Höst..
Av någon anledning är mitt hjärta så jävla sur och vrång hela tiden, och skriker på mig och lägger skulden på mig för allt som har gått fel, och för det hatar jag honom. I små små ögonblick hatar jag honom för att han är så förbannat trångsynt och aldrig inser när det är HAN som har fel. Sen ångrar jag mig sekunden senare och får dåligt samvete för att jag ens tänkt att jag hatar honom, för alla kan ju faktiskt ha dåliga dagar och vem ska man då ta ut det på, om inte på den som är precis bredvid? Jag gör ju likadant mot honom. Det går inte att bära det inom sig hela tiden. Alla kan ha dåliga dagar, det är bättre om man håller sig undan lite istället.
Idag red jag Petunia igen, med bättre resultat än i måndags. Idag gick det att trava i båda varven, i form mesta av gångerna men inte hela tiden. Galoppen gick också bra, och det brallades inte förrän mot slutet. Då tyckte hon väl kanske att fick räcka, och slog bakut så det stänkte om det. Fast hon var snäll och jag är nöjd :) Tror bara hon försökte testa mig i måndags.. se om jag satt kvar, eller om jag blev rädd när hon brallade, bara för att försöka ha mig lindad runt hoven och kunna göra lite som hon själv känner för - men icke :)
Som vanligt svälter jag. Så jävla jobbigt att vara hungrig. Men slå upp "Envis" i ordboken så hittar ni en bild på mig bredvid ordet :)
Vad är det för fel?
Så jävla tröttsamt och jag orkar verkligen inte mer.
Galet fullblod, eller okunnigt fullblod?
Idag var det första gången jag kunde rida Petunia ordentligt, då hon i förra veckan blev friskförklarad av veterinären.
Katastrof, är allt jag har att säga. I skritt går det att få henne i form utan problem. Sen kommer traven. I vänster varv går det, efter lite trixande, att få henne i form. Enklast tyckte jag det var om jag satt ner i traven, vilket för övrigt gick väldigt lätt. Hon hade mjuk trav faktiskt, förutom när hon började trava på för fort. Galoppen sen gick ju inte bättre. På rakt spår gick det undan, men när jag försökte få henne att arbeta lite på volten (även på rakt spår) så började hon bralla. Hon sparkade bakut Hela tiden, och där satt jag i sadeln och flög. I höger varv gick det dock knappt ens att trava. Hon bara gick i sidleds hela tiden, med huvudet upp i vädret även om jag gav henne långa tyglar. Så jävla frustrerande.
Det märks dock hur pass otränad man faktiskt är. Efter fem minuter hade jag mjölksyra och flåsade som värsta idioten. Snacka om att jag måste börja träna, för så här kan jag inte ha det!
Nu sitter jag här helt slut. Hällde i mig en Cola för att komma ner på jorden lite grann, fast jag är fortfarande mör i kroppen. Morgondagen och resten av veckan kommer innebära sjuk träningsvärk. Och jag som ska rida igen på onsdag... :s
Helgen
Helgen har verkligen varit innehållslös, men väldigt mysig.
I fredags åkte vi till Danmark, och var borta ända till 21 på kvällen. Vi åkte och hämtade Milton, som vi sen lämnade hos mamma och pappa, och sen åkte vi till Helsingborg.
Lördagen började lite smått hemskt, jag åkte sen iväg och var ute i några timmar och kom sen tillbaka. Det tog oss alldeles för lång tid att bestämma vad vi skulle äta, men till slut hamnade vi på La Empanada. Efter det åkte vi förbi hjärtats affär, och sen hem. Väl hemma tog det ca 2 minuter innan jag somnade mitt på sängen, så jävla trött var jag. Vi mös i ett par timmar innan det var dags för Helsingborg igen. Hem kom vi och jag tittade på Greys Anatomy (♥) och hjärtat spelade sitt älskade GT4. Till slut somnade jag, alldeles för sent, medans han spelade vidare. Det spelet är helt galet för honom, har han väl börjat spela så slutar han aldrig!
Idag skulle jag vakna 10 för att åka ut till stallet, vilket jag lyckades med trots att det inte blev så många timmars sömn. Nu sitter jag här och fryser, och vill bara hem och lägga mig i ett varmt bubbelbad, så jävla nice. Sen blir det till att mysa ännu lite mer med hjärtat. Trots att jag ser honom varje dag och är med honom nästan 24/7, så får jag ändå inte nog. Fortfarande vill jag bara ha mer och mer. Argh!
Jag hatar hösten, på riktigt.
Idag blev jag verkligen arg
Idag då, så säger hon "Jaha, då var det klart. Jag hade velat få det avklarat för 3 veckor sedan, men ja."
