Fan vad jobbigt det är. Tänk er själv frustrationen när du klättrar upp för en stege och en liten jävel nere på marken står och klipper av benen på stegen så du aldrig kommer upp. Jag har mina mål men vet fan inte hur jag ska göra för att nå dom. Jag försöker men det är nån elak jävel som sätter käppar i hjulet för mig hela tiden.

Idag ringde min gamla handledare från praktiken, till mitt hjärta. Han hade kvar numret som jag gav honom för typ 1½ år sen, och behöver nu få sin moppe fixad. Kanske skulle man ta sig ett snack med honom så man kan få in ett par fötter. Hade ju i alla fall lyft ett par stenar från axlarna. Saken är den att när det är för mycket motvind så slutar jag så småningom att kämpa. A girl can only take so much.

Nu har lille herren i huset varit vaken sen 18.30 ungefär, och är nu så himla gnällig och övertrött. Envis som en åsna och vill inte somna.