Jag har bestämt mig för att bli blodgivare. Det skadar absolut ingen, snarare tvärtom. Jag har även för mig att min blodgrupp är rätt ovanlig, och att den kan ges till alla andra blodgrupper, men jag själv kan bara få från samma. Om inte NO-läraren i högstadiet hade fått allt om bakfoten.

Annars så pratade jag med pappa för 35 minuter sedan. Både mamma och farbror hade varit hos mormor i flera timmar, och även den förlorade sonen (farbror 2) hade varit där. Mormor hade fått morfin så hon känner ingen smärta, oro eller rädsla, vilket är bra. Det som är mindre bra är att hon förmodligen inte lever över natten. Så jävla jobbigt. Det var så jobbigt (men bra) att jag var och hälsade på henne i torsdags. Det var jobbigt att se att det inte längre var Mormor, att hon hade ersatts av en myyyycket sjukare mormor. Men hon blev glad i alla fall, så samvetet är rent. Egentligen hade jag velat åka dit nu också, men då hade jag brutit ihop totalt. Tårarna höll sig inte borta förra gången, så hur hade det slutat idag i så fall?
D E T  Ä R  S Å  J Ä V L A  J O B B I G T ! ! ! Fan alltså.