Miltons hår är överallt! Det har inte stört mig särskilt mycket innan, jag brukar klara mig från att få det i munnen. Men jag vet däremot när det stör mig, och det är när det är i de massiva mängder som uppstår vid fällning. Jag hatar det! Bara man tittar på honom så tappar han femtusen hårstrån. Jag vet inte vart tusan jag har gjort av hundborsten heller :s

Nu för tiden känner jag att jag går omkring med en svart aura. Jag vet inte om det är några hormoner som är kvar och spökar, jag vet inte hur länge kroppen är i obalans. Men det är inte kul att hela tiden gå och känna sig negativ och orkeslös. Jag måste t.ex dammsuga, för att Miltons hår (återigen) är fucking över allt, och folk går in med skor så det är så jävla grusigt här, men jag orkar inte. Jag måste tvätta men vet inte när nästa tvättid är bokad, och då ska hjärtats bror ändå tvätta. Kanske hade jag kunnat smyga ner lite kläder med honom. Det ser ut som kriget här hemma nu.

Inatt vaknade Elias varannan timme och ville äta. Varje gång var jag lika förvirrad. Jag ställer larm på mobilen så att jag inte skulle råka sova förbi ett mål, för jag vill inte riskera att han går ner i vikt eller sådär, han måste liksom gödas. Varje gång jag kollade på mobilen vart det en timme kvar innan matdags, och jag förstod ingenting. Nu i ett lite mer vaket tillstånd fattar jag att han bara var lite hungrigare. Nu har han motvilligt somnat i sin säng så jag har lyckats diska lite och tvätta lite kräk-kläder. Nu dricker jag hallonte och saknar den lille fisen, haha ♥

Hyckleri är inte klädsamt.