Jag säger då: "Ja, men du ringde och sa att du skulle föra över pengarna den 25e, vilket du inte gjorde så det är inte mitt fel att det blivit såhär."
Chefen: Nähä du Andrea, det har jag Aaaaaldrig sagt!
Jag: Jo, det sa du. Jag knarkar inte så jag kommer ihåg exakt vad du sa.
Chefen: Jaså, knarkar du inte? För det skulle man kunna tro.
Hjärtat: Stå för fan inte och säg att man kan tro att hon knarkar!!
Sen skrek hon om att jag inte kunde städa och bla bla bla. Jag frågade henne om hennes kunder visste om att hon spolade ner elektriska element, och sen skrek hon återigen att jag inte kunde städa. Då sa jag att jag spolade i alla fall inte vatten på elektriska element, för så DUM var jag inte. Sen kontrade jag med att hon inte heller kunde städa, hade hon sett sitt hem, som för övrigt såg ut som en knarkarkvart?
Jag var så jävla arg att jag skakade, fy fan.
Hur svårt kan det vara att respektera andras saker?
Nu är det i alla fall slut på att vara snäll. Mitt internet lånas inte ut fler gånger, jag kan svära på allt att hastigheten kommer halveras vilket den gör om du surfar för mer än 20gb eller nåt sånt, och jag kommer med all säkerhet att få virus så det stänker om det. Ett enkelt "Nej" räcker.
Annars då.. ute blåser det nåt helt galet mycket. Jag vet inte vad jag ska ha på mig eftersom allting är för stort. Jag kan inte tvätta håret eftersom shampot redan är slut. Jag ska skaffa mig ett eget förråd och ha i rummet, precis som när jag bodde hemma. Blä. Detta kommer verkligen bli jobbigt, men precis som med allt annat måste man bara anpassa sig lite.
Nu ska jag försöka klä på mig, annars blir det rysligt kallt när jag går ut.
Jag önskar..
.. att jag kunde gå och gömma mig under mitt stora täcke där hemma
.. att jag sket pengar
.. att jag hade jeans som inte var flera storlekar för stora
.. att jag kunde bli av med de sista kilona och köpa nya kläder
.. att jag kunde plugga allt som var intressant
.. att jag mådde bättre
.. att fredagen blir rolig
.. att lördagen inte innehåller för mycket bakfylla
.. att jag hade en Ford Fiesta i rosa-metallic - Den hade ägt!
.. att jag kan sluta upp med att alltid bli ofokuserad
.. att jag kommer ur denna dimman
Jag älskar mitt hjärta, nu och tills den dag jag dör ♥
Det var ju ett rent helvete.
Om jag tvättar, så blandar man inte smutstvätt med ren tvätt. Nu måste allt tvättas om och jag gör det inte. Jag håller mig till mina egna kläder, och hjärtats. Punkt slut.
En fucking "nyhet" som gjorde mitt redan dåliga humör, ännu värre. Det är precis som att jag varit glad alltför länge nu, nu är det dags för en jävla massa olycka. Man ska Aldrig slappna av och tro att det blir bra och att allt löser sig. ALDRIG!
Det enda bra idag är att min efterlängtade bok kom med posten idag. Har väntat på den sen jag läste ut förra boken för typ ett år sedan.
Och medans jag ändå håller på och gnäller; alla mina byxor sitter som fucking skejtarbyxor på mig! Ingenting passar mig längre och jag hatar det.
Vilken förbannad jävla dag det här är, och fan vilken tid som kommer nu. Fanfanfan
Brand hos mina kära föräldrar
http://sydsvenskan.se/malmo/article551820/Svarfunnen-glod-i-villatak.html
Hur tacklar man det?
Var och fixade mina naglar igår, lite ovant att skriva på datorn bara. Ska dammsuga lägenheten idag, då hjärtats bror kommer hem imorgon. Sen ska Milton hämtas, och lite skit ska gömmas under sängen. Igen.
Vad fan gör man?
Fredag
Det största problemet som hängde över mig, är löst. Inte tack vare polisen dock, jävla meningslöst skit att ha och göra med.
Mitt funderande går framåt, och jag känner fortfarande hur det lutar åt ett håll. Frågan är om jag kommer tycka samma sak om 5 år? För tillfället är det bättre än bra, men är det tillräckligt?
Mamma, pappa och lillasyster kommer hem från Rom idag, och det är verkligen bäst för dom att dom köpt en väska eller två till mig. Eller tre, så att jag får en från varje familjemedlem, ih!
Hjärtats pappa och syster + systerbarn kommer också hem idag, dock inte från Rom utan från Jordanien. Som jag har saknat de små pluttarna! De är hemma om ca en timme, så vi ska snart hem och hälsa på dom, och jag ska stå där som ett fån och bara uppfatta ett ord då och då. Men det väger minstingen upp, så jävla söt han är!
