Mitt hjärta har diskat! Inte bara en gång, utan två eller tre! :o Det är nog fåtalet som höjer på ögonbrynen inför detta faktum, och som säkert tänker att jag fått tag i en lat karl som inte ens diskar, men icke. Människan hatar alltså verkligen att diska. Han låter hellre disken stå i ett år, innan han kastar den och köper nya tallrikar. Alltså, verkligen hatar disk. En morgon när det är nydiskat så hör jag hur han håller på och pysslar i köket så jag går och frågar vad han gör. "Jag diskar, jag tycker så synd om dig", hihi. Det var lite svårt att låta bli att titta efter så at det blev rent, men glad blev jag. Det var jäkligt oväntat, men uppskattat. Haha, mitt lata hjärta <3

Jag är helt lost på dagarna.. I tisdags trodde jag det var onsdag, och igår trodde jag att det var tisdag. Idag vet jag att det är torsdag men min hjärna vill ändå få det till att det är en annan dag :s imorgon är det i alla fall helg, vilken sen passerar jättefort sen ska vi ta oss igenom måndag och tisdag innan det är dags att kika på Lilleman igen och se om han vuxit ikapp sin kurva eller inte. Simningen med mamman idag gick bra, även om det var förbannat kallt imorse. 3 grader visade bilen 7.20 imorse. Usch. Efteråt vart jag helt död, åkte till stan för att kolla om min älskade arabiska restaurang hade öppnat, men icke :( Åkte hem och mös med hjärtat som sov som en stock. Underbart mysigt <3 Nu är det matdags!

Jag HATAR fisk! Känner jag lukten av den vidriga maten, tappar jag all lust att äta annan mat för det enda jag känner är lukten av fisk. Jag hatar mat som inte smakar nåt och till slut tröttnar man på att äta mat, när du ätit smaklöst i evigheter. Jag vill kunna njuta av min mat. Jag säger att jag inte är hungrig och att jag inte kan äta pga fisklukten - en minut senare har jag en fet tallrik mat framför mig. Kan det inte bara accepteras när jag säger att jag INTE vill äta? Jag saknar mammas Flygande Jacob, oh eller det hon gör där man brukar ha pressad potatis till och såsen är perfekt stark och god. Vad fasen jag ska äta idag vet jag inte. Är för irriterad för att komma på nåt gott. Idag är jag verkligen på dåligt humör :s Imorgon blir det simning med mamman, det ska bli skönt. Vi var båda två mer döda än levande efter i måndags, men det är väl så det blir. Junior har levt rövare idag. Hans sparkar och knuffar känns ordentligt. Vet inte om det var ett knä eller en fot som susade förbi på högersidan innan, nåt vasst var det iaf. Till och med hjärtat lyckades känna det, haha. Hans reaktioner är så roliga :o

Jag blir så himla irriterad på folk. De är så vansinnigt dumma att det är pinsamt. Här tvättar vi i pass om 4 timmar, det finns alltså 3 tillfällen att tvätta om dagen. Jag vet inte hur de har resonerat kring detta, då maskinerna stängs av 19.50 om inte innan, så tvättar du sista passet kan du inte tvätta ända fram till 20.00. Torktumlaren är dock igång så man kan torka, men jag har aldrig provat hur länge den är igång för jag orkar inte springa ner en timme senare och så är tvätten fortfarande blöt.
Det finns totalt 4 torkrum, varje tvättstuga har två stycken. Jag klarar mig med ett, men allihopa förutom ett (kanske två, är inte helt säker) stängs av 19.50. Mina sista maskiner tvätt var klara 19.30 och tvätten innan dess var inte helt torr då torkrummen suger. Jag behöver alltså det fenomenala torkrummet som är igång hela tiden. Vilket ska stå ledigt, eftersom jag är sista man att tvätta. När jag öppnar in till rummet hänger där FULLT med kläder! Jag tänkte kolla alternativ två, som jag tror torkar till 22, men vad finner jag när jag öppnar det rummet då? Jo, fullt med kläder. Jag blir skitförbannad och funderar på att slänga ut all tvätt och stampa på den och hämta jord från rabatten utanför, men jag sansar mig. Ringer hjärtat och frågar hur normalt det är att folk har bultsax i hushållet, vilket han inte trodde var så vanligt. Jag tömmer det största torkrummet, är så pass snäll att jag lägger det i den där kärran. Idioten har tvättat mattor och fan och hans moster, så det var fan inget lätt. Kör in kärran i andra rummet med resten av personens skit, och stänger dörren. Snabbar mig att hänga upp mina kläder, för jag känner att om jag hamnar i bråk nu pga personen inte fattar att denne är en idiot, så lär jag väl föda på studs. Hängde på mitt kära lilla hänglås och snabbade mig därifrån. Egentligen skulle jag inte ens brytt mig om att lägga dennes tvätt i kärran, men det var det lättaste.
Vad fan tänker man på när man ockuperar TVÅ torkrum, fyra timmar efter att ens egen tvättid är slut? Vart skulle jag göra av tvätten om personen i andra tvättstugan behövt båda "sina" rum?

Nu när jag fått ur mig detta så känns det lite bättre. Ska iväg och hämta mitt lilla härta alldeles snart. Måste bara hitta något att ta på mig först, då mina byxor hänger halvtorra och torkar i källaren. Hm..

