Till och med lilla Angel sa att det är äkta kärlek. Jag kan inte komma ihåg att jag i tidigare förhållanden, varit lika "ha-galen" som jag är nu. JAG FÅR INTE NOG!! Jag vill bara ha mer mer mer, hela tiden. När hjärtat inte är här, så saknas halva jag, och det känns. Och tiden går så oääääändligt långsamt! Som nu t.ex.. det är 2½-3 timmar innan han kommer hem, och jag som hatar att sova själv, kan inte somna hur trött jag än är. Jag får vackert sitta vaken lite till.



Idag har jag kommit på suveräna lösningar. Jag försöker inbilla mig att det bara är provisoriskt, men man vet ju aldrig. För att bli av med alla lådor och säckar som står överallt, måste man ju även ha någonstans att göra av innehållet. Eftersom jag verkar vara den enda i hela världen som läser, så finns här alltså ingen bokhylla. Vad hittar jag då istället, efter flera timmars funderande och letande? Jo, en städskrubb! Den används till skoförvaring, och har såna fina små hyllor till diverse egentliga städgrejer, och det räckte precis till mina böcker! Jag tog bara med mig de som jag inte har läst, och de som jag verkligen kommer läsa igen så det blev inte så många. Fast nu kan man ju ställa sig frågan vart fasen jag ska göra av städgrejerna..? Oavsett så kan man gå på golven nu, i alla fall i sovrummet. Nu saknas bara lite hyllor, och de hämtade jag hemma hos mamma och pappa där jag även blev attackerad av den fetaste spindeln ever!

Jag gick in i huset och kände att något var på mig. Jag skakade på armen lite, för att få bort vad det nu var för skräp som landat på mig. I hallen märker jag hur något hänger från armen och försöker få pappa att förstå att han ska rädda mitt liv. Jag tänder lampan och när skräcken släpper står jag där och skriker och halvbölar om vartannat, att han ska ta bort den jävla äckliga spindeln från helvetet. Mamma frågar vadfan jag sysslar med, men ser förstående ut när jag får fram "spindel", och berättar om hur hon blev skrämd från vettet av en gräshoppa.
Jag säger då det, kan man inte i alla fall slippa de förbannat äckliga insekterna i alla fall i stan?? Suck.

Nu ska jag titta på SATC-filmen, igen, och vänta på mitt älskade hjärta.

Jag blev tokig på disken i köket, så jag fick sätta igång och diska istället. Man såg knappt diskbänken så mycket disk det var. Efteråt blev allt mycket finare i alla fall, och även spisen blev vit. Eller i alla fall vitare, men det är tillräckligt för mig.

Jag behöver ha fatt i hyllor så att jag kan få upp alla mina hudkrämer och nagellack och allt vad skit jag har samlat på mig. Träningsbänken som står här, kan jag inte bära själv, och jag vet inte var nyckeln till källaren är, eller vart förrådet är. Borde egentligen ta en tur till nån klädstation typ Myrorna, och kasta det skitet också.
Alla mina rengöringsmedel är i skåpbilen och jag är alldeles för lat för att gå ut och hämta dom. Jag tror dessutom att de är lite svåra att få tag i. Suck och stön.
Sängen är i alla fall mysig, den har mig i sitt våld :)

Det blev lite hastigt som lustigt, den här flytten. Fick stress-packa allt skit i sopsäckar, då det var smidigast. Dock är kartonger betydligt smidigare att "möblera" med, men vad ska man göra. De senaste dagarna har mest gått åt till att flytta allt från lägenhet 1 till lägenhet 2, och jag kan ju säga att den sistnämnda ser ut som kriget själv. Igår behövde jag dock bara två timmar att packa upp det mesta och ordna fint. Det mesta i klädväg alltså. Nu har jag fått ihop 2 säckar med kläder som ska kastas, och så står det en med skor, och sängkläder/handdukar, som jag hade tänkt ägna mig åt idag.
Kanske skulle ta och ringa hit Angel så hon kunde hjälpa mig göra fint i köket :) Jag har en massa grejer som ska in där, hjärtat har ungefär en miljon radio-grejer som han ALDRIG använder, som ska kastas. Det tar upp säkert 80% av allt köksutrymme. Och så ska det städas. Jäklar vad det ska städas! Det har bott två killar här som inte bryr sig sådär nämnvärt om att städa efter sig, förutom att dammsuga nångång då och då, och diska en gång i veckan. Men det blir nog bra till slut.

