Han är så himla snäll, min lille fis. Han är ett sådant bra första barn, som istället för att avskräcka en från fler barn, gör en sugen istället. Jag vet att jag har enorm tur med honom, de fåtal gånger han skriker så det blir jobbigt, är snabbt över. Allt han vill eller behöver, är att ligga nära och så blir han tyst.
Igårkväll var nog första gången han skrek riktigt jobbigt. Det var "bara" i några minuter, men herrejösses vad han skrek! Det var ett skrik som att han hade ont nånstans, men jag tror det var en blandning av hunger och extrem trötthet. Han hade varit vaken jättemycket hemma hos mamma och pappa och bara sovit korta stunder, och hungrig blir han varannan timme nu för tiden. Efter lite mat fick han ligga på min mage och somnade direkt.
Nu ligger han och bökar i sängen, är trött som fasen men kan inte komma till ro. Spottar ut nappen titt som tätt och lyckas sen få in den igen, gnäller, ser ut att somna i ungefär 2 sekunder och sen börjar det om. Hans ögonlock är så grymt tunga men han kan/vill inte somna.

Imorgon väntar ett tandläkarbesök för mig. Jag har som vanligt blandat ihop alla dagar och trodde jag skulle dit på fredag. Idag tror jag även att det är tisdag. Jag fattar inte vad det är med min hjärna alltså :s

Idag när jag var iväg och "jobbade" lite, så ringer hjärtat som är hemma med lilleman, att Elias har vaknat och gnäller helt mycket. "Jaha?" menar jag på, vad ska jag göra åt saken liksom? Han sa att blöjan var full och jag sa då att då får han ju byta den. Bajs är ungefär det absolut värsta han vet, och till min skadeglädje hade ju Elias skitit som fan, haha. Ojoj vad jag fnissade när vi lagt på. Han lät så äcklad och panikslagen när han ringde igen för att fråga vart allt låg, haha. Det hade dock gått bra att byta den, första blöjan sedan sjukhuset, även om den såg ut att vara av modell "low cut" hoho. Vad ska man göra liksom? Ni kan kalla mig Superwoman!