Idag var det dags för kontroll hos barnmorskan. Vi pratade lite om ultraljudet i onsdags, och hon sa att jag hade absolut inget att oroa mig för. Oron jag kände har gått över till oro för att lilleman kommer bli en liten person, och det är inte så kul. Hur manligt och roligt för självförtroendet är det liksom att vara 20 år 150cm? Men barnmorskan bara skrattade åt mina uttryck och sa att det har inte med saken att göra. Längden på det sättet har mer med arv att göra. De som föds för tidigt innan vecka 30 t.ex, växer ju ikapp som dom ska.
Ultraljudet visade också att lilleman låg med huvudet ner, men han tycks ha ändrat position igen. Hon kände inger huvud nere i magen, men däremot kände hon ett lite hårdare område till vänster om naveln, så att han nu i så fall ligger på tvären. Det kan ju i så fall förklara de hårda buffarna som jag känner på höger sida av magen till och från hela tiden. Hoppas att han får ont om plats snart, och lägger sig rätt, för jag orkar inte med en massa bök med vändningsförsök och grejer. Men.. med två jäkligt envisa föräldrar så är han väl ännu mer envis och ligger säkert kvar på tvären hela tiden.

Idag är det tvätt som står på schemat, ska ner och lägga i ny maskin nu. Sen ska jag försöka hålla ögonen öppna med ett serieavsnitt, men det känns som att jag kommer förlora den kampen :s

Ja, alltså läkaren sa till mig att vara vaksam på att lilleman rörde sig som vanligt i magen, och det har han gjort varje dag sen i onsdags. Idag tycker jag det har varit lite extra aktivitet dock. Det jag förmodar är hans rumpa (om han inte lagt sig med huvudet upp igen) åker ofta ofta ut på min högra sida, och ger magen en lustig form. Det har kommit kännbara knuffar till och från, hela dagen. Sen vet jag fan inte om jag råkade ut för förvärkar eller sammandragningar, då jag som sagt aldrig varit med om detta innan.. När jag läst runt så känns det ungefär likadant, bara det att förvärkar gör ont. Från och till under eftermiddagen har magen spänts, utan att juniors rumpa putar ut, och magen är liksom jämnhård. När vi sen stod i kön inne på Burger King så kom det spända igen, och det kändes annorlunda direkt. Jag sa till och med till hjärtat medans jag stod där och flåsade, att nåt kändes annorlunda med magen. Kunde inte förklara det mer än så, men jag fick ett skärrat "Vadå??" till svar. Framför mig kunde jag hur hans skor stod kvar på golvet bredvid mig, medans han körde därifrån med skrikande däck, haha. Nä, men det hände två gånger, sen var det inte mer med det. Det kanske inte ens var något speciellt.
Ska till barnmorskan imorgon, så kan ju ta och fråga henne då. Sen är det bara en vecka och en dag kvar till nästa ultraljud och flödeskoll, så vi håller tummarna för att det ser bra ut. Och att tiden går FORT så jag inte hinner utveckla nåt magsår :s

Lill-sängen står vid vår fotända, längs med väggen, så juniors huvudända är vid vår fotända. Igårkväll var Milton så jäkla trött efter att ha lekt trädgårdsmästare hos mamma och pappa, att han knappt la märke till den. Han tyckte dock det var mysigt att han fått en liten "hörna" i sängen där han låg hela natten. Nu ikväll när vi kom hem, så var den genast så mycket mer intressant! Han satt i vår säng, med huvudet vilandes på spjälsängkanten, och tittade i sängen och såg ut att tänka "Hur ska jag ta mig ner i den...?" Han gick runt i både sängen och på golvet och försökte komma åt att hoppa i, men han vågade inte riktigt. Jag kan slå vad om min högra arm att innan junior ploppat ut, så har jag fått ta Milton ur spjälsängen ett antal gånger.

Igår hämtade jag sängen från mormors vind, med hjälp av pappa och Milton. Senare på kvällen kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att sätta ihop den. Detta får jag ångra bittert idag. Att tvätta är tyngre än att mecka ihop sängen och ändå är jag fullkomligt rörelsehindrad idag. Fy fan vad ont det gör i ryggen! Jag lyckades simma med mamma i alla fall men vi hade båda två stora problem att röra oss efteråt :p Ännu gör det jäkligt ont, och jag har tvättid imorgon :s Ett besök till barnmorskan står också på schemat imorgon :o

*nynnar* Mina fötter spenderar alldeles för mycket tid instängda i skor. Det börjar värka i fotsulorna efter för lång stund. Även att stå och diska har blivit en pina. Jag tror jag står för mycket på ena benet, för det är alltid bara den vänstra foten som får mest ont då. Ryggen ska vi Verkligen inte snacka om :s Men om jag tar lite hela tiden så går disken rätt fort, då det inte hinner samlas en massa skit.

Idag skulle jag hämta spjälsängen från mormors vind. Trodde jag. När jag väl kom dit, så visade det sig att min käre far inte hade rätt nyckel med sig. Inte så förvånande :p Blev en tur lite i onödan, men lägenheten hade verkligen blivit så mycket finare! Det luktade inte ens rök i trappen längre. Attans vad mormor måste ha rökt egentligen för att det skulle lukta så mycket.. Bra kämpat Nille!
Spjälsängen får vänta till imorgon istället, faren hittade rätt nycklar så vi styr upp det imorgon. Tur det, jag börjar bli orolig. Det är liksom en konstig oroskänsla.. Jag är helt lugn och tänker att nästa kontroll den 6e kommer att gå bra, att Lilleman har vuxit. Kanske inte att han vuxit ikapp sin kurva och sina 22 saknade procent, men i alla fall att han vuxit. Sen är det den negativa oron som väger så mycket tyngre, som fasar för att han inte vuxit alls och då kanske kommer behöva plockas ut. Det är jag INTE redo för. Jag har ställt in mig på 40 veckor ända från början. Att ändra det till att helt plötsligt bara vara typ 2 veckor kvar, det går inte lätt det.
Men nej, positiva tankar är det som gäller här! Allt pekar ju på att han skulle växa.

Nu ska jag kika på lite serier på datorn innan jag slocknar helt.

