Tiden går alldeles för fort för att jag ska känna mig bekväm. Det är för mycket papper omkring mig, för mycket att göra och för lite tid. Detta resulterar i att jag drar mig undan, jag vill bara gömma mig och inte behöva tänka på något alls, bara glömma bort vad ansvar betyder. Jag får ont i magen, och jag får en sådär äcklig känsla av att vara deppig.

Lite saker börjar ordna upp sig, men det är fortfarande ett tungt jävla berg som hänger över mig i lite sytråd, som hotar att falla ner på mig när som helst.
Csn-pengarna trillade in till slut i alla fall, och för tillfället är jag inte fattig. Nästa omgång pengar kommer om 1½ vecka ungefär så jag är ännu inte helt utfattig thank god.
Jag ska kunna betala min jacka som kommer, jag beställde två böcker (en för skolan och en till mig för nöjes skull), jag hade tänkt fixa mina naglar så man slipper skämmas över sina händer, och jag ska gå och skaffa mig ett jädrans gymkort.

Nu kommer den där läskiga känslan igen. Fan vad jag hatar det. Är det bara hösten eller är det något annat som stör mig?