Att jag inte visste det innan
Igår kväll tänkte jag att jag skulle prova att amma liggandes i sängen, mest för att det är så jäkla bökigt att palla upp kuddar och ha sig, plus att jag redan låg ner. Detta gick faktiskt rätt så smärtfritt, det var bekvämare och eftersom vi låg ner så var det inte så tungt för armarna. Inatt sen så orkade jag inte hålla på och resa mig och böka med kuddar varje gång, så jag bestämde mig för att prova att ligga igen. Jag behövde bara sätta på plastsaken från helvetet och dra lilleman intill mig, sen kunde jag fortsätta sova :p Elias somnade ändå när han var färdig, så det blev lite mysstämning också :) Annars om nätterna måste jag hålla mig vaken när han äter så att jag inte råkar tappa honom när jag sover, eller så, men nu fick jag betydligt mer sömn! Jag behöver heller inte störa honom när han väl somnat, för att lägga ner honom, så inatt sov även Elias bättre. Vaknade bara för mat, och gnällde lite en gång pga lite luft i magen som kom ut rätt snabbt.
Får se om det blir ett bad ikväll igen, han är lite kräkig. Då kommer han bli glad :p
Vilken nitlott
Den där tuppluren jag pratade om tidigare, blev inte av. Lilleman vaknade och ville ha mat, vilket han fick. Han somnade och jag tänkte "Perfekt, då stänger jag mina ögon också". Två minuter senare började han skrika och så har det hållt på. Vet inte varför han blir så himla ledsen. Jag försöker tömma honom på luft, men det verkar inte finnas mer, jag matar honom varje gång han börjar för att utesluta hunger, men han blir ändå alltid ledsen igen :s Han somnade i min famn innan och har sovit fridfullt ett tag och nu är det snart dags för mat igen.
Hjärtat går ju fan sönder när han blir så ledsen och man inte vet vad man ska ta sig till :s
Hjärtat går ju fan sönder när han blir så ledsen och man inte vet vad man ska ta sig till :s
Hur når man fram till folk?
Hur får man dom att förstå? Det kvittar liksom hur mycket man tjatar, hur man än vrider och vänder på orden - inget går fram. Eller inget fastnar, i alla fall. Så jävla irriterande.
Natten bjöd inte på överdrivet mycket sömn. Vet inte om det var hans mage som spökade, eller vad. Han somnade och jag somnade, och när det gått några minuter vaknar han till och gnäller och är frustrerad och börjar skrika. Det går över rätt fort när han märker att han inte är själv, men hans ansikte tog en röd nyans flertalet gånger. Sen verkar han komma på att han fortfarande är hungrig, när jag lägger ner honom. Emellanåt äter han så fort och intensivt i 10 minuter, sen somnar han. Då försöker jag få liv i honom igen, försöker rapa honom och allt men han toksover. När jag sen lägger ner honom så gnyr han lite, sover fem minuter eller så, vaknar och vill ha mat. Hur fasen ska jag få honom att äta sig mätt på en gång och inte 20ggr på en timme? Det är inte så varje mål, ibland äter han längre.
Till och med hjärtat undrade när han vaknade, vad det var med lilleman idag då han hade gråtit "hela tiden". Han är dock fortfarande inte jobbig, han skriker knappt och vilka ljud han än ger ifrån sig, så tystnar han när han får ligga i famnen.
Nu ligger han för ovanlighetens skull i sin säng och sover, och gnyr lite då och då. Har tvättat lite kräk-kläder och tagit mig en dusch då jag själv luktade bebis-spya :s En snabb tupplur innan nästa mål kanske? :o
Natten bjöd inte på överdrivet mycket sömn. Vet inte om det var hans mage som spökade, eller vad. Han somnade och jag somnade, och när det gått några minuter vaknar han till och gnäller och är frustrerad och börjar skrika. Det går över rätt fort när han märker att han inte är själv, men hans ansikte tog en röd nyans flertalet gånger. Sen verkar han komma på att han fortfarande är hungrig, när jag lägger ner honom. Emellanåt äter han så fort och intensivt i 10 minuter, sen somnar han. Då försöker jag få liv i honom igen, försöker rapa honom och allt men han toksover. När jag sen lägger ner honom så gnyr han lite, sover fem minuter eller så, vaknar och vill ha mat. Hur fasen ska jag få honom att äta sig mätt på en gång och inte 20ggr på en timme? Det är inte så varje mål, ibland äter han längre.
Till och med hjärtat undrade när han vaknade, vad det var med lilleman idag då han hade gråtit "hela tiden". Han är dock fortfarande inte jobbig, han skriker knappt och vilka ljud han än ger ifrån sig, så tystnar han när han får ligga i famnen.
Nu ligger han för ovanlighetens skull i sin säng och sover, och gnyr lite då och då. Har tvättat lite kräk-kläder och tagit mig en dusch då jag själv luktade bebis-spya :s En snabb tupplur innan nästa mål kanske? :o
Min bebis..
..är så jäkla fin! Jag har aldrig varit särskilt förtjust i barn, mest sett dom som ett illaluktande och skrikande men nödvändigt ont för samhället, haha. Små bebisar har dock alltid varit söta att titta på, och man har smält lite för deras oskyldighet. Men nu när jag har min egna lilla bebis, så kan jag för allt i världen inte se vad som var så sött med alla andra bebisar. Ingen kommer ju i närheten! Min lilla prins slår alla med hästlängder ♥ Han skriker inte speciellt mycket, och luktar inte särskilt illa. Även min käre far som tjatat i 8 månader att "Vänta du bara, när bebisen kommer så är det slut på sömn och han kommer skrika hela tiden", är imponerad över hur tyst och snäll lilleman är.
Han är perfekt med sina söta kinder och sin körsbärstomat till haka.
Det verkar som att jag är fylld av kärlekshormoner idag. Tur är väl det, de är lättare att hantera.
Shaun Banan - eller hur det nu stavas - var med i Cirkus Möller ikväll, och fan vad jag skrattade! RökrumPAA! Hoho
Han är perfekt med sina söta kinder och sin körsbärstomat till haka.
Det verkar som att jag är fylld av kärlekshormoner idag. Tur är väl det, de är lättare att hantera.
Shaun Banan - eller hur det nu stavas - var med i Cirkus Möller ikväll, och fan vad jag skrattade! RökrumPAA! Hoho
Fredag
Idag stod besök från bvc, de pratade mest lite och gav mig lite information. Och så vart det vägning av lilleman, och han hade gått upp 80gram sen i måndags, så det är ju bra. Nu väger han alltså 2220gram, heja!
Sitter hemma hos mamma och pappa och kollar på Idol. Elias är så himla snäll. Skrek lite innan när jag dröjde med maten bara, men är det konstigt? :o
Igår vart det mysdag med hjärtat, det var så jävla välbehövligt. Idag saknar jag honom dock som fan :s
Badat
Idag fick lilleman ta sig ett bad. Det har varit lite väl mycket kräkningar de senaste dagarna, och först idag fick jag lite tid över till att stoppa pärlan i lite vatten. Haha, han gillar det verkligen inte, men det kanske är en vanesak? När jag doppade honom blev ögonen jättestora av förvåning/chock, och två sekunder senare kom gapskriket. Ojoj så ledsen han blev. Han hade dock ett par starka sekunder då han nästan såg ut att njuta lite, men de försvann snabbt. Fick ta och olja in honom efteråt, för när han badade på sjukhuset så blev han så galet torr :s Plus att jag tyckte han såg torr ut även innan badet, så jag får hoppas att oljan hjälper lite.
Det var matdags efter badet och sen dess har han sovit gott. Det är snart dags för mat igen, men jag vet inte om han är för trött.. i så fall kan det vänta en timme till, det skulle tydligen inte vara hela världen. Han vaknar väl när han känner att det är för tomt i magen.
Imorgon måste jag till banken och lösa in en utbetalning från Fk, och så måste jag ta mig till apoteket. Jag tänkte att jag skulle införskaffa en pump och en eller två flaskor, så att jag kan ge honom mat i flaska om vi är ute när det är matdags. Jag är inte alls bekväm med att flasha mig så mycket inför folk. Jag blir bara stressad när han vaknar och är hungrig och så ska man börja böka med att hitta plats, få av kläder, på med plastsaken från helvete, torka mjölk som läcker, gömma tuttarna från omvärlden, torka eventuellt kräk osv osv. Jag känner redan hur jag kan slappna av mer om jag har en flaska med mig. Sen finns det ju alltid en risk att det inte funkar, men då har jag i alla fall provat.
Det var matdags efter badet och sen dess har han sovit gott. Det är snart dags för mat igen, men jag vet inte om han är för trött.. i så fall kan det vänta en timme till, det skulle tydligen inte vara hela världen. Han vaknar väl när han känner att det är för tomt i magen.
Imorgon måste jag till banken och lösa in en utbetalning från Fk, och så måste jag ta mig till apoteket. Jag tänkte att jag skulle införskaffa en pump och en eller två flaskor, så att jag kan ge honom mat i flaska om vi är ute när det är matdags. Jag är inte alls bekväm med att flasha mig så mycket inför folk. Jag blir bara stressad när han vaknar och är hungrig och så ska man börja böka med att hitta plats, få av kläder, på med plastsaken från helvete, torka mjölk som läcker, gömma tuttarna från omvärlden, torka eventuellt kräk osv osv. Jag känner redan hur jag kan slappna av mer om jag har en flaska med mig. Sen finns det ju alltid en risk att det inte funkar, men då har jag i alla fall provat.
Jag hatar att amma..
..med amningsnapp. Den lilla plastsaken från helvetet kan fan i mig åka tillbaka dit den hör hemma. Hela proceduren med att ge barnet mat blir sjutusen gånger värre med denna vidriga lilla sak. Du måste alltid ha vatten nära till hands så du kan blötlägga den för bättre fäste. Detta spelar dock ingen roll, för när bebisen så mycket som tittar på den, så trillar den av. Sen kvittar det vilka helvetes kval du gått igenom för att få på fanskapet - den lossnar oavsett. Lägg till en hungrig och frustrerad bebis som börjar skrika utav fan eftersom du har lurat honom ett antal gånger redan, att det är matdags, men får lägga undan honom flertalet gånger för att sätta tillbaka skiten. Tyvärr är han fortfarande för liten för att kunna ta tutten själv, så för att han inte ska svälta så måste jag ha den. Oh, och eftersom den inte fäster ordentligt vad jag än gör, så rinner det ut mjölk på undersidan, så att man blir så härligt fräsch och kladdig.