Här är den senaste bilden på junior, från ultraljudet i onsdags. Vet inte om alla bilder ser ut såhär, eller om barnmorskan var lite darrhänt, för jag tycker att bilden blev suddig. Sen verkar lilleman vara kameraskygg också.

  

Bild två är ett försök till att förklara vad allt det suddiga och blurriga är för nåt. Han ligger med högra handen över huvudet och sover, som sin far. Barnmorskan försökte väcka honom genom att knuffa på min mage, men icke. Han låg bra där.

Det blir ett barnmorskebesök på tisdag, och även tvätt. Idag har magen gjort lite ont faktiskt. Vet inte om det är för att han har sträckt på sig, för det har inte känts spänt på samma sätt. Mer som att hela magen liksom drar ihop sig i ett par sekunder för att sen slappna av igen. Kvinnan som gjorde flödeskollen i onsdags frågade mig om jag har haft några sammandragningar. Jag svarade nej på det, men sa även att jag faktiskt inte vet. Hur känns en sammandragning liksom? Det är inte precis som att man kan veta vad som är vad, när man inte varit med om det tidigare.

Jag vaknar, är jättehungrig och jävligt sugen på plankstek från Mando.
En vanlig frukost eller vadå?

Ikväll har lilleman levt rövare. Han brukar böka runt och ha sig på eftermiddagarna, men det är oftast i korta pass. Vakna på riktigt gör han framåt kvällen och då är det full rulle. Hela magen flyttar sig, jag har en konstant känsla av att jag kommer kissa på mig, han buffar och slåss. Det är bara två veckor kvar tills jag förhoppningsvis kan stilla min oro som ändå gnager inom mig, fast all logik säger till mig att inte vara orolig. Men tiden går fort. Nu är det officiellt fredag och 6 veckor kvar. Hujedamig.

Min rygg är trött och värken i axeln kom tillbaka nu på kvällen. Ögonen trillar snart ihop, och jag ska inte längre kämpa emot. Det ska bli gott och sova ♥

Inatt sov jag som om jag vore död. Jag var så galet trött! Ändå vaknade jag nog varje gång jag vände på mig i sängen, då det gjorde så himla ont i ryggen. Det störde dock inte sömnen så mycket. Däremot vaknade jag klockan fem och var på väg att stiga upp, men jag ångrade mig rätt snabbt när jag såg vad klockan var. 07.30 skulle jag vakna egentligen, och köra hjärtats bror till skolan innan jag begav mig mot mamma och simningen. Klockan hörde jag dock inte förrän 07.51 och då blev det fart i luckan. Broren kom 5-10 minuter för sent, men det var inte hela världen.
Det var skönt som fasen att bada, vattnet är så gosigt :p Alldeles varmt och behagligt. Krafterna tog dock slut rätt så fort, och det blev väl en 40 minuter med lite övningar och lite simning om vartannat. Jag vet inte vad som hände i bassängen, men hela dagen har jag sen fått ont i axeln, som kommit och gått. Det gör tokigt ont i själva axeln och sen strålar smärtan ut i armen. Det känns inte som knivhugg eller så, utan mest som.. växtvärk. Fast gånger tusen.

Lilleman tyckte det var mysigt att simma idag, för när jag sen kom in i omklädningsrummet så fick min blåsa sig ett par sparkar. Eller slag kanske, om han ligger med huvudet neråt. Vet inte exakt var blåsan sitter i förhållande till hans fötter. Mysigt var det i alla fall inte. Jag har bestämt mig för att jag INTE ska oroa mig, i alla fall inte på två veckor. Han rör sig och flyttar på sig lite som han själv känner för. Igårkväll körde han ut rumpan i sidan på mig så hela magen blev helt sned. Till och med hjärtat tyckte det såg lite lustigt ut.
(när man talar om trollen.. nu åker det ut en liten rumpa igen, hoho)

Hungern slog till med full kraft och det tog ca 2 minuter för att jag skulle bli så hungrig att jag kunde äta för en hel armé. Potatisgratäng hade varit vansinnigt gott men det tar sådan tid. Jag orkar ingenting :s När jag står och diskar så får jag nästan hänga mig över diskbänken för att klara av det. Jäkla foglossning. Allting i höftområdet knakar på ett eller annat sätt när jag börjar mig ner. Det är precis som att saker och ting sitter helt löst och flyttar på sig :o

Nu ska jag fundera lite mer över maten, annars får det bli spaghetti och köttfärssås som blev över.

Jag har hela tiden haft värsta skräckscenariot om att jag ska få en enorm bebis, och hur fasen jag ska bära mig åt för att få ut den. Idag var det dags för ultraljud nummer två. Allting såg bra ut, hjärtat hade alla klaffar och förmakrar och alla organen låg på insidan. Han har två kulor och man lyckades till och med se det tredje benet, haha. Jag sa till hjärtat att man såg den lille saken och han bara "Du.. den var inte så liten alltså", hoho. Han lät nästan stolt :p
I alla fall så mätte hon bebisen och kom fram till att han var lite för liten för veckan. Hon sa att om han hade legat en halv millimeter (säkert felsägning, hon menade nog en halv centimeter) över där han låg nu, så hade han hamnat i "norm-kategorin". Detta ledde i alla fall till att vi skulle göra en flödeskontroll; kolla så att navelsträngen var okej och så att näring och syre kom till bebisen som det skulle. Detta var helt okej, bebis får med andra ord all näring och allt syre han behöver. Mina kärl var däremot lite tröga (har ingen aning om vad hon menade med det) men det var ändå inga värden jag behövde oroa mig för.
Lilleman ligger på -22% i tillväxthämnad eller vad det nu hette. Har jag förstått det rätt så växer han 78% istället för 100%. Alla prover och grejer visade dock att han fick det han behövde för att klara sig och för att växa. Jag ska tillbaka om två veckor och kolla om han vuxit något och om tillväxthämnaden ändrats. Ligger den istället på kanske -10% är det bättre, ligger den kvar på -22% tyckte jag läkaren började  prata om att ta ut bebisen för att han skulle klara sig. Jag skulle i alla fall inte vara orolig, utan bara vara uppmärksam på att han fortsätter röra sig så som han gjort.