Sitter här och slösar bort värdefull tid, men jag tänkte bara meddela er om att jag lever och mår bra :p

Sitter här och har inte mycket att göra, så jag tänkte att jag skulle ge min blogg en liten makeover. Min mini-pc ger det inte en rättvis bild, men det får vara såhär sålänge. Orkar inte göra om allting :)

Jag sitter och väntar på att studiehandledningen ska komma, på kursen som jag ska göra tentan i. Det var tydligen en ny lärare denna terminen, så allt är inte samma som förra året. Man kan ju dock tycka att de får snabba på lite, det är 3 veckor kvar innan det är tentadags ju :s

På fredag, eller kanske imorgon (eller idag till och med) så flyttar jag. Kan ju vara skönt att ha de avklarat innan sista sekunden är slagen, men så blir det ju aldrig. Flyttade lite grann nu imorse, och ska flytta lite mer senare ikväll. Kanske allting? Nä, men det absolut sista får tas imorgon, det är inte mer med det.
Hade velat köpa mig en byrålåda också, så jag kan göra av mina saker nånstans. "Men gumman, jag har JÄTTEmycket plats i garderoberna!" får man då höra, och när jag sen kikade imorse fanns det knappt nån plats alls :p Men alla är vi väl likadana, man kastar inte saker förrän det är absolut nödvändigt. Jag har kläder där prislappen fortfarande är kvar, som jag never ever kommer att använda :o Himla onödigt egentligen.
Aja, får sitta och drömma lite till, det är inte mer med det :o

Alltså.. när jag var liten var det inga problem att låta mig gå till och från skolan alldeles själv. Visserligen gick jag med ett par klasskamratet, antalet varierade från dag till dag. Vi var dock så små att även om alla försökte, så hade vi inte haft en chans mot en våldsman av något slag.
Nu, idag.. folk skjuter varandra i huvudet, misshandlar varandra när något inte passar, kör ihjäl folk, dödar några fler osv osv. Senast imorse sprängdes en uttagsautomat! VAD FAN ÄR DET?!! Är folk så jävla uttråkade att de inte har något annat att göra än att gå och spränga saker i luften?! Tydligen hade det hörts rejält, och vad jag såg på sydsvenskan.se så hade det känts som en mindre jordbävning. Och vem sover då, genom allt kaos, precis som då åskovädret väckte halva stan, om inte jag? När jag sover, kan jag liknas vid medvetslös. Det är något helt sjukt så hårt jag måste sova. Inte ens då det där flygplanet flög så himla lågt över stan, vaknade jag. Och det ska ha flugit precis över mig, eller i alla fall tillräckligt nära för att jag borde ha vaknat. Men jag klagar inte, gott sover jag!

Idag är sista vilodagen för Petunia. Nu ska det sättas igång med att galoppera. Ägaren ville göra det själv den första veckan, och det är helt okej. Så jag har nån skritt-dag sen får väl jag också sätta igång nästa vecka :) Man har hört allt för många skräck-historier om hur fullblod är, och även om hela stallet dementerar dessa rykten vad gäller Petunia, så pirrar det ändå lite i magen :p

Imorgon är det då dags för praktiken igen. Äntligen! Har längtat som en galning ända sedan jag slutade i fredags.. det är inte helt lätt att lämna jobbet på jobbet, typ. Ska få läsa patientjournaler och stilla den äckligt nyfikna flickan inom mig, och så ska jag gå igenom lite arbeten med handledaren. Har ett jäkla fördjupningsarbete som ska göras, men jag har blivit av med listan där det stod vilken bok vi skulle använda oss av...

Ha det gott allesamman!

Igår var jag så himla trött att jag nästan somnade i bilen när hjärtat tankade. Efter det bar det av till Helsinborg, och då kunde jag inte hålla ögonen öppna längre. Den bilen är inte den tystade bil som rullar på våra vägar, och den går som fan. Ändå finner jag den sövande. På hemvägen sov jag också och ääääntligen kunde jag gå och lägga mig vid 01 efter att ha varit vaken ända sen 06 på morgonen.