Medans jag ändå håller på att spy galla, kan jag passa på att dra med kärringen som sa att Lindex hade bra amningsbh. Jag, min nolla, åkte ju och köpte en där, för man litar ju på folk. Tydligen måste man dock ha enorma tuttar för att deras konstruktion ska funka. Jag köpte en bh med vadderade kupor för att jag skulle slippa frysa om mjölkpaketen, haha :p Men den skiten går ju inte att vika ner, så lilleman får en kupa i huvudet när han ska äta. Eller så åker den tillbaka och hamnar fel, så att han inte får ett ordentligt tag om plastsaken från helvetet. Hade jag nu haft enorma tuttar så hade de ju tryckt ner kupan och på så sätt hållt den borta. Nu får jag istället försöka vika fast den under "linningen" typ, och även det tar tid.
Jag gnäller på detta medans andra har värre, riktiga problem med att få sin amning att funka, och ändå är detta tillräckligt för att jag snart ska skita i det. Jag sitter och blir förbannad varje gång, vilket är ofta eftersom han vaknar ungefär varannan timme och vill äta. Det är väl meningen att man ska försöka vara lugn och harmonisk vid mattillfällena?
Däremot känns det som att det bästa för min lille prins är att få bli ammad, så om jag skulle sluta med det hade jag känt mig som världens misslyckande :s
Fan vilket skit.
Medans jag ändå håller på att spy galla, kan jag passa på att dra med kärringen som sa att Lindex hade bra amningsbh. Jag, min nolla, åkte ju och köpte en där, för man litar ju på folk. Tydligen måste man dock ha enorma tuttar för att deras konstruktion ska funka. Jag köpte en bh med vadderade kupor för att jag skulle slippa frysa om mjölkpaketen, haha :p Men den skiten går ju inte att vika ner, så lilleman får en kupa i huvudet när han ska äta. Eller så åker den tillbaka och hamnar fel, så att han inte får ett ordentligt tag om plastsaken från helvetet. Hade jag nu haft enorma tuttar så hade de ju tryckt ner kupan och på så sätt hållt den borta. Nu får jag istället försöka vika fast den under "linningen" typ, och även det tar tid.
Jag gnäller på detta medans andra har värre, riktiga problem med att få sin amning att funka, och ändå är detta tillräckligt för att jag snart ska skita i det. Jag sitter och blir förbannad varje gång, vilket är ofta eftersom han vaknar ungefär varannan timme och vill äta. Det är väl meningen att man ska försöka vara lugn och harmonisk vid mattillfällena?
Däremot känns det som att det bästa för min lille prins är att få bli ammad, så om jag skulle sluta med det hade jag känt mig som världens misslyckande :s
Fan vilket skit.
Avlägsnar förband
Arh! Det är så jävla vidrigt!! Det var jättelängesen de sa till mig att jag kunde ta av det, men jag har verkligen inte kunnat. Min hjärna tror att såret kommer att öppna sig igen och att allt ska trilla ut, det är sjukt obehagligt. Nu har det dock börjat lossna lite mer, det sitter inte lika hårt. Jag bestämde mig för att försöka dra av det nu ikväll, och det började bra. Det lossnade rätt så lätt och gjorde inte så himla jätteont. När ca 20% var av, så börjar jag kallsvettas, bli yr och illamående. Det var inte så jäkla kul, så jag fick ta mig en paus. Här sitter jag nu och vilar fortfarande, så jag lär ju ha något att göra inatt :p
Attans vad äckligt det är :s
Attans vad äckligt det är :s
Underbaring
Min lille prins drunknar i sina kläder. Mamma köpte två pyjamaser i storlek 56 och jag får hela tiden leta efter händer och fötter inne i pyjamasen. Får hoppas att han lägger på sig lite vikt så han kan fylla ut sina kläder innan han blivit för lång för dom :o
Fast igår hade han på sig ett set i storlek 50, och även det såg ut att kunna rymma två bebisar :o
Han börjar bli mer medveten, ligger och tittar sig omkring och är allmänt söt. Synen är väl ännu inte utvecklad så jag förmodar att det är som han ligger och lyssnar. När han ligger på mitt bröst och vilar så lyfter han huvudet helt själv. Han är ju inte så stark så jag får fånga det innan han tappar kraften och huvudet trillar bakåt :o Men fort går det!
Fick köpa två haklappar igår, som är så stora att de täcker hela honom, vilket var tur att jag gjorde för tidigare tyckte han att det var dags att kräka lite. Eller mycket :o
Nu ligger han i min famn och myser och luktar bebis, och jag dricker lite te. Appro på att lukta bebis.. jag fattade för allt i världen inte vad folk snackade om innan, när de sa att deras bebisar luktade så gott osv. Men nu har poletten äntligen trillat ner! Det luktar så jävla mysigt, och rent. Bebis är verkligen ordet för hur det luktar. Om blöjan är bytt alltså, haha.
Fast igår hade han på sig ett set i storlek 50, och även det såg ut att kunna rymma två bebisar :o
Han börjar bli mer medveten, ligger och tittar sig omkring och är allmänt söt. Synen är väl ännu inte utvecklad så jag förmodar att det är som han ligger och lyssnar. När han ligger på mitt bröst och vilar så lyfter han huvudet helt själv. Han är ju inte så stark så jag får fånga det innan han tappar kraften och huvudet trillar bakåt :o Men fort går det!
Fick köpa två haklappar igår, som är så stora att de täcker hela honom, vilket var tur att jag gjorde för tidigare tyckte han att det var dags att kräka lite. Eller mycket :o
Nu ligger han i min famn och myser och luktar bebis, och jag dricker lite te. Appro på att lukta bebis.. jag fattade för allt i världen inte vad folk snackade om innan, när de sa att deras bebisar luktade så gott osv. Men nu har poletten äntligen trillat ner! Det luktar så jävla mysigt, och rent. Bebis är verkligen ordet för hur det luktar. Om blöjan är bytt alltså, haha.
Haha, han ser ut som en liten gubbe :p
Aj,mitt snitt
Nu är det lite mer än två veckor sen min "lilla" mage slicades upp. Nervtrådarna blev såklart lite lidande och jag har varit utan känsel omkring snittet ända sen dag ett. Det har kliat och varit jävligt, men själva såret har inte gjort ont. I magen gjorde det mördande ont i början. Kunde inte ens sätta mig upp i sängen och jag tror det tog ungefär en vecka innan jag kunde resa mig ur sängen utan att skrika "AJ!" rätt ut. Nu, å andra sidan, verkar det som att nerverna vaknar till liv för nu svider det och kliar om vartannat. Svidandet har jag inte märkt av innan, och det ser inte konstigt ut så jag tror inte det är infekterat.. Det är lite obehagligt. Fast det bränner mer än vad det svider :s
Min lilla hund och min käre far har precis legat på golvet och sovit, haha. Det ser så himla roligt ut. Milton har verkligen pappa runt "lillklon", hoho.
Nu väntar jag bara på att lilleman ska vakna och vilja ha mat.
Min lilla hund och min käre far har precis legat på golvet och sovit, haha. Det ser så himla roligt ut. Milton har verkligen pappa runt "lillklon", hoho.
Nu väntar jag bara på att lilleman ska vakna och vilja ha mat.
Växer och har sig
Idag var det kontrolldags på neo igen. Det brukar gå till så när bebisarna är så små. Ska dit igen den 18 november, en vecka efter att jag var beräknad egentligen. I alla fall så vägde han 2140 gram - en ökning på hela 130gram på en vecka. Jag har oroat mig som fasen att han inte ska ha gått upp något alls, eller att det skulle vara för lite. Han har också fått lite svamp i munnen. Eller lite, jag tycker det är jättemycket, men det täcker "bara" tungan. Det blir till att smeta på med Ramlösa ett antal gånger om dagen, och koka nappar en gång om dagen så att det förhoppningsvis försvinner.
Igår hyrde vi Iron Man 2 - den var bättre än förväntat. Jag förstår mig inte på mig själv ibland.. jag bryr mig inte om att titta på filmer bara för att jag är för kräsen, eller för bra för dom. Sen missar jag något som ändå är helt okej, det är liksom inte slöseri på timmar av mitt liv. Nu har jag pga min envishet inte sett ettan, så den kanske jag skulle ta och kika på ikväll. Kanske.
Befinner mig hemma hos mamma och pappa idag igen. Det är lite för tråkigt att sitta hemma när hjärtat är och jobbar, men en liten del av mig vill ändå hem till "det tråkiga". Man är aldrig nöjd :s Men där kan jag slappna av på ett annat sätt i alla fall, och bara lata mig och mysa med lilleman. Han är helt tokigt söt ♥
Underbaring ♥
Igår hyrde vi Iron Man 2 - den var bättre än förväntat. Jag förstår mig inte på mig själv ibland.. jag bryr mig inte om att titta på filmer bara för att jag är för kräsen, eller för bra för dom. Sen missar jag något som ändå är helt okej, det är liksom inte slöseri på timmar av mitt liv. Nu har jag pga min envishet inte sett ettan, så den kanske jag skulle ta och kika på ikväll. Kanske.
Befinner mig hemma hos mamma och pappa idag igen. Det är lite för tråkigt att sitta hemma när hjärtat är och jobbar, men en liten del av mig vill ändå hem till "det tråkiga". Man är aldrig nöjd :s Men där kan jag slappna av på ett annat sätt i alla fall, och bara lata mig och mysa med lilleman. Han är helt tokigt söt ♥
Underbaring ♥
Städat
Ju längre jag satt bland allt hår, desto argare blev jag. Jag blev alltså förbannad på allt hår och tänkte att det fan fick vara nog. Eftersom dammsugaren ändå står i hallen så var det lika bra att börja där, och ändå ta köket medans man var igång, och sen sovrummet. Sen fick jag försöka räta ut vårt enorma täcke så att det kunde dammsugas, och även kuddarna. Nu går det att sitta i sängen igen utan att tappa förståndet. Fast lite ont i ryggen fick jag :s Och så slängde jag på ett påslakan som Milton kan ligga på istället. Hur jag ska göra inatt vet jag dock inte.. men det löser sig nog.