På ultraljudet visade det i alla fall sig att låg med huvudet neråt. På bilden såg man även hur han låg med ena armen över huvudet, haha. Exakt som hjärtat gör när han sover :o Så himla gulligt. Blev en bild idag bara, och en suddig sådan. Men killen är kameraskygg, vad ska man göra? :p

Det är väl vad varje måndag innebär? Själv har jag helg nästan varje dag, haha. Det är skönt det. Skulle åkt iväg och simmat med mamman imorse, men när jag vaknade imorse så mådde jag så tokigt illa att det absolut inte gick. Vill gärna inte lägga en massa spyor i vattnet liksom :s Hoppas att hon tog en fika med sin bror dock, och att hans äpplen var goda :)

Jag är verkligen inte insatt i politiken, men vad jag förstått så vill inte Miljöpartiet samarbeta med Alliansen så att SD på det sättet inte har något att säga till om. Sen vill inget av de andra partierna samarbeta med SD över huvudtaget. Detta är vad jag snappat upp, och rätta mig gärna om jag har fel, det kanske inte alls är så det ligger till. Men kan det i så fall leda till nyval om man inte kommer överens?
Jag är verkligen inte för att SD kom in i riksdagen, absolut inte. Men det hägrar lite dubbelmoral över det hela, det går liksom inte jämnt. Å ena sidan gapar alla om demokrati och yttrandefrihet, medans andra gapar om hets mot folkgrupp osv. Om det är straffbart med hets mot folkgrupp, så har ju yttrandefriheten sina gränser, eller hur? Okej att svenska folket har gjort sin röst hörd, det accepteras. Hade dåvarande politiker genom tiderna satt upp lite hårdare regler, så hade inte SD kommit så långt som de gjorde i gårdagens val.
Vad är det för fel med att sätta ett krav att man som invandrare efter t.ex två år ska ha lärt sig svenska språket så att denne kan göra sig förstådd (alltså inte flytande svenska) och på något sätt skaffat sig en sysselsättning, om det så är jobb, skola eller praktik. Möjlighet till psykologisk hjälp måste också finnas. Hur lätt är det att ensam bearbeta minnet av hur huvudet skjutits bort från sitt barn eller sin mamma, mitt framför ögonen?
Är det helt orimligt att ställa krav på att om du inte sköter dig, om du inte anstränger dig för att komma in i samhället, utan faller i en kriminell bana, så är det bara att ta ditt pick och pack och åka hem igen? Vi har redan tillräckligt med kriminella att ta hand om.
Men hur funkar det att ha det såhär, när folket behöver bidrag för att komma på fötter, och skatterna sänks? Sjukvården blir lidande och vad jag har förstått så ligger Sverige i topp i Europa vad gäller hög ungdomsarbetslöshet efter dessa fyra år av blått. De blåa sänker skatterna, vilket bara gynnar de som tjänar multum med pengar, det är där de stora skillnaderna märks. Vården blir lidande för att pengarna inte räcker till, och de invandrare som behöver hjälp med att komma på fötter kan inte få någon hjälp, och faller i kriminella banor för att de trots allt måste försörja sig.

Det är inte rasistiskt att säga "Vi kan tyvärr inte ta emot fler flyktingar på ett par år, vi måste ta hand om de som redan finns i landet". Det är det mest humana, eller hur? Det mest rättvisa.
Förra valet var det många som ångrade att de röstade blått. Jag stänger öron och ögon när det kommer till politik, så varför de återigen gick från rött till blått trots ångern för fyra år sen, det vet jag inte. Det låter bra med sänkt skatt, folk tänker att de kommer få så mycket pengar över i månaden. De pengar jag fick över gick åt till att tanka bensin som på bara några månader gick från under 10:-/litern till 14:-/litern. Det är nice det.

Imorgon är det föräldrautbildning nummer två. Jag gick inte på den förra för jag mådde apa. Vad jag förstått så handlade den mest om förlossning, och det är jag påläst om så det gjorde nog inte så stor skillnad. Vet inte vad det är för nåt imorgon, men har för mig att tredje och sista gången handlar om amning. Det är vad jag oroar mig mest för, för tillfället. På onsdag sen är det dags för ultraljudet. Har ännu inte kommit underfund med om det är i 3D eller inte, eller om man kan välja. Hade varit kul att se lite hur junior ser ut. På ett ungefär :)

Och snart får vi se om det blir regeringsskifte eller inte. Man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Igår upptäckte jag ett sår under min ena tå.. jag vet inte om det är resultatet av nån form av fotsvamp eller vad fan det är, det har dock inte funnits innan. Undrar om det inte dök upp sen jag började gå och simma, jag hatar att gå barfota på sådana ställen och fattar inte varför jag gör det. En tur till apoteket för en salva blir det idag i alla fall. Kanske kan få med ett fotbad hem från mamma ikväll också, de lider verkligen av att ha gått upp så mycket i vikt :( Jag hittar inte stödstrumporna heller, vet fan inte vart jag la dom. Fast Milton snodde dom häromdagen så de ligger kanske i hans korg. Får ta och kolla och hoppas på att de i så fall är hela :o

Idag känner jag att det är en skitdag. Får göra saker som jag verkligen inte vill eller känner för över huvud taget, men är så illa tvungen för att vara artig. Det är bara så jävla jobbigt med allt tjat.