Idag vaknade jag, inte utvilad men i alla fall något piggare. Det första som fanns i tankarna var praktiken och en liten besvikelse över att jag inte skulle dit idag. Sekunder senare kom en våg av irritation över mig. Min chef visste om att jag skulle vara på praktiken hela veckan (det finns ju inte 25 timmar på ett dygn, så det blir svårt att få ihop timmarna annars), men ändå hade hon inte satt in någon på att jobba för mig imorgon. Hon ringer ett par gånger på morgonen men jag får inte använda mobilen så jag kan heller inte svara. Igårkväll ringde hon och gnällde, jag lyssnade inte på henne. For all I care kan hon lika gärna försvinna från jordens yta. I alla fall så sätter hon in ALLT på måndag, ställena tar det 30-45 minuter att köra till, och sen ska det städas i 7 timmar och sen 30-45 minuter hem igen. Är hon sjuk i huvudet eller? Sen praktik tisdag-torsdag, jobb på fredag och sen vill hon att jag ska jobba HELA helgen också. Glöm det, verkligen.

Idag kom det två och kollade på lägenheten. De tyckte att det var intressant men man vet ju aldrig, Kan lika bra vara som de säger. Jag hoppas på det bästa i alla fall, de skulle höra av sig under dagen oavsett beslut. Vill de ha lägenheten så flyttar jag inom två veckor. Blir det på det sättet, så kaaaanske kanske jag kan skita i jobbet, jag måste räkna lite. Man ska liksom inte fyllas av irritation, illamående/kass mage och ångest av att gå och jobba, eller hur?
Hjärtats lillebror sa "Du hatar verkligen dina chefer!" men så är det inte. Jag har bara haft en chef tidigare som det har funkat med. Eller, knappt det egentligen, men arbetsplatsen var underbar. Där var alla också som en familj eller ett gäng kompisar och det var mycket roligare att gå och jobba då. Jag som inte är en morgonmänniska, steg upp 06 varje dag och var ändå inte irriterad eller nåt sånt.
Handledaren på praktiken sa att det nog inte skulle vara några problem att få jobb där är utbildningen är klar, och att jag under tiden jag pluggar klart, kunde sätta upp mig som vikarie och sådär. Jag ska fiska mer information nästa vecka, för DET som extrajobb under tiden, hade varit det ultimata.

Nu ska vi snart äta, och sen åka till stallet, hoppas jag. Ska nog ta med hundarna dit också. Vågar dock inte släppa Lilleman lös, för sticker han av efter en kanin så kommer han inte tillbaka igen.
Undrar om lilla hästen ska ridas förresten.. kan inte det där schemat utantill, men det borde ju vara dags för nästa fas i igångsättningen.. får ta och skriva ner det sen, så jag vet.

Alla är jämlika. Vi har våra egna kläder på oss, för att inte orsaka en tanke/känsla att det är "Vi och Dom", det är bara "Vi". Personalen är mer som ett gäng kompisar, eller som en liten familj. Det förekommer lite tjafs och gnabb som det gör i familjer, mest på skoj. Det är ingen spänd och tråkig stämning där man bara pratar med varandra om jobbrelaterade saker. Att gå dit känns inte som att gå till praktiken, att gå dit känns snarare som att gå hem. Jag har inte fått "hem-känslan" än, men det känns då verkligen inte som ett jobb/praktik. Exakt likadant var det när jag jobbade i stallet. Det är mer som att man spenderar dagarna med att utföra sin hobby.
Jag valde verkligen rätt praktikplats. Rätt utbildning för delen också.
Det flyttade in en ny patient idag också, h*n verkar trevlig, kom fram och hälsade direkt. Det är bara den andra personen av tio intagna som har gjort det. Inte för att de andra är mindre trevliga, men man märker redan skillnader i deras personlighetsstörningar. En i personalen bara flinade åt mig när jag sa "Mitt hjärta är så blödigt.. hade jag kunnat hjälpa alla så hade jag verkligen gjort det".