Imorgon är det kontrolldags igen. Ska bli spännande att se hur mycket han har lagt på sig. Höll nästan på att glömma det, trodde det var lördag idag :s
Imorgon är det kontrolldags igen. Ska bli spännande att se hur mycket han har lagt på sig. Höll nästan på att glömma det, trodde det var lördag idag :s
Jävla fällperiod
Miltons hår är överallt! Det har inte stört mig särskilt mycket innan, jag brukar klara mig från att få det i munnen. Men jag vet däremot när det stör mig, och det är när det är i de massiva mängder som uppstår vid fällning. Jag hatar det! Bara man tittar på honom så tappar han femtusen hårstrån. Jag vet inte vart tusan jag har gjort av hundborsten heller :s
Nu för tiden känner jag att jag går omkring med en svart aura. Jag vet inte om det är några hormoner som är kvar och spökar, jag vet inte hur länge kroppen är i obalans. Men det är inte kul att hela tiden gå och känna sig negativ och orkeslös. Jag måste t.ex dammsuga, för att Miltons hår (återigen) är fucking över allt, och folk går in med skor så det är så jävla grusigt här, men jag orkar inte. Jag måste tvätta men vet inte när nästa tvättid är bokad, och då ska hjärtats bror ändå tvätta. Kanske hade jag kunnat smyga ner lite kläder med honom. Det ser ut som kriget här hemma nu.
Inatt vaknade Elias varannan timme och ville äta. Varje gång var jag lika förvirrad. Jag ställer larm på mobilen så att jag inte skulle råka sova förbi ett mål, för jag vill inte riskera att han går ner i vikt eller sådär, han måste liksom gödas. Varje gång jag kollade på mobilen vart det en timme kvar innan matdags, och jag förstod ingenting. Nu i ett lite mer vaket tillstånd fattar jag att han bara var lite hungrigare. Nu har han motvilligt somnat i sin säng så jag har lyckats diska lite och tvätta lite kräk-kläder. Nu dricker jag hallonte och saknar den lille fisen, haha ♥
Hyckleri är inte klädsamt.
Nu för tiden känner jag att jag går omkring med en svart aura. Jag vet inte om det är några hormoner som är kvar och spökar, jag vet inte hur länge kroppen är i obalans. Men det är inte kul att hela tiden gå och känna sig negativ och orkeslös. Jag måste t.ex dammsuga, för att Miltons hår (återigen) är fucking över allt, och folk går in med skor så det är så jävla grusigt här, men jag orkar inte. Jag måste tvätta men vet inte när nästa tvättid är bokad, och då ska hjärtats bror ändå tvätta. Kanske hade jag kunnat smyga ner lite kläder med honom. Det ser ut som kriget här hemma nu.
Inatt vaknade Elias varannan timme och ville äta. Varje gång var jag lika förvirrad. Jag ställer larm på mobilen så att jag inte skulle råka sova förbi ett mål, för jag vill inte riskera att han går ner i vikt eller sådär, han måste liksom gödas. Varje gång jag kollade på mobilen vart det en timme kvar innan matdags, och jag förstod ingenting. Nu i ett lite mer vaket tillstånd fattar jag att han bara var lite hungrigare. Nu har han motvilligt somnat i sin säng så jag har lyckats diska lite och tvätta lite kräk-kläder. Nu dricker jag hallonte och saknar den lille fisen, haha ♥
Hyckleri är inte klädsamt.
Lite sliten
Idag känner jag mig lite sliten faktiskt. Tror mest att det beror på huvudvärken som smyger i bakgrunden. Igår hade jag ont större delen av kvällen, det blev bättre och nu är den på väg igen. Jag hoppas dock att den håller sig borta, för jag har ingen alvedon eller nåt sånt hemma :s
Igår spenderade jag ett antal timmar hemma hos min kära familj. Det var trevligt med lite sällskap, för omväxlings skull. Tog Milton och barn ut på en liten promenad, åkte sedan till Hemmakväll vid Mobilia. Hjärtat ringer precis när Idol börjar och säger att en till har blivit skjuten, går in på Sydsvenskan och kollar, och jag och syster var i närheten vid samma tidpunkt. Fast det står att de inte kan bekräfta någon skottlossning eftersom de ännu inte hittat några spår. Men det är ändå helt jävla sjukt. Snart vågar man inte gå ut längre för fan. Vad är det för en äcklig jävla liten råtta som tror sig vara gud och ge sig själv rätten att gå och skjuta folk? För dennes eget bästa, får man hoppas att polisen får tag i honom först, för om folket får tag i honom (eller i alla fall nåt av gängen) så önskar han nog att han skjutit sig själv först.
Inatt var Elias lite jobbig. Jag får nog lägga betoning på lite, för han är väldigt snäll. Pappa sa igår att han är förvånadsvärt snäll och tyst för att vara bebis. Igår skrek han dock mer än vad han gjort någon annan dag i sitt liv hittills, men han tystnade så fort han fick nappen eller man tog upp honom. Så det var ungefär 3 sekunders-skrik med kraft i :) Inatt vet jag inte om han hade lite ont i magen eller nåt, för varje gång jag la ner honom, så var han tyst i några minuter, ungefär så länge som krävdes för att jag precis skulle somna, och sen gav han ifrån sig ett vrål. Bara ett skrik rakt ut sådär, sen inget mer. Men han låg och grimaserade och bökade, och jag vet inte vad bebisar annars har att skrika för?
Nu ligger han i alla fall och sover sött i sin säng (wow) och Milton trycker in nosen mellan spjälorna titt som tätt för att kolla läget.
Bad mina kära föräldrar att köpa ett paket blöjor för jag upptäckte innan att det bara fanns tre kvar. Hit kommer dom med 5 paket! Jag hade själv tänkt köpa på mig ett lager i dagarna, så jag behövde bara ett sålänge. Snällisar :o Jag undrar förresten hur man vet att det är dags att byta blöjstorlek? De vanliga minsta blöjorna är ju från 2kg, och lilleman väger nog 2kg och lite till, men han är så jävla smal så en vanlig bebisblöja hade ju trillat av :s
Igår spenderade jag ett antal timmar hemma hos min kära familj. Det var trevligt med lite sällskap, för omväxlings skull. Tog Milton och barn ut på en liten promenad, åkte sedan till Hemmakväll vid Mobilia. Hjärtat ringer precis när Idol börjar och säger att en till har blivit skjuten, går in på Sydsvenskan och kollar, och jag och syster var i närheten vid samma tidpunkt. Fast det står att de inte kan bekräfta någon skottlossning eftersom de ännu inte hittat några spår. Men det är ändå helt jävla sjukt. Snart vågar man inte gå ut längre för fan. Vad är det för en äcklig jävla liten råtta som tror sig vara gud och ge sig själv rätten att gå och skjuta folk? För dennes eget bästa, får man hoppas att polisen får tag i honom först, för om folket får tag i honom (eller i alla fall nåt av gängen) så önskar han nog att han skjutit sig själv först.
Inatt var Elias lite jobbig. Jag får nog lägga betoning på lite, för han är väldigt snäll. Pappa sa igår att han är förvånadsvärt snäll och tyst för att vara bebis. Igår skrek han dock mer än vad han gjort någon annan dag i sitt liv hittills, men han tystnade så fort han fick nappen eller man tog upp honom. Så det var ungefär 3 sekunders-skrik med kraft i :) Inatt vet jag inte om han hade lite ont i magen eller nåt, för varje gång jag la ner honom, så var han tyst i några minuter, ungefär så länge som krävdes för att jag precis skulle somna, och sen gav han ifrån sig ett vrål. Bara ett skrik rakt ut sådär, sen inget mer. Men han låg och grimaserade och bökade, och jag vet inte vad bebisar annars har att skrika för?
Nu ligger han i alla fall och sover sött i sin säng (wow) och Milton trycker in nosen mellan spjälorna titt som tätt för att kolla läget.
Bad mina kära föräldrar att köpa ett paket blöjor för jag upptäckte innan att det bara fanns tre kvar. Hit kommer dom med 5 paket! Jag hade själv tänkt köpa på mig ett lager i dagarna, så jag behövde bara ett sålänge. Snällisar :o Jag undrar förresten hur man vet att det är dags att byta blöjstorlek? De vanliga minsta blöjorna är ju från 2kg, och lilleman väger nog 2kg och lite till, men han är så jävla smal så en vanlig bebisblöja hade ju trillat av :s
Om jag hade vetat..
..att detta var vad jag skulle få, hade jag aldrig gjort det från första början.
Första barnvagnsturen gick av stapeln innan idag. Ett jävla meck var det. Förstår inte varför de gör en fyrkantig liten låda till hiss, i ett 8våningshus. Det kan behövas plats för mer än 3-4 personer, och hur fan bär man sig åt att flytta möbler när man knappt får in en barnvagn? Vilka ljushuvuden.
Det gick bra i alla fall, Elias somnade rätt så fort. Milton å andra sidan, var jag villig att sälja. Jag fattar inte varför han är så förbannat jävla rädd för allting. Det har bara blivit värre med tiden också, han var verkligen inte en sådan supermes för något år sen. Visst har han alltid varit nojig, men att vara rädd för ALLT? Han skulle tvunget gå framför mig då vagnen var ett stort grönt jävla monster som man verkligen inte kunde gå bredvid. Sen gick det en gubbe ungefär 100 meter bakom oss, och han var ju också sjukt läskig, så hundfan var ju tvungen att stanna varannan meter, mitt framför vagnen, för att titta bakåt och kolla om gubben fortfarande var kvar. Det var nästan så att jag tryckte in honom i korgen under vagnen istället. Så vansinnigt jobbig han kan vara ibland alltså :s
Om mina planer går som jag vill idag, ska jag ta mig hem till mina kära föräldrar med hund och barn. Där kan jag och syster ta oss en längre promenad bort till stallet, så Milton kan gå med vagnen igen men ändå vara lite friare, och jag kan börja förbränna lite fett. Kanske stannar till Idol, det var helt okej förra veckan. Igår tittade jag även på Bonde söker fru på Tv4play. Det var fasen inte bra att sitta på sjukhuset så länge, nu har jag börjat kolla på mina hatprogram :(
Första barnvagnsturen gick av stapeln innan idag. Ett jävla meck var det. Förstår inte varför de gör en fyrkantig liten låda till hiss, i ett 8våningshus. Det kan behövas plats för mer än 3-4 personer, och hur fan bär man sig åt att flytta möbler när man knappt får in en barnvagn? Vilka ljushuvuden.