Funderar vidare på hur jag ska göra med byrån.. eventuellt har jag hittat en bättre plats där den inte är ivägen så mycket. Ska ta och mäta lite bara. Sen hade kära föräldrarna en liten byrå som jag tror går in i garderoben, och det är tusen gånger bättre än en massa opraktiska lådor. Dock känner jag att jag måste ta och sortera lite till. Man vågar dock inte ställa ner något i källaren, det kanske försvinner :o

Nä, idag är jag verkligen inte på humör :s

Allt tjafs och all smutskastning mot andra - snart är det över. Folket som representerar de olika partierna ska föreställa vuxna människor. Vuxna, utbildade och kunniga personer som säger att man ska ta hand om de unga/gamla och som sen står och kastar smuts i en annan människas ansikte bara för att de är av annan åsikt. Jag har min röst klar för mig, även om jag knappt ens är insatt i vad partierna står för. Så fort jag och hjärtat börjar diskutera politik, blir vi båda två lite sådär lagom förbannade. Och lite till. Jag vill inte ens tänka på det. En demokrati och man ska lyssna på folket, men jag undrar vart man ska gå för att få sin röst hörd. Annat än till vallokalen, för fortfarande är det en massa som de olika partierna borde ta till sig.
Jag ska fan ta och starta mitt eget parti. Man plockar lite från alla partier, de bra grejerna, och så försöker man få ihop det till nåt bra. En del av skattepengarna hade gått åt till att köpa en ö nånstans, för att sedan skeppa dit varenda en kriminell jävel. Ön ska vara så öde att de inte ens kan bygga en flotte och ta sig därifrån. Däremot kan de fiska och bygga hyddor och leva Robinsson-liv. Mer än så förtjänar de inte. När sen den klumpen är borta finns det ju mer pengar över till folket, till en bättre sjukvård och skola t.ex. Kanske inte nödvändigtvis så förbannat höga priser på allt, vilket det blir när skatten sänks och staten ändå måste få in pengar nånstans ifrån.
Nä, jag går iväg imorgon och får det överstökat. Jag har aningar om vem som kommer vinna. Sen ska jag gå i ide i fyra år och under tiden hoppas på att partierna håller på med sin kampanj längre än en månad före valet, så att totalt ointresserade kanske vaknar till liv lite, när de vet vad som händer.

Idag är jag så gräsligt trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så har det i och för sig varit i ett par dagar nu. Igår hyrde vi Bounty Hunter med Jennifer Aniston och Gerard Butler eller vad han heter. Den var helt okej faktiskt. Det var en riktig myskväll igår. Hade jag fått bestämma hade det varit så varje dag, men då tröttnar man väl. Ikväll är jag dock helt ensam, vilket är skönt det också. Även om det känns som att halva jag är nån annanstans :o

Snart blir det till att sova i alla fall, det ska bli skönt!

Nu har vi passerat midnatt och då även gått in i vecka 33. Till min stora förtvivlan har det börjat dyka upp lite bristningar, men de har (tack och lov) placerat sig på sidorna. De är inte så stora, inga långa ränder utan mest som röda prickar eller... prickar är fel ord för det känns för litet, men.. fläckar. Håller de sig borta från magen ska jag inte klaga alltför mycket. Jag har sett bilder på hur en del ser ut efter sina graviditeter, och det ger mig värsta ångesten. Jag hoppas att det inte blir värre.
Det är alltså 7 veckor kvar. Jag förväntar mig dock minst 8 veckor till, eftersom mina beräkningar inte stämmer med ultraljudet, men frågan är väl vem man ska lita på.. Nytt ultraljud blir det på onsdag, får se så att det fortfarande gömmer sig en pojke där inne :p Bm sa att det var 75% säkerhet när hon sa könet, så heeeeelt säker är man inte :o

Min rygg gör inte sådär fenomenalt ont längre. Eller så har jag bara vant mig. Jag kan fortfarande inte vända mig ordentligt när jag sover, för ryggen håller på att ta livet av mig. Ligga still kan jag inte heller göra, så tänk er hur ofta man vaknar, om man vaknar  v a r j e  gång man ska vända sig :o Milton får inte mycket sömn han heller, han vaknar lika ofta som mig stackarn. Men det valet gör han genom att sova så nära mig i sängen :p

Jag måste för övrigt finna en plats för min byrå, för det går inte att ha den i sovrummet med en säng till. Hela min planering förstörs liksom. Känns bara som att man inte får ha saker ifred. Kanske (förmodligen) är jag paranoid eftersom jag inte helt kan slappna av och känna att detta är Mitt hem. Funderar lite över min lägenhet som för tillfället hyrs ut. Deras bebis kommer en månad före junior, och att kasta ut dom känns inte så himla snällt.. Aja, vi får se hur det blir.

Nu ska jag snart äntligen få stänga mina ögon, ska bara hämta lilla hjärtat från jobb först. Jag hoppas verkligen det blir snart för jag är galet trött :o

De andra gångerna jag simmat så har junior sovit, eller i alla fall varit stilla och verkat ha njutit. Idag fick jag mig en spark då och då vilket gjorde det betydligt jobbigare att simma. Inte skulle han ligga still heller. Idag känner jag dock att hans sparkar blivit kraftigare, det gör litelite ont emellanåt, men det är mer ett obehagligt ont än ett smärtsamt ont. Blåsan är fortfarande ett populärt mål för sparkarna. Not so nice. Nu är jag så trött att jag inte känner av det längre. Annat än att koordinationen inte går ihop och det är lite svårt att koncentrera sig :o

