Igår var det dags att ställa fram klockan en timme, vilket jag inte kom på förrän jag vaknade lite lagom förvirrad. Fick ringa hem och fråga vad klockan var på riktigt. Efter denna omställningen känns allt så himla stressigt. Kroppen är inställd enligt ett visst "schema", den känner att det är lugna puckar, det är gott om tid. När man sen tittar på klockan så är den fortfarande en timme fram och man blir superstressad. Så jäkla irriterande. Det bästa är dock att det är ljust längre!

Har haft mycket att göra i helgen. Igår fick jag plugga hela dagen, och idag är det samma sak. Har tentan imorgon vilken kommer gå dåligt, men jag får förhoppningsvis ett andra försök lite längre fram. Det är egentligen inte så svårt, men jag blir alltid så förbannat nervös när det kommer till prov. Har inga nerver alls.

Igår uppstod det ett missförstånd. Hjärtat blir sur och otrevlig som fan, mitt humör är dock på plussidan. När jag sen pratar med honom så vägrar han svara mig, vilket gör mig förbannad. När jag sen blir irriterad, DÅ svarar han och säger "Det här, jag blir så trött på din attityd". Jamen hallå, se då till att svara när man pratar med dig, det var ju det som gjorde mig sur. Han är ta mig fan som en femåring emellanåt. Sen var ju allt mitt fel såklart, så han hämtade täcke och kudde och sov på soffan. Där kan han fan stanna. Eftersom jag inte accepterar att bli behandlad så, har jag inte sagt ett ord till honom idag, och han verkar inte ha förstått varför. Han kan inte på allvar förvänta sig att allt ska vara guld och gröna skogar, så fort Han är på bättre humör igen? Han får ju tänka på skogen han skövlade under hans dåliga humör, den växer väl knappast upp direkt när solen tittar fram igen, eller hur?
Tyvärr går det inte att resonera med människan.

Pusshaj