Barfota utan stumpor och skor..
*nynnar* Mina fötter spenderar alldeles för mycket tid instängda i skor. Det börjar värka i fotsulorna efter för lång stund. Även att stå och diska har blivit en pina. Jag tror jag står för mycket på ena benet, för det är alltid bara den vänstra foten som får mest ont då. Ryggen ska vi Verkligen inte snacka om :s Men om jag tar lite hela tiden så går disken rätt fort, då det inte hinner samlas en massa skit.
Idag skulle jag hämta spjälsängen från mormors vind. Trodde jag. När jag väl kom dit, så visade det sig att min käre far inte hade rätt nyckel med sig. Inte så förvånande :p Blev en tur lite i onödan, men lägenheten hade verkligen blivit så mycket finare! Det luktade inte ens rök i trappen längre. Attans vad mormor måste ha rökt egentligen för att det skulle lukta så mycket.. Bra kämpat Nille!
Spjälsängen får vänta till imorgon istället, faren hittade rätt nycklar så vi styr upp det imorgon. Tur det, jag börjar bli orolig. Det är liksom en konstig oroskänsla.. Jag är helt lugn och tänker att nästa kontroll den 6e kommer att gå bra, att Lilleman har vuxit. Kanske inte att han vuxit ikapp sin kurva och sina 22 saknade procent, men i alla fall att han vuxit. Sen är det den negativa oron som väger så mycket tyngre, som fasar för att han inte vuxit alls och då kanske kommer behöva plockas ut. Det är jag INTE redo för. Jag har ställt in mig på 40 veckor ända från början. Att ändra det till att helt plötsligt bara vara typ 2 veckor kvar, det går inte lätt det.
Men nej, positiva tankar är det som gäller här! Allt pekar ju på att han skulle växa.
Nu ska jag kika på lite serier på datorn innan jag slocknar helt.
Idag skulle jag hämta spjälsängen från mormors vind. Trodde jag. När jag väl kom dit, så visade det sig att min käre far inte hade rätt nyckel med sig. Inte så förvånande :p Blev en tur lite i onödan, men lägenheten hade verkligen blivit så mycket finare! Det luktade inte ens rök i trappen längre. Attans vad mormor måste ha rökt egentligen för att det skulle lukta så mycket.. Bra kämpat Nille!
Spjälsängen får vänta till imorgon istället, faren hittade rätt nycklar så vi styr upp det imorgon. Tur det, jag börjar bli orolig. Det är liksom en konstig oroskänsla.. Jag är helt lugn och tänker att nästa kontroll den 6e kommer att gå bra, att Lilleman har vuxit. Kanske inte att han vuxit ikapp sin kurva och sina 22 saknade procent, men i alla fall att han vuxit. Sen är det den negativa oron som väger så mycket tyngre, som fasar för att han inte vuxit alls och då kanske kommer behöva plockas ut. Det är jag INTE redo för. Jag har ställt in mig på 40 veckor ända från början. Att ändra det till att helt plötsligt bara vara typ 2 veckor kvar, det går inte lätt det.
Men nej, positiva tankar är det som gäller här! Allt pekar ju på att han skulle växa.
Nu ska jag kika på lite serier på datorn innan jag slocknar helt.
Kommentarer
Trackback