Det har inte hänt så mycket annat än det.. Hade Petunia i måndags, hon gnäggade på mig i hagen och kom fram av sig själv. Första gången jag skulle hämta in henne vände hon baken till illa kvick, det skulle inte förvåna mig om hon tänkte slänga iväg en spark också, haha.
Dags imorgon igen dock. Vet inte vad det står på igångsättnings-schemat, om hon ska ridas eller inte men det återstår ju att se.

För övrigt är aktiv dumhet det absolut värsta som finns.

Jag älskar min praktik! Det är helt jävla perfa!

Synd bara att folk i ens omgivning ska hålla på att bli sura för ingenting, helt jävla onödigt att förstöra andras dagar pga.. just det - ingenting! Och detta är för övrigt personer som gnäller på Mig, att jag blir sur för ingenting.
ARGH!

Imorgon är det i alla fall praktik 06.45-14.15 har jag för mig, så egentligen borde jag ju gå och lägga mig nu typ.
Ska se om jag inte kan uppdatera lite mer och bättre till helgen.
Ha det gott!

Och så började praktiken. 06.00 ringde mobilen imorse, och väckte nattmänniskan Andrea. Mina ögon var så grusiga att det tog flera minuter även efter att jag stigit upp, innan jag kunde se klart. Gick på toa, borstade tänderna, klädde på mig och gick iväg. En kvart var allt jag behövde :)
Handledaren är perfekt! Hela personalen är jättebra, det är ingen dålig stämning och man kände sig inte sådär okunnig eller töntig som man kan göra på vissa platser emellanåt. Ett dåligt intryck fick jag av en i personalen på morgonen, men det gick över sen. Det verkar vara en lugn avdelning, där patienterna är lugna, men det ska dom ju vara i och med att det är en "utslussnings-avdelning".
Det var i vilket fall som helst en bra första dag. Imorgon är det mellan 12.25-21.15 och på fredag är det 06.45-14.15 eller nåt sånt. Jag är nöjd, och efter första dagen kan jag inte säga annat än att jag trivs.

Jag är dock fortfarande uppe i varv. Istället för att köra hem direkt och sätta igång med tvätten, fick jag köra runt och hämta mat till hjärtat och hans bror. Jag kom dock igång med tvätten 16.05 så det var inga problem. Däremot så har personen före fortfarande sina kläder i torktumlaren och det var något irriterande. Då kan jag ju inte sätta min låskolv i låset.

Nu ska jag kika på ett avsnitt Frasier och andas lite, innan det är dags för omgång två.

Första dagen på praktiken, ska bli spännande. Än är min mage fortfarande stabil, jag tror inte att den har förstått det än. Eller så är det helt enkelt jag som inte stressar över det, för en gångs skull. Bäst att stiga upp lite tidigare imorgon, om ifall att magen skulle få sig ett nervöst sammanbrott.
Hjärtat är orolig över att någon patient ska skada mig där :o Haha, så gulligt. Jag kan förstå oron, rättspsyk innehåller kanske inte de mest stabila människorna här i världen, men det är behandlingsavdelningen och min ena handledare sa att det för det mesta är rätt så lugnt där.

Igår besökte vi M-festivalen lite snabbt, för att få i oss mat. Målet var älgkebab, men när jag såg nachosen så fick det bli sådana för min del. Smakade lite av hjärtats älgkebab dock, men smaken påminde för mycket om fisk.. hur vet jag inte, men jag klarar mig utan det framöver. Dock tror jag att de som äter fisk, kommer att gilla det för det var inte äckligt. Milton charmade även gubbarna från Piteå, haha. De tyckte han var så jävla söt.

Nu blir det frukost, sen eventuellt tentaplugg, även om jag inte vet vad jag ska plugga på.. känns onödigt att vänta i en vecka innan jag vet det, då blir det ju en vecka mindre att plugga på. Fast.. de praktiska övningarna kan jag nog börja med.

