Det räcker med att Elias ser ens ansikte framför en för att världens största leende ska spridas i hans ansikte. Börjar man sen prata med honom så blir han så jäkla exalterad att han sparkar hejvilt med armar och ben tills han blir helt färdig. Under tiden ger han ifrån sig små glädjetjut.

Jag vart iväg till Ikea förra veckan och där köpte jag en enkel leksak. En röd plastring med ett kohuvud och två fötter som går att snurra i ringen. Bra förklaring va? I alla fall så tänkte jag att han kunde öva att greppa med den, eftersom plastringen inte alls är så stor och hans händer är så små för alla andra grejer här. Undan går det i alla fall, greppa det kunde han göra från början, men nu vill han utforska den lite mer, gärna genom att stoppa in den i munnen. Den, min hand, andra grejer, tyger.. allt ska smakas på.

Inatt fick han flytta över till sin säng igen, då han andas mycket bättre och sådär. Mitt i natten vaknar jag av att han snackar med elefanterna ovanför sängen och när jag tittar dit så flyger mobilen fram och tillbaka. Kanske skulle börja lära honom redan nu att man inte slår djur? Hihi.

Han är mitt lilla ljus. Oavsett vad man själv har för bekymmer så har inte han några över huvud taget. Man möts alltid av ett leende och äkta glädje ♥