Det gick bra i alla fall, Elias somnade rätt så fort. Milton å andra sidan, var jag villig att sälja. Jag fattar inte varför han är så förbannat jävla rädd för allting. Det har bara blivit värre med tiden också, han var verkligen inte en sådan supermes för något år sen. Visst har han alltid varit nojig, men att vara rädd för ALLT? Han skulle tvunget gå framför mig då vagnen var ett stort grönt jävla monster som man verkligen inte kunde gå bredvid. Sen gick det en gubbe ungefär 100 meter bakom oss, och han var ju också sjukt läskig, så hundfan var ju tvungen att stanna varannan meter, mitt framför vagnen, för att titta bakåt och kolla om gubben fortfarande var kvar. Det var nästan så att jag tryckte in honom i korgen under vagnen istället. Så vansinnigt jobbig han kan vara ibland alltså :s
Om mina planer går som jag vill idag, ska jag ta mig hem till mina kära föräldrar med hund och barn. Där kan jag och syster ta oss en längre promenad bort till stallet, så Milton kan gå med vagnen igen men ändå vara lite friare, och jag kan börja förbränna lite fett. Kanske stannar till Idol, det var helt okej förra veckan. Igår tittade jag även på Bonde söker fru på Tv4play. Det var fasen inte bra att sitta på sjukhuset så länge, nu har jag börjat kolla på mina hatprogram :(
2 veckor
Idag fyller lilleman 2 veckor. Redan :o Det känns som att han kom igår, men det känns samtidigt som att han funnits här hur länge som helst. Nu har han ju vuxit till sig lite mer, och blivit lite starkare så han sover inte konstant. Han vaknar för mat och äter som en häst, sen är han vaken en liten stund. Ligger och tittar sig omkring, och myser. När han sen har somnat i min famn, ska jag lägga ner honom antingen i hans säng eller bredvid mig, men det vill han inte veta av och börjar protestera. Visst att jag är mjuk och säkert mysig att sova på, haha, men mina armar somnar av att hållas i samma position hela tiden :s
Sen nojar jag något förbannat över att han ska sluta andas, så jävla jobbigt. Det är värst när han precis ätit, även om jag haft honom hos mig en stund, och ska lägga ner honom.. inbillar mig att han ska kräkas och sen kvävas av det. Hade ju varit trevligt om man kunde slappna av lite också :s Men något ryggläge blir det i alla fall inte.
På måndag ska vi tillbaka till Neo och kolla så han har gått upp i vikt som han ska, och sådär. Sen ringde dom från bvc och sa att dom brukar erbjuda hembesök första gången så det kommer en kvinna och en studerande på fredagen, för att kolla lilleman och väga honom igen. Sen måste jag hitta en bra (eller rätt?) gångväg till Lindängen så jag kan promenera dit utan att ta för stora omvägar. Det är trots allt inte så himla långt bort och att ta bilen dit är ju bara fett onödigt.
Nu är det snart matdags för Elias igen, och kanske ett litet blöjbyte :o
Sen nojar jag något förbannat över att han ska sluta andas, så jävla jobbigt. Det är värst när han precis ätit, även om jag haft honom hos mig en stund, och ska lägga ner honom.. inbillar mig att han ska kräkas och sen kvävas av det. Hade ju varit trevligt om man kunde slappna av lite också :s Men något ryggläge blir det i alla fall inte.
På måndag ska vi tillbaka till Neo och kolla så han har gått upp i vikt som han ska, och sådär. Sen ringde dom från bvc och sa att dom brukar erbjuda hembesök första gången så det kommer en kvinna och en studerande på fredagen, för att kolla lilleman och väga honom igen. Sen måste jag hitta en bra (eller rätt?) gångväg till Lindängen så jag kan promenera dit utan att ta för stora omvägar. Det är trots allt inte så himla långt bort och att ta bilen dit är ju bara fett onödigt.
Nu är det snart matdags för Elias igen, och kanske ett litet blöjbyte :o
Meshund
Jag fick nog tag i jordens mesigaste hund när jag köpte den söta lilla valpen för snart 4 år sen. Idag skulle Elias presenteras för Milton, då jag inte vill kasta in en bebis i den värld som består av rädsla för att bli övergiven, svartsjuka och kärlek. Lika säker som jag är på att Milton aldrig skulle göra något mot bebisen, lika mycket vet jag att det lätt kan slå slint. Kelar jag med en annan hund, kommer han och trycker sig mot mig och ska verkligen försäkra sig om att jag vet att han fortfarande finns.
I alla fall blev Milton superglad när vi kom, men märkte direkt att det fanns något annat med. Mamma fick (äntligen) hålla i Elias, som hon tjatat om sen dag ett, hihi. Och mesen Milton.. han var så jävla nyfiken på vad det var för ett litet knyte mamma hade i famnen, men han var samtidigt lika rädd så han vågade sig knappt fram. I hans starka ögonblick tog han sig så långt fram att han i alla fall kunde lukta lite på huvudet, men då hängde baktassarna nästan i luften, haha. Han är så himla rolig. Får hämta hem honom imorgon, men då blir det i alla fall ingen chock. Och sen kan han komma underfund med vad det lilla är, i sin egen takt :)
Annars känner jag mig som en känguru. Lilleman ligger på min mage och sover gott. Jag orkar inte resa mig ur sängen för att lägga honom i sin säng, efter att han har ätit. Försökte lägga ner honom bredvid mig men det ville han inte veta av. Funderar på om han ska sova bredvid mig inatt, det är sånt jävla meck med att ta sig ur sängen på natten när han ska äta.. fast jag måste ändå upp och byta blöja på honom, så jag vet inte.. ska fundera lite på om det går på nåt smidigt sätt. Fryser som en idiot gör jag när jag vaknar också, hemskt jobbigt är det. Det är nog det värsta, inte att avbryta sömnen för att sätta sig och leka ko, utan för att det är så jävla kallt :s
Aja, nog snackat. Skulle kanske ta mig en tupplur medans jag kan..
I alla fall blev Milton superglad när vi kom, men märkte direkt att det fanns något annat med. Mamma fick (äntligen) hålla i Elias, som hon tjatat om sen dag ett, hihi. Och mesen Milton.. han var så jävla nyfiken på vad det var för ett litet knyte mamma hade i famnen, men han var samtidigt lika rädd så han vågade sig knappt fram. I hans starka ögonblick tog han sig så långt fram att han i alla fall kunde lukta lite på huvudet, men då hängde baktassarna nästan i luften, haha. Han är så himla rolig. Får hämta hem honom imorgon, men då blir det i alla fall ingen chock. Och sen kan han komma underfund med vad det lilla är, i sin egen takt :)
Annars känner jag mig som en känguru. Lilleman ligger på min mage och sover gott. Jag orkar inte resa mig ur sängen för att lägga honom i sin säng, efter att han har ätit. Försökte lägga ner honom bredvid mig men det ville han inte veta av. Funderar på om han ska sova bredvid mig inatt, det är sånt jävla meck med att ta sig ur sängen på natten när han ska äta.. fast jag måste ändå upp och byta blöja på honom, så jag vet inte.. ska fundera lite på om det går på nåt smidigt sätt. Fryser som en idiot gör jag när jag vaknar också, hemskt jobbigt är det. Det är nog det värsta, inte att avbryta sömnen för att sätta sig och leka ko, utan för att det är så jävla kallt :s
Aja, nog snackat. Skulle kanske ta mig en tupplur medans jag kan..
Återbesök och utskrivning
Det har varit helt galet skönt att få sova i sin egen säng inatt. Det går inte ens att beskriva med ord. Jag råkade till och med sova lite för länge inatt så det gick 4 istället för 3 timmar innan lilleman fick mat. Dock sa dom att man kan dra ut nattmålen till var fjärde timme istället för var tredje, så det var inte hela världen.
Har dock nojat som en tok om att han skulle gått ner i vikt istället, eller att nåt annat var fel, så att vi skulle behöva komma tillbaka och stanna ännu längre. Det visade sig att han gått upp 30gram sen igår, och nu ligger på sin födelsevikt 2010g igen, heja lillen! Han hade blivit liite gulare igen, men än sålänge var det ingen fara. Läkaren sa att det brukar gå upp och ner lite, men att jag inte behövde oroa mig då han får i sig tillräckligt med mat. Man har sagt till mig innan att jag inte behöver oroa mig, och då plockade dom ut lilleman 5 veckor för tidigt med akut snitt, så jag vet inte om deras ord är att lita på alla gånger :s
Han sover så himla snällt, säger inte ett knyst. Han ger små ljud ifrån sig ibland och grimaserar lite. Vet inte om han försöker klämma ut lite saker i blöjan eller vad det är, men han är inte jobbig. Än, i alla fall. Vaknar nästan prick på timmen när han ska ha mat, han har bara försökt kissa ner mig en gång men då hann jag precis lägga blöjan över igen, så jag klarade mig. Och sängen också, haha. Jag ska försöka se till att hjärtat meckar ihop ett skötbord. Det är fan ohållbart att byta på sängen, min rygg håller på att ta livet av mig. Det jag tänkte mig är bara en simpel träskiva med tre kanter och "spärrar" på undersidan som man kan lägga på hans säng. Då är det i lite bättre höjd och kostar inte så förfärligt. Samma typ av skötbord såg jag på blocket för 500:- och jag undrar varför? Då hade det ändå kostat 1200:- nytt. Helt insane.
Jag fick mig ett par timmars sömn tidigare ikväll, och första målet mat intogs vid 19. Fattar inte vart min aptit är? Det är så jävla äckligt att äta :s
Oh, och jag ställde mig på vågen idag! 10kg har försvunnit på 12 dagar utan att jag ens har ansträngt mig. Jag hoppas verkligen att jag blir av med resterande kilon också, det var fan jobbigt för psyket med all den extra lasten :s
Nu ska jag kika på lite mer av Two and a half men, sen ska pärlan få lite mat!
Har dock nojat som en tok om att han skulle gått ner i vikt istället, eller att nåt annat var fel, så att vi skulle behöva komma tillbaka och stanna ännu längre. Det visade sig att han gått upp 30gram sen igår, och nu ligger på sin födelsevikt 2010g igen, heja lillen! Han hade blivit liite gulare igen, men än sålänge var det ingen fara. Läkaren sa att det brukar gå upp och ner lite, men att jag inte behövde oroa mig då han får i sig tillräckligt med mat. Man har sagt till mig innan att jag inte behöver oroa mig, och då plockade dom ut lilleman 5 veckor för tidigt med akut snitt, så jag vet inte om deras ord är att lita på alla gånger :s
Han sover så himla snällt, säger inte ett knyst. Han ger små ljud ifrån sig ibland och grimaserar lite. Vet inte om han försöker klämma ut lite saker i blöjan eller vad det är, men han är inte jobbig. Än, i alla fall. Vaknar nästan prick på timmen när han ska ha mat, han har bara försökt kissa ner mig en gång men då hann jag precis lägga blöjan över igen, så jag klarade mig. Och sängen också, haha. Jag ska försöka se till att hjärtat meckar ihop ett skötbord. Det är fan ohållbart att byta på sängen, min rygg håller på att ta livet av mig. Det jag tänkte mig är bara en simpel träskiva med tre kanter och "spärrar" på undersidan som man kan lägga på hans säng. Då är det i lite bättre höjd och kostar inte så förfärligt. Samma typ av skötbord såg jag på blocket för 500:- och jag undrar varför? Då hade det ändå kostat 1200:- nytt. Helt insane.