Begav mig ut till stallet och pysslade lite, och red lite. Hon får bara skrittas för tillfället, så det är lite långtråkigt men det gör inget :) Hon är snäll och lugn, och det är huvudsaken. När jag kom ut i hagen idag, så gnäggade hon när hon såg mig och sen kom hon till mig :)
Syster sa att hon inte brukar gå på tygel med ägaren, så jag tänkte att jag lika bra kan prova. Det gick superlätt, hon verkar okomplicerad :)

♥ Jag älskar ♥

Jag blir tokig! Så fort det är något jag vill göra, så är det alltid en massa annat som måste gå före. Verkligen måste, för det Jag vill är inte viktigt nog. Sen slutar det med att jag sitter och är jävla stressad för att jag inte kommer iväg. Blä!
Det hjälper inte med en pipande jävla hund heller, så förbannat frustrerande! Han har varit ute och tömt sig, ändå slutar han inte att pipa. ARGH!!!
Nu vill jag till stallet.. NU!

Igår var en underbar dag. It's all I need to say ♥

Igår begav vi oss till Helsingborg igen, med lite större förhoppningar. Och visst, där var JÄTTEmycket bilar! Det var massor med folk som körde, och verkligen jättemycket bilar. Som vanligt varar det roliga bara i korta stunder, och polisen dök upp. Helt jävla meningslöst egentligen, de kunde likabra åkt hem. Efter det körde folk runt runt i Helsinborg, allt för att få tävla lite till, men fula grisen kom varje gång. Jag har aldrig bevittnat någon olycka under dessa race, och hjärtat säger att det var flera år sedan något hände. Jag kan visst förstå att det är fara för annans egendom om det skulle hända något, men jag menar.. när folk kör på ett ställe där ingen egendom kan komma till skada, så låt dom köra. Är folk så "dumma" (även jag) att de åker/kör race, så får de ju skylla sig själv om olyckan är framme, Folk är väl medvetna om vilka risker det innebär.

Anyway.. fick ett mail av mitt ex vilket framkallade magont. Han är så dum och så jävla korkad. Hade han inte varit en sådan förbannad idiot, så hade jag faktiskt tyckt synd om honom.

Idag är jag tack och lov ledig. Igår röt jag ifrån till chefen vilket fick henne att ändra sin förbannade nedvärderande attityd mot mig. Hon märkte att jag blev irriterad och jag såg i hela hennes ansikte hur hon tänkte till och ställde om. Bra. Dock är all respekt för henne borta, men never mind det.

Idag börjar Malmöfestivalen. Inom mig känner jag en längtan, samma som man gjorde när man var yngre och det var årets höjdpunkt. Jag vet att när jag väl kommer dit, kommer jag bara bli irriterad, nervös och stressad av allt folk och alla fulla fjortisar. Jag har tre mål med årets festival; thaimat, friterad banan och en cd-skiva från indianerna! Hinner man sen med ett karusellåk eller två under tiden, så är det bara bra. Veronica Maggio spelar visst imorgon och Sissel undrade om jag ville följa med. Det tåls att fundera på.

Idag börjar även Vallåkra, vilket betyder att det - förhoppningsvis -  blir gott om bilar på kvällens tävling i Helsingborg. Får hålla tummarna för en regnlös dag också.

Idag är det slutet på veckan och hjärtats och min 7 månadersdag, hihi. Känner mig så löjlig som sitter och räknar, men det kan inte hjälpas. Det känns för det första som betydligt längre, jag tror vi har känt varandra i ett år nu ungefär, och fjärilarna fanns där sen dag ett. För det andra.. vad fan ska man göra om inte fira varje dag man är tillsammans, när man fortfarande är nykär och superglad? :o

Idag ska jag ut i stallet och pyssla om hästen lite. Tror inte jag behöver stressa något idag, vilket är skönt. Det är så tyst och lugnt där ute, skitbra när man vill koppla av.
Ha det bra!

