Sen i torsdags har min mage varit okej. Toalettbesök i vanlig ordning utan kramper och annat mög. Nu, å andra sidan, är den Verkligen inte okej! Jävla kramper och springande till skithuset hela tiden. "Det kan vara stress" ringer läkarens ord i öronen hela tiden, och vad har jag då att vara stressd över? Att det är jobb imorgon igen, att jag tvingas gå till ett ställe jag egentligen inte trivs på, men måste för att jag behöver pengarna? Och trots att man jobbar får man verkligen INTE lön för mödan, de verkar leva kvar i tiden då man använde sig av slavar. Alltså, man får för lite betalt för det man gör, och när det väl är dags att faktiskt Få betalt, ja då händer det ingenting.
Att jag ska jobba imorgon igen kan vara en bidragande faktor, ja.

Förutom mina magproblem, och det faktum att jag fortfarade är fattig trots att jag jobbar, så mår jag bra. När jag inte ägnar dessa två saker någon tanke, så är det som att jag svävar fram. Jag är så jävla glad över att jag är tillsammans med A, jag är så jävla glad för att bli involverad i en kultur som är SÅÅÅ mycket bättre än den svenska, en kultur där alla ser en som en i familjen även om de nyss har träffat dig. En kultur med god jävla mat och snälla människor, och som accepterar dig för den du är. Kanske accepterar dom dig för den du är, pga den du är Med, men likförbannat är man accepterad.
Och A.. jag kan inte se mig mätt på människan, jag får inte nog av honom, vill bara ha mer hela tiden. Han får mig att skratta, han får mig att gråta, han gör mig lycklig och han gör mig ledsen. Det dåliga är aldrig långvarit och det har bara att göra med kulturkrockar, det är sådant man lär sig med tiden. Jag älskar att han får mig att skratta, för supernördiga saker. Hans humor ligger på samma nivå som min, och han kan skämta till det istället för att bli sur, som andra blir.
När jag (återigen) jämför med andra förhållanden, har jag tröttnat när man nått ungefär hit - tidsmässigt. Det är inte längre intressant, det är alltså helt jävla dött på spänning, passion och kärlek. Men nu.. fjärilarna vaknar till liv för minsta lilla blinkning eller vidrörelse.
ARGH! Jäkla vår, men kär är jag fanimig! ♥