Har nog inte litat på en kotte till fullo, sen jag var 15. Jävla pisseupplevelser man gick igenom då. Eller ja, litat på folk har man väl, mer eller mindre. Oftast mindre. Men inte sådär som det är meningen, när man känner sig trygg och så ni vet. Eller är det så man känner? Jag har slösat bort ca 3½ år på att vara med en människa jag trodde jag litade på. Jaja, alla gör man sina misstag och så även jag men han har alltid funnits där. Fram tills nu. Och det var egentligen innan han skulle försvunnit. En klenare människa får man nog leta efter. Att inte vilja kämpa för något man vill ha. Jag förstår inte att man inte gör det, att man är så vek eller feg att man hellre skiter i det än att få lite smuts under naglarna. Bygga upp nåt som känns bra, och lura in den andra personen i nåt lömskt jävla nät, och sen bara "nej". Fuck you. Argh

Jaja. Jobb kan suga min röv. Jobba för många timmar om dan, och inte ens få betalt för det. Svinigt jävla avtal och förbannade jävla misslyckade människa till chefjävel.

Fy fan vad jag är förbannad.