I måndags var det 3 månader sen min älskade mormor gick bort. Jag kommer ihåg dagarna före, att pappa ringt och sagt till mig att om jag ville säga hejdå, så var det bäst att passa på nu. Den 1/12 hade mamma varit hos henne hela dagen, och även mammas båda bröder. Min ena morbror hade liksom inte träffat/pratat med mormor på flera år, så det kändes lite konstigt.. I alla fall så ringde jag pappa på kvällen, och hela familjen var hos henne. Hjärtat, hans bror och jag hade precis parkerat bilen, jag hoppade in på förarsidan och gasade iväg till mormor. Var rena trafikfaran då jag skickade sms till systerdottern samtidigt.
Satt hos mormor lite, hon såg så jävla liten ut. När det var dags att gå hem, så sa jag hejdå. Jag sa att storasyster hälsade, att Melinda hälsade till henne, att vi alla skulle komma imorgon igen. Jag åkte hem och hoppade in i badet. Jag badar lite halvsnabbt, tar en dusch. Precis när jag klivit ur badkaret hör jag hjärtat säga i telefonen (han fick order att svara i min mobil om det ringde) "Nää.. hon duschar just nu.. jaha, okej.. ja vänta lite". När han sekunden senare knackar på dörren till toan och går in, står jag där och lipar som ett litet barn. Den jävla känslan är så jobbig.. pappa sa att de hade ringt från sjukhemmet och sagt att mormor gick bort en halvtimme efter att vi hade åkt. Det hade gått 45 minuter sen jag lämnade henne tills jag fick samtalet av pappa. Jag är så jävla glad och så tacksam att jag hann säga hejdå. Det var precis som att hon väntade på att jag skulle komma. Och jag är glad att hon fick sin hälsning från systerdotter och familj.
Det gick lugnt i alla fall, ena sekunden andas hon, nästa andetag kom aldrig.

Igårkväll kom en sån sjuk saknad över mig.. jag bestämde mig för att åka till kyrkogården, men det fick vänta tills idag. Fick ringa mamma och fråga vilken som var mormors favoritblomma, och så blev det 12st mörklila tulpaner. Såklart hade jag ett jäkla problem med att trycka ner den förbannade platsvasen i den stenfrusna jorden, men det gav väl bara mormor ett gott skratt. Fint blev det tillslut i alla fall.

Du är älskad och saknad ♥

• Jag har problem med min mage. En apotekare i Jordanien sa att jag saknade en bakterie som heter Bifidus, som behövdes för att hjälpa till att bearbeta maten eller något sådant. Fick tabletter att äta efter varje måltid, och hittills har magen hållt sig i skick. Ska bli spännande att se hur den blir när tabletterna är slut..
• Jag har problem med ichias-nerven. Ibland går det långa perioder utan minsta problem, och sen sätter jag på mig skon på fel sätt, eller sträcker upp armen på fel sätt, och jag är handikappad. Då hugger det i ryggen vid minsta rörelse åt sidorna, jag kan inte böja mig ner. Jag kan med nöd och näppe gå rakt fram.
• Jag har förbannat torra händer. De är i princip alltid torra, men nu under vintern är det katastrof. Sprickor i händerna som svider vid varje handtvätt är inte så mysigt. Plus att händerna ser ut att tillhöra en 50 årig gammal tant.
• Ryggen igen då, där musklerna är alldeles för otränade. Även den enda punkten som går att göra något åt. Jag har en dålig hållning, speciellt när jag sitter. Jag hänger liksom, och musklerna i mitten av ryggen typ, överansträngs till max.

Nog talat om mitt skrotiga, fysiska jag.

Behandla andra som dom behandlar dig, är ett redigerat ordspråk att leva efter. Tänk på det.
Jävla snåla människor med ett sjukt ägarbegär, gör mig tokig!

Alltså.. jag har världens problem efter att jag sminkar av mig. Det är som att all sminkborttagnings-kräm jag använder, samlar sig i mina ögon tillsammans med lite rester av sminket, så att mina ögon är gojsiga och jag ser suddigt, jättelång tid efter att jag är klar med borttagningen. Är det fler än jag som lider av detta "problemet"? Det är fan värre att ta bort smink än att sätta på det.

Jag älskar att ha rätt, det känns som en stor jävla seger. För övrigt önskar jag att jag inte var så liten, att jag hade större chans att göra min röst hörd. Jag är säker på att samhället hade gått ett par steg åt rätt håll, om bara EN lyssnade på mig, som kunde göra skillnad.

Har äntligen hämtat hem älsklings-Milton. Han är en jävla pärla. Haha, efter Måns kalas i torsdags, och efter massa lek med småbrorsorna, kom vi hem. Milton hoppade upp i sängen och sov gott ungefär 2 sekunder senare. Han är min lilla mysis ♥