Okej, ha det bra!
.
Dyster.. bara så jävla dyster
Det kom in en gubbe idag, som bor i Mexico. Jag förstod inte vad han gjorde här, då han är norsk från början. I vilket fall som helst så skulle han snart åka till Kroatien och sen skulle han åka tillbaka till Mexico i november. Han tyckte vi kunde komma och hälsa på honom. Tack gärna. Att fly detta förbannade land under hösten/vintern hade varit perfekt. Att fly denna förbannade stad för alltid hade också varit perfekt.
Jag har en hel del funderande att göra, och det är fan inte enkelt.
Vart tar tiden vägen?
Tiden går alldeles för fort för att jag ska känna mig bekväm. Det är för mycket papper omkring mig, för mycket att göra och för lite tid. Detta resulterar i att jag drar mig undan, jag vill bara gömma mig och inte behöva tänka på något alls, bara glömma bort vad ansvar betyder. Jag får ont i magen, och jag får en sådär äcklig känsla av att vara deppig.
Lite saker börjar ordna upp sig, men det är fortfarande ett tungt jävla berg som hänger över mig i lite sytråd, som hotar att falla ner på mig när som helst.
Csn-pengarna trillade in till slut i alla fall, och för tillfället är jag inte fattig. Nästa omgång pengar kommer om 1½ vecka ungefär så jag är ännu inte helt utfattig thank god.
Jag ska kunna betala min jacka som kommer, jag beställde två böcker (en för skolan och en till mig för nöjes skull), jag hade tänkt fixa mina naglar så man slipper skämmas över sina händer, och jag ska gå och skaffa mig ett jädrans gymkort.
Nu kommer den där läskiga känslan igen. Fan vad jag hatar det. Är det bara hösten eller är det något annat som stör mig?
Fan också!
Jag hatar min chef som ännu inte betalt ut min lön, ska tidningen få veta lite smaskigt om henne och hennes "företag" eller inte?
Jag hatar att det ser ut som fan här, trots att jag ägnat nästan en vecka åt att städa röven av mig. Är det tacken man får? Ansträng dig själv lite också, det är inte svårare än så. Ska i alla fall ge mig på det sista idag hade jag tänkt, även om jag har lust till att kasta allt.
Jag dööör...!
Jag är så sjukt jävla kär att det knappt är sant. Jag får verkligen inte nog! Det känns som att vi varit tillsammans för alltid, men ändå känns det bara som en vecka. Känslan av att vara nykär är fortfarande i hela kroppen och det är underbart. Imorgon (idag) firar vi 8 månader, tjo! ♥
He's aaaaall mine..
♥♥
Never ending story
Jag är hungrig som fan, ovanligt va? Det kom över mig på en sekund, jag hade möjlighet att äta, men jag var inte hungrig då. Himla typiskt. Nu måste jag ta mig till ett apotek, men jag vet inte hur man åker buss!! Jag vet bara vart linje 5 går, men det är allt. Och jag vet också att den inte går till Södervärn, så jag har ett litet problem :p
Det löser sig nog.
Ha de bra!
It's been a long long time
Det är något helt sjukt vad folk kan samla på sig fullkomligt värdelösa grejer! 4 kartonger och 2 sopsäckar fylldes med radiogrejer/vhs/dvd-skit, samt högtalare. Och då hittade jag ändå mer igårkväll, som räcker till ännu en kartong. Hälften av sakerna går inte ens att använda, då de senast var moderna år 1800-frösihjäl. Nu är allt nere i förrådet i alla fall, och det känns skönt.
Under sängen rensades det också, och jag lovar och svär att hjärtats rum ALDRIG har varit så rent och dammfritt som det är nu. Aldrig!
Jag och Angel har de senaste dagarna slitit häcken av oss, köket har städats och blivit vitt (vitare) igen, båda sovrummen är rena och dammfria, det är lite sortering av kläder kvar. Det känns skönt att inte bo i en svinstia längre. Jag förstår inte var det gick fel i männens genetik som gör att de saknar den här "hålla ordning"-genen.
Jag har beställt min jacka men får vänta till 25e november innan den kommer, då den var slut i lagret. Just my luck.
Sen har jag fortfarande inte fått min jävla lön från den j*vla chefen, hon är makalöst dum i huvudet. Ska man snacka om att män saknar ordnings-genen, så saknar hon väl i princip allt förutom förmågan att prata, och gå. Jag ska klämma åt den jäveln, och jag ska göra det ordentligt.
Nu sitter jag bara här och stressar, har inte tid till det egentligen. Ska ut och rasta hundarna lite, och sen åka hem och till Angel igen.
