Jag har hela tiden haft värsta skräckscenariot om att jag ska få en enorm bebis, och hur fasen jag ska bära mig åt för att få ut den. Idag var det dags för ultraljud nummer två. Allting såg bra ut, hjärtat hade alla klaffar och förmakrar och alla organen låg på insidan. Han har två kulor och man lyckades till och med se det tredje benet, haha. Jag sa till hjärtat att man såg den lille saken och han bara "Du.. den var inte så liten alltså", hoho. Han lät nästan stolt :p
I alla fall så mätte hon bebisen och kom fram till att han var lite för liten för veckan. Hon sa att om han hade legat en halv millimeter (säkert felsägning, hon menade nog en halv centimeter) över där han låg nu, så hade han hamnat i "norm-kategorin". Detta ledde i alla fall till att vi skulle göra en flödeskontroll; kolla så att navelsträngen var okej och så att näring och syre kom till bebisen som det skulle. Detta var helt okej, bebis får med andra ord all näring och allt syre han behöver. Mina kärl var däremot lite tröga (har ingen aning om vad hon menade med det) men det var ändå inga värden jag behövde oroa mig för.
Lilleman ligger på -22% i tillväxthämnad eller vad det nu hette. Har jag förstått det rätt så växer han 78% istället för 100%. Alla prover och grejer visade dock att han fick det han behövde för att klara sig och för att växa. Jag ska tillbaka om två veckor och kolla om han vuxit något och om tillväxthämnaden ändrats. Ligger den istället på kanske -10% är det bättre, ligger den kvar på -22% tyckte jag läkaren började  prata om att ta ut bebisen för att han skulle klara sig. Jag skulle i alla fall inte vara orolig, utan bara vara uppmärksam på att han fortsätter röra sig så som han gjort.

På ultraljudet visade det i alla fall sig att låg med huvudet neråt. På bilden såg man även hur han låg med ena armen över huvudet, haha. Exakt som hjärtat gör när han sover :o Så himla gulligt. Blev en bild idag bara, och en suddig sådan. Men killen är kameraskygg, vad ska man göra? :p