Jag fick mig ett par timmars sömn tidigare ikväll, och första målet mat intogs vid 19. Fattar inte vart min aptit är? Det är så jävla äckligt att äta :s
Oh, och jag ställde mig på vågen idag! 10kg har försvunnit på 12 dagar utan att jag ens har ansträngt mig. Jag hoppas verkligen att jag blir av med resterande kilon också, det var fan jobbigt för psyket med all den extra lasten :s
Nu ska jag kika på lite mer av Two and a half men, sen ska pärlan få lite mat!
Permission
Sköterskan som jobbade förmiddag idag kom in imorse och frågade hur jag kände inför hemgång. Mitt svar var såklart att jag vill hem så fort som möjligt. Hon sa då att hon skulle prata med doktorn om det gick bra, om vi kom tillbaka imorgon för en sista kontroll och så. Tillbaka kommer hon och säger att lillen ska kollas över av en läkare innan han går hem, och den kollen visade ingenting. Allt var bra. Vi fick åka hem på "permission" men det enda det innebär är att vi ska tillbaka imorgon som sagt, och väga lilleman igen och läkaren ska kolla på honom igen, sen skrivs vi ut. Om allt är bra, men det är det säkert. Får se till att mata honom lite extra nu ikväll och inatt så han lägger på sig lite mer :)
Det är så jävla skönt att vara hemma. Jag trodde mamma och pappa hade köpt blöjor, för det bad jag dom om redan första eller andra dagen, men det hade de tydligen inte gjort. Vet inte om de sa till mig eller om de glömde, men blöjor har jag i alla fall inte. Fick med 4 stycken från sjukhuset, men hur långt räcker de med ett blöjbyte var tredje timme? :o Får ta mig ut ikväll när hjärtat jobbat färdigt och se om jag hittar några som passar. Kom precis på att det blir knepigt att få ihop mat och vila med när man kan gå ut. Aja, man lär väl sig det också :o
Nu ligger han och sover i sin säng och jag har lite att pyssla med. En hel garderob på golvet sen hjärtat sorterade kläder men glömde hur man kastar dom, plus alla kläder jag fick till lillen plus mina egna från sjukhuset. Det blir lite att göra när ens ordning störs. Men min karl klarar sig i alla fall inte utan en kvinna i sitt liv, det är nu bevisat. Hoho-
Fasen, jag är sugen på mannagrynsgröt men har ingen mjölk hemma :s
Det är så jävla skönt att vara hemma. Jag trodde mamma och pappa hade köpt blöjor, för det bad jag dom om redan första eller andra dagen, men det hade de tydligen inte gjort. Vet inte om de sa till mig eller om de glömde, men blöjor har jag i alla fall inte. Fick med 4 stycken från sjukhuset, men hur långt räcker de med ett blöjbyte var tredje timme? :o Får ta mig ut ikväll när hjärtat jobbat färdigt och se om jag hittar några som passar. Kom precis på att det blir knepigt att få ihop mat och vila med när man kan gå ut. Aja, man lär väl sig det också :o
Nu ligger han och sover i sin säng och jag har lite att pyssla med. En hel garderob på golvet sen hjärtat sorterade kläder men glömde hur man kastar dom, plus alla kläder jag fick till lillen plus mina egna från sjukhuset. Det blir lite att göra när ens ordning störs. Men min karl klarar sig i alla fall inte utan en kvinna i sitt liv, det är nu bevisat. Hoho-
Fasen, jag är sugen på mannagrynsgröt men har ingen mjölk hemma :s
Söndag
Mitt undermedvetna har, mot min vilja, ställt in sig på att vi ska åka hem imorgon. Detta är inte bra, eftersom jag tvivlar på att det blir imorgon, vilket gör att morgondagen kommer gå vansinnigt långsamt samtidigt som den är fylld av hopp om att kanske få åka hem på tisdag. Jag försöker intala mig själv att jag får åka hem tidigast tisdag, men det är inte så lätt. Önskan om hemgång imorgon väger tyngre än mitt sunda förnuft.
Lillen har för det första inte nått tillbaka till sin födelsevikt, vilket jag har för mig att de sagt att man måste gjort, och kanske gått förbi den också. Just nu saknas det 43gram innan vi är tillbaka på ursprungsvikten. Och sen väger dom bebisen varannan dag, och han vägdes idag.
För det andra äter han på egen hand nu, tack vare att han drog ut sin sond tidigt imorse. Kvinnan som jobbade då, tyckte inte att vi skulle sätta i en ny, utan låta honom äta och se hur det gick. Hittills har det varit lite upp och ner, någon måltid åker det ner mer än vad han behöver, en annan måltid blir det mindre. Jag vill och vågar inte låta bli att väga honom före och efter varje måltid för att vara säker på att han får i sig det han ska. Personalen tycker att man måste lära sig att uppskatta, men hur jävla lätt är det? :s
För det tredje är det måndag imorgon. Jag förmodar att det blir undersökning av läkare och en massa grejer under dagen, som de sedan diskuterar på tisdagens rond och där och då bestämmer om vi kan åka hem eller inte.
Allt detta vet och förstår jag, men ändå är det en envis del av mig som vägrar fatta. Vilket skit alltså :o Men det är inte så långt till tisdag. För att vara lite mer negativ så dröjer det säkert till onsdag istället och helt plötsligt känns det som flera år bort.
Jag fick ett par mammaleggings av mamma på måndagen innan lilleman kom till världen. De passade perfekt och var så sköna att ha över magen. Dessa var också en dröm dagarna precis efter snittet. Nu är de så jäkla stora att de bara åker ner hela tiden :s Vilket är bra på ett sätt, men jag kan inte ha några andra byxor för de sitter allihop och trycker på snittet och det vill jag helst inte. Känns fruktansvärt obehagligt.
Nu ska jag fortsätta roa mig med Two and a half men och sen ska lille prinsen ha mat också.
Lillen har för det första inte nått tillbaka till sin födelsevikt, vilket jag har för mig att de sagt att man måste gjort, och kanske gått förbi den också. Just nu saknas det 43gram innan vi är tillbaka på ursprungsvikten. Och sen väger dom bebisen varannan dag, och han vägdes idag.
För det andra äter han på egen hand nu, tack vare att han drog ut sin sond tidigt imorse. Kvinnan som jobbade då, tyckte inte att vi skulle sätta i en ny, utan låta honom äta och se hur det gick. Hittills har det varit lite upp och ner, någon måltid åker det ner mer än vad han behöver, en annan måltid blir det mindre. Jag vill och vågar inte låta bli att väga honom före och efter varje måltid för att vara säker på att han får i sig det han ska. Personalen tycker att man måste lära sig att uppskatta, men hur jävla lätt är det? :s
För det tredje är det måndag imorgon. Jag förmodar att det blir undersökning av läkare och en massa grejer under dagen, som de sedan diskuterar på tisdagens rond och där och då bestämmer om vi kan åka hem eller inte.
Allt detta vet och förstår jag, men ändå är det en envis del av mig som vägrar fatta. Vilket skit alltså :o Men det är inte så långt till tisdag. För att vara lite mer negativ så dröjer det säkert till onsdag istället och helt plötsligt känns det som flera år bort.
Jag fick ett par mammaleggings av mamma på måndagen innan lilleman kom till världen. De passade perfekt och var så sköna att ha över magen. Dessa var också en dröm dagarna precis efter snittet. Nu är de så jäkla stora att de bara åker ner hela tiden :s Vilket är bra på ett sätt, men jag kan inte ha några andra byxor för de sitter allihop och trycker på snittet och det vill jag helst inte. Känns fruktansvärt obehagligt.
Nu ska jag fortsätta roa mig med Two and a half men och sen ska lille prinsen ha mat också.
Lördag - just a few days left
Idag är jag trött. Eller jag blev det efter att jag ätit. Så jävla trött, ögonen går liksom i kors. Jag har ändå sovit lika mycket som andra nätter, tycker jag. Tror till och med att jag fick en halvtimmes extra sömn. Min lille prins har varit så duktig! Han har vaknat och ätit alla måltider helt själv. Det saknas några ml vid tillfällena, men personalen menar på att det är ingen fara, att nästa gång äter han kanske lite mindre och då får han få resten i sonden. Men det är bra, det har gått på en dag att han har börjat äta så mycket och själv. Innan var det bara vid något enstaka tillfälle och kanske hälften av vad han äter själv nu.