Okej. Jag blir tvingad till att städa hemma hos chefen. Hon påstår sig ha gjort det redan, och det kan stämma. Typ en gång när hon flyttade dit för 3 år sedan. JAG HAR ALDRIG SETT ETT SKITIGARE HUS!!! Det är så jävla äckligt att vara där! Det är utomhus-miljö inne, alltså du måste ha skor inomhus för det är så grisigt på golvet.
Badkaret används till disken då köket renoveras. Däri ligger det matrester och grus, och det är en äcklig hinna av flott, i hela badkaret. Hela vardagsrumsgolvet är fullt med fläckar av diverse ursprung, och mitt i allt detta äckliga, ligger täcken och kuddar. Soffan är skitig; dammig och grusig. Och håll i er nu, det bär av till ovanvåningen! Där uppe fanns det ren tvätt och smutstvätt blandat över hela golvet! Lakanen som skulle föreställa nytvättade, stod upp av sig själv. Det låg bröd-rester sen gud vet när, alldeles stenhårda. Detta tillsammans med pennor, tidningar, godispapper godis och tuggummin. Tuggade tuggummin. Utsmetade på golvet, tryckta mot väggen, och ibland - stenhårda tuggummin. Ni vet de gamla jäklarna som är utsmetade och förenade med asfalten, så såg det ut där uppe. Och kondom-omslag.
Detta jävla grishål ville hon att jag skulle städa. Sagt och gjort. Jag svor och blev förbannad över att hon inte ens kunde tömma golvet från skit.
Dammsugaren sög ingenting, så jag fick sopa upp allt det stora. Kläderna slängde jag in i en hög i "garderoben", och så dammsög jag och moppade golven. Jag tänkte inte sitta och pilla loss vartenda jävla tuggummi från väggar och golv, så det såg väl ungefär lika jävligt ut som före jag satte igång. Men man kunde gå där barfota.
Badrummet städade jag rent från allt piss, alla matrester och allt smink - som satt i vasken -  och sen ringer hon. "Du... har vi missförstått varandra eller? För här är inte städat alls.."
STÄDA DÅ FÖR I HELVETE DIN EGEN SKIT!!! Jävla kossa. Fan i helvete vad jag blir förbannad!
Ni kan inte ens föreställa er hur jävla vidrigt där är, och så har hon mage att gnälla på en när man gjort det bättre. Jag hade skämts att ta hem folk om mitt hem såg ut sådär.
Mormors lägenhet är ren och fin i jämförelse, och de som varit där hemma, kan i så fall kanske föreställa sig hur chefens hus då ser ut.
Och hjärtat frågade mig varför jag inte sa nånting till henne.. för att jag behöver den lilla extra inkomst det ger och tjafsar jag med henne kan hon be mig att dra. "Och? Hon kan vara tacksam för att du städar istället, du är inte hennes slav" var svaret. Sant. Fan vad lack jag blir!

På fredags är det hästdags igen, dock ingen ridning utan bara lite ompyssling. Det blir en låååångsam igångsättning för henne, men på det sättet hinner vi i alla fall lära känna varandra :)

Och förresten blir en flytt kanske av ändå, om jag bara kan komma på ett par praktiska lösningar. En trea är bättre, och 1500:- är vad jag behöver betala i månaden. Perfa. Någon som vill hyra min 2a?

I och med att jag känner mig själv, och mitt behov av att planera allt i minsta detalj och ha stenkoll på allt, så vet jag att följande inte är mitt fel.
I söndags skickade jag ett sms till chefen och frågade henne om det var något jobb på måndagen, då det inte stod något om det på mitt schema eller i min kalender. Jag fick inget svar, och steg därför inte upp på måndag morgon. Jag vaknade, och hade ett missat samtal från chefen. Är det något viktigt så brukar hon prata in på telefonsvararen men det hade hon inte gjort. Det trillade sedan ur mitt huvud och jag glömde ringa tillbaka. Imorse var det också ett missat samtal från henne. Hon ringde några timmar senare och sa "Jaa.. jag fick ditt sms och vi hade planerat för måndagen.. men det löste sig ändå". Det var inte lönt att tjafsa emot, men jag VET att vi inte hade planerat något. Möjligtvis hade hon tänkt att ringa mig om det, eller något sådant, men kom aldrig till skott. Det enda jag har planerat för denna veckan är imorgon. Jag vet jag vet jag vet! Med mitt tvång att ha allt planerat och nerskrivet, så har Jag inte missat det.
Berättade jag förresten om gången när hon spolade ner ett elektriskt element? Ett sådant det står "Får ej övertäckas" på? Need I say att det blev katastrof? Två proppar gick, och till slut small det i hela elementet och mitt hjärta slutade nästan slå, då jag stod en halvmeter ifrån smällen. Nice IQ-poäng där :p

Annars då.. Lilleman fäller päls som fan nu! Jag har ju lyckats lägga hundborsten på ett ställe den inte ska vara på, så jag hittar den inte vilket resulterar i att hundstackarn ser för jävligt ut :o Jag fick ta en vanlig hårborste som aldrig används, men ett drag genom pälsen med den och den är full! Jag borstar honom varje promenad, men ändå ser det lika hemskt ut när det är dags för nästa :o Suck.