Det här med hormoner i obalans är ju inte så himla kul. För mig känns det visserligen som att mina alltid har varit i obalans, men ändå i något kontrollerad form. Idag fick jag ett sådant utbrott på en person som till slut inte längre visste vad han skulle säga. Han kommer och är stor i truten och käftar och försöker vara "vuxen" och ska lösa konflikter bra, men han lyssnar inte ett piss på vad någon annan har att säga, och bara avbryter hela tiden. Efter att ha stått ut med denna person hela sommaren, rann idag min bägare över. Jag var tvungen att gå och sätta mig i bilen för att inte slå ner människan och hjärtats bror kommer efter. Frågar vad tusan som flög i mig, skrattar och säger att jag verkligen visade min bitchiga sida. Några minuter senare kommer hjärtat och säger ungefär samma sak, båda är helt mållösa men imponerade. Haha, det var fan inte klokt. Tur att jag inte klämde ut junior så som jag tog i :o

Idag var jag och simmade med mamma. Det var oändligt smärtsamt att stiga upp så tidigt, speciellt eftersom det tog tid att somna inatt tack vare tuppluren igårkväll. Upp och iväg kom jag i alla fall, och jag och mamma plaskade runt i vattnet i 30 minuter eller så. Det var skönt, men det märks verkligen att man inte orkar nåt. Efter simningen blev det frulle hemma hos mamma. Gott!
Sen fick jag köra hem och hämta hjärtats andra bror och köra honom till jobb, vidare till biblioteket för att hämta ut böcker, hem en runda och ut med Milton och sen befann jag mig hos barnmorskan. Trots all min överflödiga vikt och konstanta flåsande så var blodtrycket lite lågt :o
Barnmorskan skulle sen känna efter hur han låg, och han låg med huvudet upp åt min högra sida. Så det som brukar puta ut om dagarna och ge mig en kula på kula, är juniors huvud :p Det var ingen fara att han inte vänt sig tillrätta än, han hade 2-3 veckor på sig. Sen vart det dags att lyssna på hjärtat, och b, sa att han nog blev lite sur för att hon var och klämde på hans huvud, för hjärtat slog jättesnabbt i början för att sen lugna ner sig lite :o

Nu ska jag försöka hålla mig vaken ett tag till, ha det gott!

I fredags började vecka 32 och igår var det två månader kvar till bf. Tiden springer iväg, samtidigt som det känns som att det går med en snigels fart. Junior ska väga ungefär 1,5kg nu och vara ca 40cm lång. Imorgon är det dags för barnmorskan igen, och då blir det att lyssna på hjärta och kolla blodtryck och sådär. Jag hoppas att jag slipper ställa mig på vågen, det ger mig sjuk ångest :s Fast jag har inte rusat iväg i vikt så galet mycket den sista tiden. Jag gör tvärtemot alla andra :p Hoppas bara att det håller sig lugnt nu, hjärnan orkar inte för mycket :s

Morgondagen innebär ändå en hel del. Eller rättare sagt, den är ovanligt fullspäckad och jag vet inte hur jag med min enorma trötthet ska orka med hela dagen. Idag har jag t.ex inte gjort nånting och slocknade ändå i två timmar när jag kom hem. Hur jag ska sova inatt vet jag inte.
Har inte pratat med mamma än, men förmodligen och förhoppningsvis ska vi simma mellan 8.00-9.00 imorgon. Då är det bara öppet för vuxna, och jag hoppas att det inte kommer så många. Lättare att simma då, lite längre sträckor. Sen ska jag ut och rasta hunden jag passar, vilket inte låter så jobbigt men de bor på fjärde våningen utan hiss. Med foglossning, en massa extravikt och en stor mage blir det ganske jobbigt att ta sig upp och ner. Jag får i alla fall en välbehövlig promenad om dagarna, så man håller igång lite. Sen väntar barnmorskan klockan 12 och en tur till biblioteket för att hämta ut mina förlossningsböcker som jag beställde. Kan vara bra att läsa på lite mer. Inte så fullspäckat för en annan människa, men jag kommer nog somna för natten redan klockan 18 imorgon, haha. Nädå, det ska nog gå bra.

Jag tror för övrigt att jag lyckats få ner svullnaden i min ena fot lite grann. Sov med fossingarna högt inatt också och sen har jag haft på de dödsfula stödstrumporna hela dagen och nu kan jag se min ankel igen, tjoho! Hoppas att allt går bra imorgon så att blodtrycket inte rusat iväg heller.
Oh, det är ju föräldrautbildning på tisdag också. Kanske skulle ta och skriva ner alla mina frågor..

Nu ska jag snart ge mig iväg för att hämta kung Milton.

Är det inte typiska barnfasoner att stänga av datorn när man märker att den inte fungerar som den ska? Om det inte är ens egen privata dator, utan en som man får använda av någon annan, ska man smutsa ner den med äckliga porrsidor och diverse virus, och andra pisse-hemsidor? Ska man ta bort filer från datorn när man inte vet vad det är man tar bort? Ska man ta bort det trots att det kommer upp varningar om att det kan förstöra? Min stora lilla laptop ligger mig varmt om hjärtat, den har varit min trotjänare i många år och aldrig bråkat med mig. Jag kommer hit och den smutsas ner och nu vill den inte fungera. Den vill inte starta i något läge, ens om jag ändrar boot-ordningen i bios. Jävla skit. Fast det blir till att omformatera den, om det nu går. Stackars hjärtat har dock saker på den som han behövde.
Jag är trött på att dela med mig av allt. Att vara den enda som bidrar och sen tar allt slut fortare än i ett flerfamiljs-hushåll. Om jag köper hem chips och en hel dag ser fram emot att få komma hem och äta lite chippes, och så möter man en nästan tom påse. Eller att en flaska saft som ska räcka till 10 liter saft, tar slut på ungefär 3 dagar. Jo, men det är helt okej. Och jag är fattig som en gris! Det är därför det stör mig.

Suck.