Andningslarmet skulle vara på till måndag morgon, vilket är snart. Morgonpersonalen som jobbade idag, jobbar med hemsjukvården också, och hon var här inne och snackade lite innan. Jag blev ändå inte klok på något, det går ju inte att få fram något när man halvsover :s I vilket fall som helst så tror och hoppas jag att jag får åka hem på tisdag. Hon kunde/ville inte säga nån dag, för det är inte hon som bestämmer och man får se hur han äter och går upp i vikt, men tummarna kan man ju hålla ändå :o
Min lilla mage har dragit ihop sig en hel del tycker jag. Dagarna precis efter snittet såg det ut som att de hade glömt kvar en bebis där inne, men det är inte så konstigt. Det var väl mest hjärtat som trodde att alla extrakilon man lagt på sig försvann i samma ögonblick bebisen kom ut, haha. Men det går på rätt håll i alla fall, mina ben har återfått sina "former" så jag har inte bara två stockar, och mina fötter är normalstora igen. Nu kan man äntligen se anklarna, tjoho! Tack vare alla kilon man kånkade runt på, så känner man sig sååå jäkla smal nu, trots att man säkert inte gått ner så himla mycket. Ska bli kul att ställa sig på vågen faktiskt. För en gångs skull :p
Tänkte att jag skulle ta mig en tupplur efter att lilleman har käkat nu om en stund. Då försvinner några timmar i alla fall :o
Andningslarmet skulle vara på till måndag morgon, vilket är snart. Morgonpersonalen som jobbade idag, jobbar med hemsjukvården också, och hon var här inne och snackade lite innan. Jag blev ändå inte klok på något, det går ju inte att få fram något när man halvsover :s I vilket fall som helst så tror och hoppas jag att jag får åka hem på tisdag. Hon kunde/ville inte säga nån dag, för det är inte hon som bestämmer och man får se hur han äter och går upp i vikt, men tummarna kan man ju hålla ändå :o
Min lilla mage har dragit ihop sig en hel del tycker jag. Dagarna precis efter snittet såg det ut som att de hade glömt kvar en bebis där inne, men det är inte så konstigt. Det var väl mest hjärtat som trodde att alla extrakilon man lagt på sig försvann i samma ögonblick bebisen kom ut, haha. Men det går på rätt håll i alla fall, mina ben har återfått sina "former" så jag har inte bara två stockar, och mina fötter är normalstora igen. Nu kan man äntligen se anklarna, tjoho! Tack vare alla kilon man kånkade runt på, så känner man sig sååå jäkla smal nu, trots att man säkert inte gått ner så himla mycket. Ska bli kul att ställa sig på vågen faktiskt. För en gångs skull :p
Tänkte att jag skulle ta mig en tupplur efter att lilleman har käkat nu om en stund. Då försvinner några timmar i alla fall :o
Fredag och snart är det över
Dagarna flyter ihop till en rörig massa när man bara sitter här hela tiden. Det är så vansinnigt tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag får trösta mig med att det inte är så lång tid kvar. Andningslarmet skulle han ha på sig till på måndag. Jag hoppas varje dag att han bara sätter igång och äter mer på egen hand, för då kanske vi kan åka hem på tisdag redan, eftersom vi då slipper sonden. Eller så är jag bara naiv när jag tänker så. Idag åt han hela 17-målet på egen hand, eller ja allt utom 6 ml men det kvittar. De sa att vi inte skulle ge honom de saknade ml utan låta han vänta till nästa mål och försöka få honom att vakna till och äta då. Jag får dock dåligt samvete av att väcka honom bara för att han ska ha mat, han behöver ju samla kraft också. Fast å andra sidan, hur ska han få kraft om han inte äter? Det går runt det där, men det är kanske bättre att väcka honom och se hur det går. Inte vet jag :s
Idag sa personalen att jag kunde få gå ut, om jag kände för det. De hade en vagn jag kunde låna, så lilleman kunde följa med. Jag ringde syster och frågade om hon hade lust att titta förbi efter jobb och göra mig sällskap. Det hade hon, och det var trevligt. Elias fick en fleeceoverall av sin kusin, som tack och lov fortfarande var kvar här och inte hade åkt hem (overallen då). Personalen kom med en overall i storlek 68 (vad fan tänker dom?!), men det var inte ens lönt. Jag plockade fram min egen och om man inte jämförde bebisen och overallen med varandra så såg den nästan ut att kunna passa. Resultatet blev såhär:
En overall i storlek 50, 0-1 månad. Okej att han inte är färdig, han är 5 veckor för tidig, men det är ändå lustigt att se hur jäkla liten han är :o
Första badet - diss
Idag stod badning på schemat för lillen. Vi hade varit ute och promenerat i korridoren och gått på nån föräldragrupp och snackat, han låg så fint i sin sjukhussäng ♥ Då kan jag oroa mig lite mindre för premiären med barnvagnen sen. Han är rätt så snäll och verkar än sålänge sova genom allt. Han vaknar för mat och blöjbyten om han inte är jättetrött, då sover han över ett "pass". Gnäller lite om det finns för mycket luft i magen, men hittills ingen jobbig bebis.
I alla fall, bad. Vi blev hämtade av en sjuksyrra, de hade satt på värmen ovanför skötbordet så han inte skulle frysa. För en gångs skull såg han ut att njuta där han låg. Vattnes hälldes i och lillen kläddes av. Upp med honom och i vattnet. I ett par sekunder såg han helt ställd ut och sen började han skrika. Han gillade det verkligen inte alls! Han sprattlade och höll på så det var svårt att hålla kvar honom med kroppen under vattnet, för han flöt verkligen :p Mot slutet vet jag inte om han började gilla det, eller om han bara blev trött, för han blev lugnare och såg ut att kunna somna. Sen verkade han komma på att han fortfarande befann sig i vatten och gapade lite till.
Mamma, pappa och syster kom på besök ikväll. Jag lämnade mamma hos lillen och följde med ut och hälsade på min älskade lilla hund en stund. Han är go han! Och tjock har han blivit under veckan han varit där hemma, haha. De hade fått spänna ut hans sele lite för att den började sitta för trångt, hoho. Det förvånar mig inte det minsta. När han sen ska hem är han väl så tjock att man bara ser tassarna :p
Nu ska jag fortsätta att roa mig med Two and a half men.
I alla fall, bad. Vi blev hämtade av en sjuksyrra, de hade satt på värmen ovanför skötbordet så han inte skulle frysa. För en gångs skull såg han ut att njuta där han låg. Vattnes hälldes i och lillen kläddes av. Upp med honom och i vattnet. I ett par sekunder såg han helt ställd ut och sen började han skrika. Han gillade det verkligen inte alls! Han sprattlade och höll på så det var svårt att hålla kvar honom med kroppen under vattnet, för han flöt verkligen :p Mot slutet vet jag inte om han började gilla det, eller om han bara blev trött, för han blev lugnare och såg ut att kunna somna. Sen verkade han komma på att han fortfarande befann sig i vatten och gapade lite till.
Mamma, pappa och syster kom på besök ikväll. Jag lämnade mamma hos lillen och följde med ut och hälsade på min älskade lilla hund en stund. Han är go han! Och tjock har han blivit under veckan han varit där hemma, haha. De hade fått spänna ut hans sele lite för att den började sitta för trångt, hoho. Det förvånar mig inte det minsta. När han sen ska hem är han väl så tjock att man bara ser tassarna :p
Nu ska jag fortsätta att roa mig med Two and a half men.
Ljuset i slutet på tunneln
Jag anar ljuset i slutet på tunneln. Imorse sa personalen att jag förmodligen kunde få åka hem i mitten eller slutet på nästa vecka. Då blir det att vi åker hem med sonden så att han fortsätter få i sig mat på det sättet, och sen kommer hemsjukvårdspersonal 1-3 gånger i veckan och väger och kollar så att läget är bra. Detta är under förutsättning att han inte börjat äta alla mål själv, eller att han inte får i sig tillräckligt på det sättet. Jag diskuterar fortfarande med honom, och försöker få honom att äta mer varje gång, men han somnar alltid. Igår åt han nog från mig vid alla måltider, men jag tror han hade behövt hålla på ungefär dubbelt så länge. Men det är svårt att veta. Första gången han åt ordentligt så tyckte jag han fick i sig jättelite, men det visade sig ändå vara 15ml den gången, och då tror jag han stod på 25ml mat åt gången. Det är svårt att veta :s Men det går framåt i alla fall, och det är huvudsaken.
Imorse tog dom även nytt blodprov på honom. Han är så jäkla snäll, han säger inte ett knyst när dom sticker honom i handen. Blodvärdet var i alla fall bra, så han slipper sola mer. Innan han började sola, låg hans värde på 279 och gränsen är 280 så det var lika bra att ta fram solmattan. Idag låg värdet på 100 och det är en aning bättre :p
Plus att han idag hade gått upp ca 100g, så det håller också på att vända. Åh, om han bara kunde suga i sig lite mer mat åt gången så kanske vi kommer hem i början eller mitten på nästa vecka, jag vill verkligen inte vänta en vecka till :(
Idag fyller han förresten 1 vecka, redan :o
En dag gammal ♥
Imorse tog dom även nytt blodprov på honom. Han är så jäkla snäll, han säger inte ett knyst när dom sticker honom i handen. Blodvärdet var i alla fall bra, så han slipper sola mer. Innan han började sola, låg hans värde på 279 och gränsen är 280 så det var lika bra att ta fram solmattan. Idag låg värdet på 100 och det är en aning bättre :p
Plus att han idag hade gått upp ca 100g, så det håller också på att vända. Åh, om han bara kunde suga i sig lite mer mat åt gången så kanske vi kommer hem i början eller mitten på nästa vecka, jag vill verkligen inte vänta en vecka till :(
Idag fyller han förresten 1 vecka, redan :o
En dag gammal ♥
Hormoner löper amok
Om man trodde att hormonerna försvann i samma ögonblick som man blev en människa mindre, då hade man fel. Det krävs fortfarande ingenting för att man ska börja lipa, och det är så jävla jobbigt! Inte blir det bättre av att sitta i en mildare form av fängelse hela dagarna heller.
Jag har för mig att jag har läst att det tar jättemycket på kroppen av att amma. Vet inte om det har med mjölkproduktionen att göra eller vad, eller också är jag helt ute och cyklar. Det konstiga är dock att jag inte är det minsta hungrig. Jag blir hungrig, men när maten väl står framför mig så försvinner all aptit. Det går bara att få ner några bitar mat. Frukt och sådär, det går bra. Det är lätt liksom. Men om det nu krävs sådan energi för att göra mjölk, borde man inte vara hungrigare då?
Jag har minskat i svullnad i alla fall. Mina ben börjar återfå sin vanliga form, fötterna är fortfarande lite tjocka. Allt onödigt plöfs i ansiktet är borta, eller i alla fall det mesta. Min näsa är mindre, haha :o Och extrahakan är mindre. Det ser fortfarande ut som att jag ska ha bebis, men att man är i början av graviditeten trots att magen är längre ner. Detta är dock inte så konstigt, har man ägnat 8 månader åt att tänja ut sig, så tar det inte 8 timmar att dra ihop sig igen. Den är lite degig också, haha. Inga muskler what so ever.
Nu är det snart matdags för lilleman igen, och jag måste hinna med ett toabesök först!
Jag har för mig att jag har läst att det tar jättemycket på kroppen av att amma. Vet inte om det har med mjölkproduktionen att göra eller vad, eller också är jag helt ute och cyklar. Det konstiga är dock att jag inte är det minsta hungrig. Jag blir hungrig, men när maten väl står framför mig så försvinner all aptit. Det går bara att få ner några bitar mat. Frukt och sådär, det går bra. Det är lätt liksom. Men om det nu krävs sådan energi för att göra mjölk, borde man inte vara hungrigare då?
Jag har minskat i svullnad i alla fall. Mina ben börjar återfå sin vanliga form, fötterna är fortfarande lite tjocka. Allt onödigt plöfs i ansiktet är borta, eller i alla fall det mesta. Min näsa är mindre, haha :o Och extrahakan är mindre. Det ser fortfarande ut som att jag ska ha bebis, men att man är i början av graviditeten trots att magen är längre ner. Detta är dock inte så konstigt, har man ägnat 8 månader åt att tänja ut sig, så tar det inte 8 timmar att dra ihop sig igen. Den är lite degig också, haha. Inga muskler what so ever.
Nu är det snart matdags för lilleman igen, och jag måste hinna med ett toabesök först!
Lite gulsot och ångest
Som så många andra för tidigt födda bebisar, fick lilleman en liten släng av gulsot. Hans värde låg precis över gränsen, så det är inget som är farligt eller så. Nu ligger han och solar på en liten matta, har gjort så i snart ett dygn och har ett kvar. Jag hoppas att värdena är bättre (bra) då, så slipper jag bekymra mig om det. Överskottet av de röda blodkropparna åker ut bakvägen, och han har verkligen gett mig blöjor att byta, så det måste ju funka.