Ska snart ta och byta om till ridkläder och bege mig till stallet. Himlen såg lite oroväckande grå ut ett tag, men det gick över. Enligt SMHI ska det inte regna förrän på torsdag!
Ska bli spännande att se hur ridkläderna sitter idag, har inte varit i dom sen jag var en liten tjockis för 10kg sedan, så idag kanske det till och med går att andas i dom! :o
Ha det gott!

En ny dag på en ny vecka, och tiden går alldeles för fort.
Fick i lördags tvingas att inse att det inte är långt kvar. Den senaste månaden har gått alldeles för fort, och det blir bara sämre. Jag fungerar som så, att vid sådana här situationer så flyr jag. Jag vill gömma mig och inte behöva befatta mig med vad som sker. I situationen med F kan jag göra så, för hon är inte medveten om det ändå. Och på det sättet kan jag bevara bilden av hur det var, inte förstöra den med bilden av hur det är.
I denna situationen går det dock inte, då M fortfarande är medveten. Någotsånär i alla fall. Jag kan inte överge och springa och gömma mig, även om det är det enda jag vill. När jag tänker på det, kan jag knappt hålla det förbannade tårarna borta, och det är så jävla jobbigt.
Man har tvingats inse att det inte är långt kvar. Det man trodde var för alltid, när man var liten, är i själva verket snart slut. Inom mig skriker den lilla flickan att jag inte ska vara ledsen, att hon alltid kommer att finnas där precis som hon alltid har gjort. Men jag förbereder mig ändå på att fira nästa julafton och födelsedag utan henne :´(

Förutom detta mörker som hänger över mig, så finns det små ljuspunkter i livet också. Det är dom som gör att varje dag blir lite lättare att ta sig igenom. Mitt hjärta är den absolut största ljuspunkten, tillsammans med älskade lilla Milton ♥
Förutom dessa två varelser, är det att jag har hittat en ny häst att rida. Eller det är systers förtjänst, och jag hoppas på att det går bra. Stallet är så himla mysigt, och det är perfekt att få rida ut i skogen och rensa tankarna, eller att inte behöva tänka alls. Hade jag sen kunnat lita på att Milton inte ger sig av på kaninjakt så hade han kunnat följa med när jag rider också. Dock finns det nog för mycket roligt att jaga i skogen, att han med största sannolikhet försvunnit.
Oh, jag ser fram emot morgondagen så förbaskat mycket! Jag är som ett barn på julafton, det är fasen inte klokt :o

Imorgon är en obehaglig dag, men dock nödvändig. Och det är inte hela dagen som är obehaglig, kanske en timme eller så bara.

Häromdagen gick jag och köpte mig en Samsung Touchwiz. Dock inte ny, det är helt meningslöst att slänga ut så mycket pengar i onödan. Denna gick jag för mindre än halva priset än vad den kostar ny. Och i helt okej skick. Den är rätt så rolig faktiskt, och änsålänge gillar jag den :p Får ge den lite tid, så man hinner vänja sig.
Dock kan jag inte ansluta den via bluetooth till datorn och kan därför inte föra över gamla bilder och låtar till den. Det råkade bli fel lösenord när jag skulle para ihop dom, och sen dess går det inte. Den gamla datorn funkar det med, men där får du även välja eget lösenord. Men det ska väl gå att ordna så småningom, ska bara hitta en kvalivicerad datornörd först.

På tisdag är det hästdejt, och jag är som ett barn på julafton. Hjärtat är lagom trött på mig och mitt tjat nu, men han flinar ändå åt mig varje gång jag nämner det. Ih!

Idag står Entré på schemat, hoppas jag. Kanske kan jag tjata till mig en såndär förbannat god smoothie jag köpte när jag var där med Sissel. Den var verkligen god!
That's all for now!

