev en människa mindre, då hade man fel. Det krävs fortfarande ingenting för att man ska börja lipa, och det är så jävla jobbigt! Inte blir det bättre av att sitta i en mildare form av fängelse hela dagarna heller.

Jag har för mig att jag har läst att det tar jättemycket på kroppen av att amma. Vet inte om det har med mjölkproduktionen att göra eller vad, eller också är jag helt ute och cyklar. Det konstiga är dock att jag inte är det minsta hungrig. Jag blir hungrig, men när maten väl står framför mig så försvinner all aptit. Det går bara att få ner några bitar mat. Frukt och sådär, det går bra. Det är lätt liksom. Men om det nu krävs sådan energi för att göra mjölk, borde man inte vara hungrigare då?
Jag har minskat i svullnad i alla fall. Mina ben börjar återfå sin vanliga form, fötterna är fortfarande lite tjocka. Allt onödigt plöfs i ansiktet är borta, eller i alla fall det mesta. Min näsa är mindre, haha :o Och extrahakan är mindre. Det ser fortfarande ut som att jag ska ha bebis, men att man är i början av graviditeten trots att magen är längre ner. Detta är dock inte så konstigt, har man ägnat 8 månader åt att tänja ut sig, så tar det inte 8 timmar att dra ihop sig igen. Den är lite degig också, haha. Inga muskler what so ever.

Nu är det snart matdags för lilleman igen, och jag måste hinna med ett toabesök först!