Han matas med sond för att han är för liten för att orka amma så han får i sig tillräckligt. För att man ska få åka hem med sonden så att personal från sjukhuset kommer hem till en istället, så måste han ha ätit minst 10 ml vid två tillfällen på egen hand (check) och sen ska han ligga med ett andningslarm och ha 5 larmfria dygn med den. Detta betyder alltså att om han inte sätter igång och äter mer på egen hand, så kommer jag behöva stanna minst 5 dygn till. Detta ger mig fett med ångest för här är så jäkla tråkigt! Jag vet ärligt talat inte hur jag får tiden att gå. Jag vaknar var tredje timme för att förse lillen med mat och eventuellt byta blöja. Allt som allt tar det väl en timme. Detta betyder att jag sover 2 timmar åt gången, om jag har tur. Jag gnäller dock inte, jag känner inte att jag lider av sömnbrist ännu. Det hade ju kunnat vara värre. Men jag saknar min säng och att kunna slappna av så som man bara kan göra när man är hemma. Att kunna ta allt i sin egna lilla takt på nåt vis. Jag saknar min lille hund, kärlekssjuke Milton. Det ska bli skoj att se hur han reagerar på att ha fått en lillebror. Förmodligen blir han väl galet sällskapssjuk. Mer än vanligt. Jag saknar att ha tillgång till mitt älskade hjärta. Att sitta här gör att han måste komma till mig, vilket inte går hela tiden då han måste jobba och greja. Han sover här, men det är ändå inte riktigt samma sak. Hemma hade jag kunnat komma till honom istället. När man var redo för lite längre promenader.
Fast den lille bebisen är ju helt vansinnigt söt.. ♥
Han matas med sond för att han är för liten för att orka amma så han får i sig tillräckligt. För att man ska få åka hem med sonden så att personal från sjukhuset kommer hem till en istället, så måste han ha ätit minst 10 ml vid två tillfällen på egen hand (check) och sen ska han ligga med ett andningslarm och ha 5 larmfria dygn med den. Detta betyder alltså att om han inte sätter igång och äter mer på egen hand, så kommer jag behöva stanna minst 5 dygn till. Detta ger mig fett med ångest för här är så jäkla tråkigt! Jag vet ärligt talat inte hur jag får tiden att gå. Jag vaknar var tredje timme för att förse lillen med mat och eventuellt byta blöja. Allt som allt tar det väl en timme. Detta betyder att jag sover 2 timmar åt gången, om jag har tur. Jag gnäller dock inte, jag känner inte att jag lider av sömnbrist ännu. Det hade ju kunnat vara värre. Men jag saknar min säng och att kunna slappna av så som man bara kan göra när man är hemma. Att kunna ta allt i sin egna lilla takt på nåt vis. Jag saknar min lille hund, kärlekssjuke Milton. Det ska bli skoj att se hur han reagerar på att ha fått en lillebror. Förmodligen blir han väl galet sällskapssjuk. Mer än vanligt. Jag saknar att ha tillgång till mitt älskade hjärta. Att sitta här gör att han måste komma till mig, vilket inte går hela tiden då han måste jobba och greja. Han sover här, men det är ändå inte riktigt samma sak. Hemma hade jag kunnat komma till honom istället. När man var redo för lite längre promenader.
Fast den lille bebisen är ju helt vansinnigt söt.. ♥
Lördag
Lilleman är två dygn gammal idag. Han har sovit konstant sen han kom ut, eller inte varit vaken mer än ett par minuter och inga öppna ögon. Idag var det min tur att sova som en idiot. Vilade inget efter 11 igår och på kvällen somnade jag ungefär 22, vaknade mellan 02-03 och vaknade idag vid 12.
Igår fick jag börja pumpa för att få igång mjölken, det kom jättelite de första två gångerna men idag kom det desto mer. Han behövde bara 5ml extra tillägg, och han åt totalt 20ml. Heja mig!
Lilleman har varit vaken med öppna ögon och letat efter mig när jag pratar med honom. Han är helt tokigt söt! Nu ligger han dock och sover lite till, med en tutte i munnen. Snacka om att vara bekväm :p
Det kom en liten bebis
Igår, i vecka 34+6, skulle jag vara på sjukhuset 9.00 för att kolla flödet i navelsträngen. En reservkoll som förmodligen inte var något att oroa sig över sa dom. När klockan var 13.17 så var min lille Elias ute, skrek och var alldeles blå.
Blev ett akut snitt och jag kan bara säga att smärtan i magen är överjävlig. Sitter man ner är det som mensvärk, det går an. Vid minsta lilla rörelse är det som att det bränner/fräter inne i magen samtidigt som någon står med världens kniv och skär i magen.
Han vägde 2010 gram och var 44,5 cm lång.
En mer detaljerad uppdatering kommer senare, även med lite bilder. För han är tokgt söt!
Nu är det snart matdags för lillen och sen ska jag sova järnet. Är fortfarande galet trött.
Lilleman fortfarande liten
Men han växer i alla fall enligt sin kurva. Idag låg han på -18% tillväxthämnad jämfört med -22% för två veckor sen. Dock så blev värdet i navelsträngen lite sämre vid något tillfälle så de ville att jag skulle komma in och kolla imorgon också. Om det var Lilleman som bråkade med den eller om det är problem, återstår att se.
Det är i alla fall en envis bebis, det går att konstatera nu. Han vill INTE vakna när man puttar på honom, han ska inte samarbeta för fem öre och ligga modell i bara fem sekunder. Han ligger helt fel för att få till en bra 3D-bild. Orättvist tycker jag :( Jag fick i alla fall se två ögon och en näsa :p Hans vikt uppskattades till 2050g idag och bm sa att om han växer i samma fart så får jag ut en liten klump på ca 2800g. Helt acceptabelt. Har hela tiden oroat mig över hur fan han ska få plats, och att hela nedre regionen kommer förfalla helt och hållet. Nu inbillar jag mig och hoppas, att det är lättare att få ut en liten bebis. Jag måste tänka och tro det, annars kommer jag aldrig ta mig igenom det :s
Han ligger fortfarande på tvären (såklart, det är väl mest plats och bekvämast så) och han har ungefär två veckor på sig att lägga sig med huvudet ner, annars får de försöka vända på honom. Logiskt sett borde det ju ta längre tid för små bebisar eftersom dom har mer plats och att det då tar längre tid innan de "tvingas" in i rätt position.
Nu skulle man varit och gjort kontrollerna, för nu är han vaken. Låt bli min blåsa!
Denna envisa hunger
Ibland dyker den upp 30 minuter efter världens brakmåltid, ibland går det en hel dag utan att jag känner av den, och då har jag ätit några ägg på morgonen. Det är verkligen helt olika, men varje gång slår den till med en så sjuk kraft att jag blir helt paff.
Hjärtat kom hem med mat från KFC till mig häromdagen/natten/morgonen. Det var så JÄÄÄÄÄVLA gott! Fan, jag hade kunnat äta där varje dag. Ojojoj.
Annars längtar jag efter hemmagjord pizza, mm..
Snart onsdag! Kom igen nu!
Hjärtat kom hem med mat från KFC till mig häromdagen/natten/morgonen. Det var så JÄÄÄÄÄVLA gott! Fan, jag hade kunnat äta där varje dag. Ojojoj.
Annars längtar jag efter hemmagjord pizza, mm..
Snart onsdag! Kom igen nu!
Heffaklump
I ett par dagar har jag känt stressen över tvånget att städa. Miltons hår bildar fina små bollar rätt så snabbt, så egentligen skulle man behövt dammsuga varje dag. Eller raka av honom pälsen, men då blir nog inte pappa glad :p I alla fall så har jag haft gräsligt ont i ryggen idag, och hela natten. Låg i sängen efter att jag vaknat och tittade på lite serier, och dividerade med mig själv. Fick ett sms av mamma att hon hade köpt något åt mig, så blev ju lite sugen på att åka och se efter vad det kunde vara för nåt :o Men att lämna lägenheten ostädad ännu en dag, nja.. låg och funderade lite till sen bestämde jag mig för att dra fram dammsugaren. Den har en vattentank som ska fyllas/tömmas varje gång, och jävlar vad mycket skit det var! Att det var hårigt, det visste jag, men så mycket?? Och resten av allt skit då? Det syns inte på golven när man tittar, men den behållaren visar verkligheten. Håriga mattan i vardagsrummet är kvar, men den får vänta ett par dar. Ryggen orkar inte. Passade på att tvätta bodysarna mamma köpte för nån vecka sen också, vet inte hur viktigt det är egentligen. Jag inbillar mig att det räcker med handtvätt, dels för att mjuka till dom och sen försvinner väl det värsta av skiten som sitter i nya kläder. Ni vet, när det luktar plast och är allmänt äckligt :s
Nu ska jag snart bege mig ut, hade jag tänkt. En runda förbi mitt hjärta och sen vänta på att rusningstrafiken försvinner och då kanske ta mig hem till familjen. Får se vad jag orkar, denna hydda är fasen inte lätt att bära runt på.
Imorgon väntar ultraljudet och det andra, så denna dagen har passerat rätt så fort. Tjo!
Nu ska jag snart bege mig ut, hade jag tänkt. En runda förbi mitt hjärta och sen vänta på att rusningstrafiken försvinner och då kanske ta mig hem till familjen. Får se vad jag orkar, denna hydda är fasen inte lätt att bära runt på.
Imorgon väntar ultraljudet och det andra, så denna dagen har passerat rätt så fort. Tjo!
It's like this
Du vet att du är höggravid när:
- Din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
– Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
– När man rullar runt för att komma upp från soffan.
– När din sambo hjälper dig på me skorna.
– När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
– Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
– När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
– När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
– När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
– När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
– När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
– När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
– När godisskålen får prioritet före middagen
– När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
– När allt blir tungt
– När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
– När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter sig rätt ner på rumpan i badkaret.
– När man sitter på golvet i badkaret och inte förstår hur man ska komma upp igen.
– När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
– När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
– När Grandiosa blir gourmetmat…
– När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
– När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
– När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
– När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
– När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
– Allt är väldigt irriterande…
– När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
– När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
– När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Alltså, när jag läste detta skrattade jag så högt att jag höll på att dö. Varenda punkt stämmer in, men de i fet stil är bara så jävla klockrena. För min del är det dock faktiskt bara slutet som jag kan räkna som jobbigt. Man märker verkligen av att man är tyngre, och det är inte lite tyngre heller. Allting blir så himla bökigt och ingenting går smidigt. Armarna är alldeles för korta för att kunna nå någonstans, vilket är skitjobbigt. Men jag klagar inte, jag bara berättar :p 37 dagar kvar!
