När jag träffade mitt lata hjärta, så visste jag att jag nog aldrig älskat mina ex sådär riktigt jättemycket. Det var liksom inte alls samma känsla. Jag var bombsäker på att det var såhär det kändes när man älskade någon till döds, typ. Och sen kom Elias. Denna underbara varelse har tagit ordet älska till en helt annan nivå. Svärmor frågade vem av dom jag älskade mest, men det går ju inte att svara på. Det är ju på två olika sätt.
Varje gång jag tittar på den glada lilla skiten som ligger och snackar/slåss med elefanterna ovanför sig, så värker hjärtat. Det räcker med att vi får ögonkontakt för att han ska fyra av det mest ärliga av leenden.

Idag har vi också haft lite kräkmaraton. Svärmor envisas med att lägga in toapapper under bodyn där den är fuktig, istället för att byta skiten, vilket resulterar i att det smulas sönder och fastnar i hans tjockisveck. Sen är hon så himla hysterisk att Elias började gråta, haha. Hon sa att han började gråta när han såg vem det var som höll honom, typ. Aja.. jag får stoppa undan mina åsikter för det är ändå hans farmor.

I badet idag var han nog lite trött, för han bara låg där och inspekterade sin hand som rörde sig, och försökte äta upp den. Mot slutet blev han skogstokig och det förvånar mig inte om halva badvattnet åkte ut på golvet.

Nu ligger han i sin säng bredvid mig, och försöker stoppa in två händer i munnen, där nappen redan finns, och jag själv ska kika på lite serier. På söndag börjar förresten Big Brother, är jag den enda i landet som saknat det programmet? Haha. Fast även det var väl kanske bättre förr, när man hade fjortissinne. Vi får väl se :o