Inatt hade jag vikt ihop och lagt en stor filt under madrassen så att jag kunde sova med fötterna högt, i hopp om att de skulle gå ner lite i tjocklek. Det resulterade mest i en dödstrött Andrea, och lika tjocka fötter på morgonen. Jag har haft mammas stödstrumpor på mig hela dagen men de är fortfarande lika tjocka. De har till och med fått märken efter strumporna. Nu ligger jag i sängen med fötterna ännu lite högre, försöker massera dom vilket inte är så lätt när man har blivit lika smidig som en flodhäst. Ska dra på strumporna sen igen när fötterna legat högt ett tag, och kanske sova med dom på.
Nu är det dags för tå-viftning!

Inatt sov jag verkligen jättedåligt. Vaknade varje gång jag precis somnat, kunde knappt vända mig för det gjorde så jääävla ont i ryggen plus att Milton låg på ena sidan och tog plats och hjärtat på den andra. Sen hade jag tagit en filt och lagt under madrassen vid fötterna, då mina ben svällde som fan igårkväll och blev till två stockar. Skitobehagligt :s fick låna ett par stödstrumpor av mamma idag så jag hoppas att de underlättar något. Benen svällde upp hemma hos mamma igen efter simningen, örk. Simningen var dock behaglig. Liten bassäng med mamma bebisar i, snacka om att de alla älskade vatten :o det blev simmat och jag försökte träna lite också. Allt är bättre än inget, undrar bara vad min rygg har att sägs om det inatt/imorgon. Idag går vi in i vecka 32, imorgon är det två månader kvar. Sååå fort tiden går! Men som jag längtar. Hittade en mördande mjuk snuttefilt inne på hemtex, ljusblå och fin. Ville nästan köpa en rosa till mig själv :( Nu ska det ätas kycklingtallrik!

..när jag ringde försäkringskassan och direkt hamnade som nummer 20 i kön. Genast trodde jag att jag kommit helt fel, för varenda jävla gång jag ringt tidigare, så har det antingen varit så mycket folk före att de helt enkelt lägger på luren efter att en dator sagt att det är många som ringer, eller så har jag hamnat som 487 i kön. Nice. Fick vänta fem minuter sen kom jag fram. Vet inte om mitt ärende gjorde mig nån nytta, men det spelar väl inte så stor roll. Kvinnan sa att hon skulle skicka iväg det till en handläggare "med en gång" och så skulle denna ringa upp mig nån dag. Ska passa på att skicka in blanketten i vilket fall som helst.

Jag har några små planer på hur jag kanske kan få in några extra kronor i månaden, men då tror jag inte att man kan ta ut föräldrapenning alla dagar i veckan, men det är å andra sidan inte hela världen för de behövs i framtiden också.

Junior börjar få ont om plats i magen nu. Hans sparkar känns mer än innan, när de bara kändes som små buffar. Nu reagerar jag med ett "Aj!" varje gång han tar i. Inte så mycket för att det gör ont, utan för att det är överraskande. Och obehagligt. Det har liksom gått 25 år utan att något har sparkat där inne, så det är en omställning. "Vänta du bara, så ska du få se på omställning."

Imorgon är det premiärdopp för mig, första gången i år, haha. Och inomhus i en varm bassäng, hoho. Jag är verkligen inte speciellt förtjust i att bada i havet. Det är knappt att det går an utomlands, och där är ändå vattnet varmt. Äckliga djur som simmar runt där, örk. I alla fall, jag hoppas på att få simmat mer än 100 meter, haha, min kondition är inte precis på topp. Men i vattnet väger man (magen) inte lika mycket och man blir ju aningen smidigare också.
På måndag är det sen dags för barnmorskan igen, och lite tvätt, på tisdag är det föräldrautbildning och onsdagen (tror jag det var?) veckan därefter är det dags att kika på junior igen. Jag hoppas som sagt att han ligger still, och ordentligt, så man kan få några bilder. Men det är en aktiv krabat där inne, så jag hoppas ändå inte på för mycket. Han sparkade barnmorskan sist och hon hittade knappt hjärtat för att han inte ville ligga still :o

Idag har jag städat toaletten och det var fasen på tiden. Diskat för andra gången idag och städat köket. Det är fan rent vad karlar skitar ner och slösar på disk helt i jävla onödan. Och skölja av tallriken, vad är det? Kul för mig att stå där och skrubba på torkad ketchup eller vad det nu är för skit som sitter.

Nu är det apelsindags och lite mer Greys. Milton ligger bredvid mig och fnyser/piper åt något i sin dröm.


När älsklings-Milton var lite mindre ♥

Jag vet inte vad det är som flugit i mig, men nåt konstigt är det. Om man frågar mina kära föräldrar om jag var ordningssam och städade rummet ofta, så skrattar nog båda två rätt så gott. Jag hade mitt organiserade kaos. Och en jäkla massa dammråttor :s Städa har helt enkelt alltid varit så himla tråkigt. För mycket skit och ingenstans att göra av det.
Nu är det dock andra bullar som gäller. Vi kommer att bo trångt med junior den första tiden, och jag har stressat som fasen över hur vi ska få plats. Jag plockar och pysslar och donar och idag ser rummet mycket större och rymligare ut. Jag vill fortfarande ställa ut min byrå i hallen (även om jag nu när jag var där ute och planerade, inte kan se vart fasen vagnen i så fall ska stå..) men idag sa hjärtat att det finns plats vid fotänden av sängen. att ha juniors säng. Så att jag kunde komma närmre honom, och mysa lite mer. Hur mitt kära lilla hjärta har tänkt att jag ska sova i så fall, vet jag inte. Men han var med och planerade i alla fall, haha :o

