Helt förvirrad
När jobb skickar ut bokningar för kommande vecka, så kan de inte göra det på ett enkelt och okomplicerat sätt. Detta resulterade i att jag åkte till jobb igår, stressade som en tok och när jag kom innanför grindarna kom jag på att jag glömt dubbelkolla så att det verkligen var igår jag skulle jobba. Loggar in på mailen och får upp schemat, och då står det 14/11 från 23. Såklart. Så jäkla pinsamt det hade varit om jag kommit in på jobb innan det visade sig att jag inte skulle jobba förrän ikväll. Suck. Sen hade jag ju hunnit stoppa i mig 2 koffeintabletter så jag skulle orka jobba, så det tog lite tid innan jag väl kunde somna, så idag är jag ändå trött :p
Nu ska jag äta lite frukost, och under dagen ska jag hinna med att gå på långpromenad med broren och hundarna, handla och laga mat. Och det optimala hade varit att lägga sig 16, men så lär det inte bli, så jag får sikta in mig på 18.
Appropå hundar.. Lilleman är osäker som tusan, och avskyr män och hanhundar. Eftersom han är en ras som kan jobba 8 timmar om dagen, så bestämde vi oss för att han vackert får ta och följa med på promenaderna, trots annan hanhund, och min bror. I början vart det kaos. Fick ha på honom munkorg så att han inte skulle bita Valentino, som dessutom är en enorm rottweiler och inte ens färdigvuxen.. han är gudasnäll men får man en aggressiv hund i nacken så biter väl vem som helst tillbaka. I alla fall, folk som har gått förbi rastgården när vi har haft våra terapistunder har väl trott att vi har tränat kamp med hundarna, så som det har morrats och skällts och haft sig. Min bror blev accepterad efter en dag, men det har varit svårare med Valentino. Men så i fredags lossnade allt. Först var det mindre kaos som vanligt, men efter att vi tog ut den ena hunden och lät Milton leka med den andra, så verkade det som att det lossnade. Helt plötsligt ville Lilleman bara leka, och de lekte så snällt. Han lade sig till och med ner, med magen blottad och då är det verkligen lugnt. Jag kände mig så stolt, det finns verkligen hopp för den lille token :)
Nu ska jag äta lite frukost, och under dagen ska jag hinna med att gå på långpromenad med broren och hundarna, handla och laga mat. Och det optimala hade varit att lägga sig 16, men så lär det inte bli, så jag får sikta in mig på 18.
Appropå hundar.. Lilleman är osäker som tusan, och avskyr män och hanhundar. Eftersom han är en ras som kan jobba 8 timmar om dagen, så bestämde vi oss för att han vackert får ta och följa med på promenaderna, trots annan hanhund, och min bror. I början vart det kaos. Fick ha på honom munkorg så att han inte skulle bita Valentino, som dessutom är en enorm rottweiler och inte ens färdigvuxen.. han är gudasnäll men får man en aggressiv hund i nacken så biter väl vem som helst tillbaka. I alla fall, folk som har gått förbi rastgården när vi har haft våra terapistunder har väl trott att vi har tränat kamp med hundarna, så som det har morrats och skällts och haft sig. Min bror blev accepterad efter en dag, men det har varit svårare med Valentino. Men så i fredags lossnade allt. Först var det mindre kaos som vanligt, men efter att vi tog ut den ena hunden och lät Milton leka med den andra, så verkade det som att det lossnade. Helt plötsligt ville Lilleman bara leka, och de lekte så snällt. Han lade sig till och med ner, med magen blottad och då är det verkligen lugnt. Jag kände mig så stolt, det finns verkligen hopp för den lille token :)
Jag vet inte vad han vill göra på diskbänken, men upp ska han
Kommentarer
Trackback