Jag stressar och får ont i magen. Så jävla typiskt och så jävla vanligt.

Det största problemet som hängde över mig, är löst. Inte tack vare polisen dock, jävla meningslöst skit att ha och göra med.

Mitt funderande går framåt, och jag känner fortfarande hur det lutar åt ett håll. Frågan är om jag kommer tycka samma sak om 5 år? För tillfället är det bättre än bra, men är det tillräckligt?

Mamma, pappa och lillasyster kommer hem från Rom idag, och det är verkligen bäst för dom att dom köpt en väska eller två till mig. Eller tre, så att jag får en från varje familjemedlem, ih!

Hjärtats pappa och syster + systerbarn kommer också hem idag, dock inte från Rom utan från Jordanien. Som jag har saknat de små pluttarna! De är hemma om ca en timme, så vi ska snart hem och hälsa på dom, och jag ska stå där som ett fån och bara uppfatta ett ord då och då. Men det väger minstingen upp, så jävla söt han är!

Okej, ha det bra!