Bluepit/amstaff-tös
Ja, för ögonblicket önskar jag nästan att hon var min men så är inte fallet, tyvärr. Det är en gudomlig liten sak, hon skäller på Milton för att han inte vill leka med henne. Eller ja, hon skäller på alla som inte vill leka med henne. Hon är jätteduktig och kissar direkt när hon kommer ut på gräsmattan, det ser så gulligt ut. Hon stod och gnydde för en liten stund sedan, och när jag kom och satte mig bredvid henne, så kröp hon intill mig och somnade ♥
Annars. förutom denna lilla pärla, så händer det inte så mycket. Har en uppgift att lämna in till skolan också, som jag egentligen borde ta och sätta igång med, men som vanligt stressar jag ju inte. Har en omtenta nu den 15e och 16e, men det är bara två kapitel att plugga till då, så hur farligt kan det vara?
Usch vad valpsugen jag blir nu igen. Attans!
And so the day has passed when he had to leave
Enligt hjärtat så har A haft en crush på mig, vilket jag tror på så mycket jag vill, och A har fått hålla avstånd och fått kalla blickar från hjärtat. Idag när han skulle gå igenom säkerhetskontrollen så kramade han mig hejdå, och flinade gott åt hjärtat, haha. Den minen såg så jävla rolig ut, jag lovar att han levde på den kramen hela vägen hem. (Nääädå, jag tror inte alls för mycket om mig själv) Haha.
Men jag hatar avsked, och det är så jävla synd att han behövde åka. Så snäll och så rolig, och alltid så glad.
Annars idag då? Jag hamnade i bråk med en satans gubbe. Han förtjänar ALL skit som slängs mot honom och måtte han få olycka varje dag i resten av sitt liv. Min blödiga sida tycker dock synd om honom, men jag kan inte begripa varför. Kanske för att han verkar ensam.. Jag vet inte, men när jag sedan tänker på all skit han förmodligen kommer att ställa till med, så bubblar det inom mig igen. Hjärtat blev SKITförbannad när jag berättade vad han sagt till mig, så när han såg gubben sen gick han iväg och skällde ut honom rejält. "Du ska inte komma in där fler gånger och vara respektlös mot min tjej!" Det känns bra när man blir omhändertagen :) ♥
Entré är lite överskattat
Jag är på jakt efter en tröja jag har sett inne på H&M, och igår beslöt vi oss för att gå till Entré, så att jag kunde få kika lite inne på Gina Tricot också. In på H&M:et, och de hade verkligen ett förbannat dåligt sortiment! De har fortfarande sommarkläder??! Och knappt några jackor, och verkligen inga koftor. Vad fan är det?
Jag hittade i alla fall en kofta på Vero Moda som jag inte längre vill ha, och ett par leggings. Det andra paret jag köpte, töjde ut sig så nu ser jag ut som en liten skejtare i mina supposed to be tajta jeansleggings. Av denna anledning köpte jag då en storlek mindre igår, som jag med nöd och näppe kommer i. Får dra i dom lite så ska det nog ordna sig. Så länge jag slipper gå och dra upp dom hela tiden när jag väl fått på dom, så är jag nöjd.
Idag blir det då Mobilia i alla fall, ska se om inte min tröja finns där, och kanske ta och lämna tillbaks den där andra koftan.. Och hämta ut lite p-ringar. Och så måste vi hitta något att köpa till LilleAli som åker hem imorgon. Så himla tråkigt! Han är så liten och rolig, och är alltid glad, och nu ska han lämna oss. Jag är inte för att proppa Sverige fullt med vilka invandrare som helst, men istället för att ge en kriminell flykting uppehållstillstånd, så kan ju en ordentlig människa få det, en som faktiskt kan bidra till landets välfärd istället för att förstöra.
Meningen var att jag skulle hem och sova, men det blir som vanligt aldrig som jag vill eller planerar, då det inte passar någon annan. Nu är det för sent för att sova några timmar, jag blir alldeles stressad av bara tanken. Dock måste jag i alla fall hem. Kaanske kan jag hinna sussa lite innan Angel kommer, jag behöver ju inte sova i flera timmar.
Igår då, var det galopp-premiär för mig på Petunia. Denna veckan är de första gångerna hon har galopperat på minst 4 månader. För ett fullblod, en fd galoppör, är det förbannat länge, och det märktes. Hon började studsa på stället, sparka lite bakut, pipa av glädje och när galoppen väl kom så gick det så förbannat fort! När jag sen tyckte att nu får det räcka, hon fick bara galoppera 1 minut, ja då börjar hon studsa och sparka bakut igen. De här rycken har lett till att ichias-nerven hamnade i kläm igen, så resten av gårdagen samt idag, är jag invalidiserad. Hoppas att det blir bättre imorgon, det är ju praktik då!
Over 'n out