Jag minns mitt korkade ex, han somnade Alltid i soffan varje kväll, och jag blev så irriterad på honom eftersom vi knappt sov tillsammans.
När jag och lillasyster har våra filmkvällar, så somnar alltid jag i soffan. Nu är jag där, att jag ÄLSKAR att ligga i hjärtats knä och somna. Känna lukten av honom och titta på tv som man sedan kan somna ifrån. Det är så jävla nice.
Och likadant när jag åker bil.. jag somnar alltid på på tillbakavägen från tävlingar, jag blir alltid så himla trött av bilåkandet.
Men frågan är om det har att göra med att man känner sig trygg? Med exet somnade jag aldrig i soffan, eller i hans knä. Aldrig. Nu, med hjärtat, så somnar jag i hans knä varje kväll. Och lillasyster är lillasyster, och i hennes sällskap somnar jag också :o

Kanske känner man sig så trygg att alla spänningar bara släpper?
Nu är jag däremot så förbaskat trött och kan knappt bärga mig tills jag kan lägga huvudet i hans knä.
Älskling ♥

Detta är en död dag. Det har hunnits med en del ärenden på dagen dock, och jag fick hämtat mina ridstövlar och min hjälm. Kan alltid vara bra att ha på tisdag :) Tydligen hade jag varit omtalad där, och vips så dök jag upp! The prodigal daughter returns :p Haha.
Och så fick jag höra "Har du bantat lite i sommar eller? Det syntes direkt när du kom". Hihi, så glad jag blev av att höra det. Likaså tyckte M att jag inte behövde bli smalare, då det är fint med kurvor. Jag personligen är inte helt nöjd dock. Nöjdare, men inte tillräckligt.

Igår fick vi en ny familjemedlem; en  Ford Thunderbird. Årsmodell har jag inte koll på men 89-95 nånting sånt. Den är jättefin i karossen, ingen rost eller nånting. Sänker man den sen lite, och sätter på finare och större fälgar så är den perfekt!

Ikväll blir det förmodligen Lödde, om allas humör håller i sig. Själv längtar jag efter en telefon...arh, det är helt knäppt alltså.

Okej, tänk nu för allt i världen INTE på att jag ser ut som en idiot! Det har konstaterats för LÄÄÄÄNGE länge sen att jag Inte blir bra på kort! Okej :o












Och så en bild på universums sötaste lilla pojke!

Igår vart jag förbannat trött. Knappt någon sömn på hela helgen, likaså var det brist på sömn fram till igår. Igår slockande jag typ vid 24 och sov fram till 10 idag, det var nice. Jag blev hämtad 11 och åkte till Skivarp. Efter några timmars jobb så befinner jag mig nu hos chefen igen, som jag tror är iväg och rider. Vi ska iväg till en ny kund innan jag kan åka hem.

Igår blev det i alla fall bestämt att jag ska till stallet på tisdag och träffa häst + 'ägare, det ska bli spännande :)

I lördags åkte vi som sagt till Dalarna för att hämta en bil. Det var fint väder genom hela Sverige, under hela resan så det var rätt nice. Gps:en tyckte mot slutet att vi skulle köra på en jäkla grusväg för helt plötsligt var vi ingenstans! På hemvägen sen så visade den oss hem på en helt annan väg än den gjorde på ditvägen. Jäkla moderniteter :s

Kom hem på söndag morgon lite lagom slitna, och sen igår bar det av till Danmark. Vid vårt mål gjorde vi lite stopp och tittade på stranden och på några stora gubbar. Bilder har jag, men kameran är tyvärr inte här så det får vänta.

Idag var en kort jobbdag, morgondagen blir väl inte mycket längre. Om man bortser från det eviga körandet till och från ödemarken. Örk!

Ha det bra sålänge!

Just nu är vi på väg till Dalarna, ännu en liten roadtrip för ännu ett bilköp. Dock är det inte hjärtat som ska köpa bil denna gången, utan hans kompis. Själv tackar jag gudarna för att jag kom ihåg att ta min åksjuketablett, annars hade det redan legat ett par spyor i bilen.
Det är fint  väder och ett fint landskap, jag ska se om jag inte kan ordna lite bilder om vi skulle stanna. De blir så suddiga om jag ska fota i bilen.
Ha det bra sålänge!