Nu har vi passerat midnatt och då även gått in i vecka 33. Till min stora förtvivlan har det börjat dyka upp lite bristningar, men de har (tack och lov) placerat sig på sidorna. De är inte så stora, inga långa ränder utan mest som röda prickar eller... prickar är fel ord för det känns för litet, men.. fläckar. Håller de sig borta från magen ska jag inte klaga alltför mycket. Jag har sett bilder på hur en del ser ut efter sina graviditeter, och det ger mig värsta ångesten. Jag hoppas att det inte blir värre.
Det är alltså 7 veckor kvar. Jag förväntar mig dock minst 8 veckor till, eftersom mina beräkningar inte stämmer med ultraljudet, men frågan är väl vem man ska lita på.. Nytt ultraljud blir det på onsdag, får se så att det fortfarande gömmer sig en pojke där inne :p Bm sa att det var 75% säkerhet när hon sa könet, så heeeeelt säker är man inte :o

Min rygg gör inte sådär fenomenalt ont längre. Eller så har jag bara vant mig. Jag kan fortfarande inte vända mig ordentligt när jag sover, för ryggen håller på att ta livet av mig. Ligga still kan jag inte heller göra, så tänk er hur ofta man vaknar, om man vaknar  v a r j e  gång man ska vända sig :o Milton får inte mycket sömn han heller, han vaknar lika ofta som mig stackarn. Men det valet gör han genom att sova så nära mig i sängen :p

Jag måste för övrigt finna en plats för min byrå, för det går inte att ha den i sovrummet med en säng till. Hela min planering förstörs liksom. Känns bara som att man inte får ha saker ifred. Kanske (förmodligen) är jag paranoid eftersom jag inte helt kan slappna av och känna att detta är Mitt hem. Funderar lite över min lägenhet som för tillfället hyrs ut. Deras bebis kommer en månad före junior, och att kasta ut dom känns inte så himla snällt.. Aja, vi får se hur det blir.

Nu ska jag snart äntligen få stänga mina ögon, ska bara hämta lilla hjärtat från jobb först. Jag hoppas verkligen det blir snart för jag är galet trött :o