- Din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
– Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
– När man rullar runt för att komma upp från soffan.
– När din sambo hjälper dig på me skorna.
– När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
– Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
– När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
– När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
– När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
– När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
– När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
– När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
– När godisskålen får prioritet före middagen
– När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
– När allt blir tungt
– När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
– När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter sig rätt ner på rumpan i badkaret.
– När man sitter på golvet i badkaret och inte förstår hur man ska komma upp igen.
– När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
– När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
– När Grandiosa blir gourmetmat…
– När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
– När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
– När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
– När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
– När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
– Allt är väldigt irriterande…
– När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
– När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
– När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Alltså, när jag läste detta skrattade jag så högt att jag höll på att dö. Varenda punkt stämmer in, men de i fet stil är bara så jävla klockrena. För min del är det dock faktiskt bara slutet som jag kan räkna som jobbigt. Man märker verkligen av att man är tyngre, och det är inte lite tyngre heller. Allting blir så himla bökigt och ingenting går smidigt. Armarna är alldeles för korta för att kunna nå någonstans, vilket är skitjobbigt. Men jag klagar inte, jag bara berättar :p 37 dagar kvar!
Måndag
Idag är det 1 månad, 1 vecka och 1 dag kvar till Bf. Jag försöker ställa in mig på att jag kommer få vänta en vecka längre innan lilleman tittar ut, och det är bara för att det var den 17e dom kom fram till var Bf från början, då de räknar från sista mensens första dag. Sen mätte de på ultraljudet och då flyttades jag fram en vecka. Eller tillbaks? I alla fall, en vecka mindre att vänta. Vi får se, det är liksom inte så mycket man kan göra åt saken :p
Har läst nånstans att hallonbladste ska underlätta förlossningen och även nånting före/efter förlossningen (mycket koll jag har va?) och det kan ju vara värt att prova. Det sätter inte igång själva processen, utan underlättar på nåt sätt. Om inte annat så har väl te aldrig skadat någon.
Saker och ting börjar kännas annorlunda nu. När jag gick tidigare, så fick jag typ håll i magen, istället för i sidan. Det var skitjobbigt att promenera, det kändes som att hela magen höll på att lossna och jag ville bara spänna fast den. Annars har det inte känts att man haft en mage faktiskt. Nu å andra sidan, kan jag knappt röra mig. Jag vet återigen inte om det är sammandragningar, men så fort jag går lite för snabbt så börjar magen spänna sig. Böjer jag mig eller reser mig, så spänner den. Gör jag något för tungt, är det samma sak. Typ om jag dammsugar, tvättar eller diskar. Eller försöker ta mig upp ur sängen. Och sen värker det i ryggen på ett annat sätt.. innan har det bara gjort ont när jag legat och vilat och ska försöka resa eller vända mig. Nu sitter jag rakt upp och ner och så känner man hur det liksom bultar i ryggslutet. Aja, det kan återigen vara jag som inbillar mig. När man vet att tiden håller på att rinna ut, och att saker lika gärna kan sätta igång tidigare, så letar man nog efter minsta lilla känning som säkert funnits där tidigare men som man inte brytt sig om :o
Nu är måndagen snart avklarad, och tisdagen går väl rätt så snabbt den också, sen är det onsdag och dags för lite undersökningar och ultraljud igen. Hoppas att allt står bra till, och att lilleman ligger så man kan få en ordentlig bild av honom :o
Nu ska jag planera vidare, ha det gott!
Paranoia
Jag satt nyss och funderade och kom på att jag inte känt av junior så mycket idag. Inte igår heller. Dagen var lugn och så vaknade han på kvällen. Tror jag. Det är ju jäkla bra att man reflekterar över sånt. Men jag tror att om jag inte hade känt av honom så hade jag definitivt kommit ihåg det. Försökte skaka liv i honom nyss, men han sover gott. Han sträckte lite på sig sen var det inte mer med det. Nu medans jag skrivit detta så har han rört sig lite mer. Bara för att vara på säkra sidan ska jag dricka KALLT vatten sen, och halka runt med en isbit på magen. Det skulle tydligen inte uppskattas av bebisen, enligt läkaren.
Återigen, vad ska jag oroa mig för om hjärtat slår bra och rätt, och han får näring och syre? Vad ska i så fall hända som gör att han bestämmer sig för att sluta leva nu? Om allt är bra.
Det kommer bli ett par långa dagar fram till onsdag, fan vilket skit.
Vill ha tillbaka min lägenhet
"Du måste vila, du får inte anstränga dig för mycket. Nej, städa inte, jag fixar det. Diska inte nu, då får du ont i ryggen sen."
Dammet samlas i hörnen tillsammans med Miltons hår. Mattan får en ljusare ton för varje dag som går. Disken växer alldeles för fort, lika snabbt som i ett hushåll på 6 personer. Den nystädade vasken har för många tandkrämsfläckar vid dagens slut, vattenflaskorna står framme och det kalla vattnet finns alltså inte när man är som törstigast.
Golvet ses som en soptunna - jag menar på något konstigt sätt försvinner ju smulorna och nötskalen av sig själv om ett par dar, det måste vara en sorts automatisk soptunna. Vasken blev helt plötsligt tom, trots att jag använt två stekjärn, fem skålar, lite bestick, en mugg och ett glas. Jag sköljde inte ens av något efter mig. Mirakel! (någonstans verkar det som att någon ligger och ojar sig, och har ont...)
Amen! Jag lovar att det är mina tandkrämsfläckar som gör vasken så himla skinande ren och vit! Det står ju "whitening" på tandkrämstuben. Vi spottar lite till sen låter vi det ligga. Undrar när mina tänder ska bli lika skinande. Hm..
Suck, jag var så jäkla törstig och kallt vatten är så jävla gott! Varför har de inte fyllt och kylt sig än? Äh, om jag låter flaskan stå lite till så får den nog ben och löser det själv. (ett par timmar senare..) Se där! Jag visste att den kunde om den bara ville!
Min fina lägenhet med det rosa sovrummet, alltid vita vasken, med det kalla vattnet. Synd att det bara är en tvåa, hur länge klarar man sig med det med en liten?
Förvirrad
Inatt kunde jag knappt sova. Vi hyrde film igårkväll och första filmen var bra. Nummer två somnade jag till. Hjärtat väcker mig två gånger och frågar hur det är med mig, "Kan du inte sova, eller drömmer du mardröm?". Ärligt talat vet jag inte vilket av det, men jag bökade nog runt en himla massa. Klockan 05 var det dags igen, och inte förräns då fattade jag att jag hade väckt honom, genom att hålla på att fara runt och försöka vända på den massiva hyddan som numera är min kropp. Hundjäveln driver mig till vansinne också. Nu är det för kallt för den kräsne saken att sova på golvet, så han har intagit sin plats bredvid mig i sängen. Hunden väger i normalt tillstånd, knappt 10kg. När han sover väger han ungefär som en Grand Danois. Jag vänder mig och känner hur jag håller på att mosa honom, men han flyttar inte på sig. Jag får försöka knuffa honom därifrån, men icke. Om han inte ligger precis under mig, så flyger han fem meter upp i luften om ena sängfjädern råkar smälla till. Jag ligger ju perfekt mitt på en kass fjäder som fjongar till varje gång jag flyttar mig från den. Och det är ungefär var 5e minut. Ni kan kanske föreställa er vilket jävla kaos det är. Jag kastar nästan ut hunden genom fönstret.
Och mitt stackars hjärta lyckades inte sova igenom mitt kämpande inatt. Fick så himla dåligt samvete, men vad ska jag göra? :o
Vaknade i alla fall "imorse" och känner att mitt organiserade kaos i lägenheten är ruckat. Jag försöker hålla det iordning, men när det finns folk som inte bryr sig, är det inte den lättaste saken. Till exempel låter jag inte en blöt kökshandduk ligga i en hög på vardagsrumsbordet. Jag kunde icke för mitt liv komma på vilket tredje väsen som befann sig i lägenheten, men det visade sig vara hjärtats syster. Innan jag begrep detta, så såg jag att disken var borta. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag diskat igårkväll, även om jag funderade på att göra det. Då har den snälla människan diskat bort allt skit! Tjo! Det är såna små saker som ger en glädje :) Nu är det bara lite disk till mig, men den tar vi ikväll. Och ja, det är ett himla tjatande om disken, jag vet, men två karlar skitar ner mer än en hel armé, och jag min tjockis blir straffad för det. Den ena har i alla fall vett nog att skölja av sin disk efter sig. Och kasta tepåsen i soporna istället för i vasken. Örk.
Idag börjar en ny vecka, dvs vecka 35. Det är inte lång tid kvar nu, men jag känner mig fortfarande inte redo. Tycker jag behöver handla lite smågrejer till och nu helt plötsligt nojar jag över att jag inte har tillräckligt med kläder till bebisen. Vilket i och för sig är lätt åtgärdat om det skulle vara så, men man vet ju inte hur mycket orka och lust man har till att springa iväg och handla kläder direkt efter att junior ploppat ut..
Och mitt stackars hjärta lyckades inte sova igenom mitt kämpande inatt. Fick så himla dåligt samvete, men vad ska jag göra? :o
Vaknade i alla fall "imorse" och känner att mitt organiserade kaos i lägenheten är ruckat. Jag försöker hålla det iordning, men när det finns folk som inte bryr sig, är det inte den lättaste saken. Till exempel låter jag inte en blöt kökshandduk ligga i en hög på vardagsrumsbordet. Jag kunde icke för mitt liv komma på vilket tredje väsen som befann sig i lägenheten, men det visade sig vara hjärtats syster. Innan jag begrep detta, så såg jag att disken var borta. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag diskat igårkväll, även om jag funderade på att göra det. Då har den snälla människan diskat bort allt skit! Tjo! Det är såna små saker som ger en glädje :) Nu är det bara lite disk till mig, men den tar vi ikväll. Och ja, det är ett himla tjatande om disken, jag vet, men två karlar skitar ner mer än en hel armé, och jag min tjockis blir straffad för det. Den ena har i alla fall vett nog att skölja av sin disk efter sig. Och kasta tepåsen i soporna istället för i vasken. Örk.
Idag börjar en ny vecka, dvs vecka 35. Det är inte lång tid kvar nu, men jag känner mig fortfarande inte redo. Tycker jag behöver handla lite smågrejer till och nu helt plötsligt nojar jag över att jag inte har tillräckligt med kläder till bebisen. Vilket i och för sig är lätt åtgärdat om det skulle vara så, men man vet ju inte hur mycket orka och lust man har till att springa iväg och handla kläder direkt efter att junior ploppat ut..