Jag har länge och väl svurit över, och förbannat min påslösa dammsugare. Det måste varit en blond jävla brud som kom på den uppfinningen, förmodligen för dum för att veta hur man byter dammsugarpåse. I alla fall.. vi ska köpa en ny dammsugare och jag tjatar och tjatar men inget händer. Dammråttorna i hörnen blir större och större och Miltons hår sprider sig som en ljus och tunn matta. Ikväll fick jag nog. Efter ett mindre slagsmål och massa svärande, så lyckades jag dammsuga upp mer än 5 hundhår. Det var en kamp, då sladden hela tiden åkte in och gjorde det svårare för mig att komma fram, men dammsugat blev det i alla fall. Långt ifrån perfekt, men det mesta av gruset och håret är borta. Sen fick det bli en snabb golvtvätt som avslutning.
Imorgon lär jag inte komma upp ur sängen, jag märker hur mördande ont ryggen gör när jag varit för aktiv. Igår började trappgåendet igen och efter jag vilat mig i 5 minuter när jag kom hem, kunde jag knappt ställa mig upp. Det är härligt det där...

På fredag blir det förhoppningsvis simning med lilla mamma. Om jag hittar mina badkläder och nåt som gör att jag ser mindre ut som en flodhäst. Är inte så bekväm med att flasha mage och allt, men där är kanske inte så mycket folk. Hoppas jag :o

Nu ska jag bara vila och njuta av när junior flyttar sig. Det är en sådan lättnad för lungorna emellanåt, när han ligger på ett speciellt sätt. Det blir så himla lätt att andas ♥

Det där går i vågor, längtan efter junior. Det som gör att jag känner att han gärna får stanna kvar i magen, är att jag inte har den blekaste aning om hur fan man är en mamma! :o Jag förväntar mig dock att det sitter i en kvinna när hon väl fått sitt barn, att bli "mammig". Att hon automatiskt vet vad hon ska göra, och hur och när. Men sen igår var det tvättdags och jag hade inte så mycket tvätt. Bestämde mig därför att tvätta juniors kläder och när jag stod där och pillade så kände jag att han gärna kunde komma där och då. Hans strumpor är så små att de knappt kunde hänga på linan i torkrummet :o Jag vill att det ska vara över så att jag slipper känna mig så tjock hela tiden. I mitt huvud tänker jag inte att det pga graviditeten utan för att man ätit för mycket choklad. Förhoppningsvis kan jag fortsätta simma med mamma när jag återhämtat mig från förlossningen. Det är ju en bra träningsform. Det är i alla fall 9 veckor kvar nu.. Två månader och en vecka :o Snart börjar föräldrautbildning också, och dit måste jag ta mig. Lär komma dit med en hel bok full av alla mina frågor. Jösses ja...

Förstår ni hur jobbigt det är att försöka sova när man får kramp i vaderna så fort man sträcker lite på sig i sömnen? Usch och fy :( Idag kom mitt kära lilla hjärta med frukost på sängen, det är nog första gången :o Imorgon är det tvättdags igen. Och ryggont till följd av det. Om det ändå bara fanns en tvättmaskin i lägenheten :s

Idag när syster slutat jobb, så fick jag med henne till Ekohallen. Först åkte jag hem till mamma och dumpade Milton där, som sedan snodde pappas toffel. Fick några kronor av mamma trots min protest. Allt är så jäkla onödigt dyrt i leksaksaffärer men var ändå tvungen att titta lite i den som ligger bredvid skopunkten. Sen tog vi oss vidare in på ekohallen och där hittade vi några bodies på rea. Inte världens största utbud alltså, men dock tillräckligt. Åkte sedan och hämtade mitt gratispaket på Babyland, så nu har jag en blöjhink också, perfa att slippa bajslukt i lägenheten :) Nu ska jag inte göra nåt, ha det bra!

Alltså.. har man inte varit med om detta förut, så är allt så jävla förvirrande. Jag läste nånstans att det är normalt att få sammandragningar vid denna tiden, då livmodern tränar upp sig inför förlossningen, eller vad det var. Att det är ofarligt sålänge det inte gör ont. Lite oftare den sista tiden, så är det som att magen spänner sig och blir hård, när jag suttit på huk och sen reser mig typ, eller om jag burit nåt tungt. Det går över igen, men det inträffar ett antal gånger om dagen. Saken är den att det känns nästan likadant när junior flyttar på sig och trycker ut huvudet/rumpan åt sidan. Det spänner liksom som att platsen i magen tar slut.
Men hur skiljer man det ena från det andra? Och hur kan jag vara säker på att det är sammandragningar när jag reser mig upp, och inte bara junior som sträcker ut sig för att det helt plötsligt blev lite mer plats?

Jag är konstant trött, och det är så jävla jobbigt. Varje gång hjärtats syster ser mig frågar hon hur det är och säger sen retsamt "Är du trött?". Jag måste se galet sliten ut eller nåt. Det krävs inte mycket för att jag ska somna rakt upp och ner. Mindre än vad som krävdes innan.

Nu har jag kommit överens med mamma om att vi ska börja simma. Vad jag förstått så är det en bra träningsmetod i slutet av graviditeten (fattar ni att det redan är i slutet?) och det är även bra om man har ledont och sådär, då man inte belastar något för mycket eller fel. Så mamma fick bestämma ställe och vi sätter igång i slutet på nästa vecka eller början på veckan efter det. Förhoppningsvis blir det 3 dagar i veckan, då stället har öppet för allmänheten. Kanske kan jag bli av med något överflödigt fettkilo också, för ett par sådana finns det. Sen bygger jag upp lite kondition och styrka som lär behövas när lille klumpen ska ut.

Nu hade jag tänkt snusa på mitt hjärta lite. Är det bara jag som är störd, eller är det mysigt att snusa på sin älskling när han sover/är nyvaken? Det luktar mys ♥