Eller susade.. fram tills hjärtat blev tokig på den och tvingade mig att lämna den till mamma och pappa så länge :( Den är så himla enkel att köra tack vare hjulen där fram. Jag hade dött om det hade varit fyra fasta hjul, det blir ju tokjobbigt när man ska svänga och sådär. Bastant är den också, jämfört med många andra vagnar man ser. De är så tunna och ser så sköra ut. Det är ju inte precis som att jag vill att junior ska dimpa i backen mitt på ett övergångsställe, eller nåt sånt.

Jag börjar känna mig lite mer otymplig nu.. halsbrännan dyker upp så fort det gått för lång tid mellan målen. Tycker jag äter som en häst, och jag känner mig alldeles för tjock! Jag hoppas dock inte att junior tänker väga för mycket.. jag har nån såndär snedvriden bild på hur stora bebisar faktiskt är. Jag verkar tro att de är ungefär dubbelt så stora, om inte tredubbelt. Jag frågade pappa om han trodde att bebisen skulle komma att få plats i vagnen, och han tittade på mig ungefär likadant som hjärtats bror gjorde när han fick samma fråga - "Kommer den få plats.. du är inte riktigt frisk."
Andra mysiga otympligheter är magen. Nu är den ivägen. Det är problematiskt att ansa sig själv, och jag hatar hår! Så fort jag böjer mig fram, så trycker det på någonstans så halsbrännan mer än gärna hälsar på mig. Ordentligt! Jag har alltså förlorat min förmåga att ta mig upp ur sängen som en vettig människa tack vare ryggen, och nu har jag förlorat förmågan att böja mig ner också. Lite heffaklump-känsla över det hela. Men återigen.. jag ska inte gnälla, det är en enkel graviditet faktiskt. Det tog bara ca 6 månader innan jag började känna mig gravid. På riktigt :o

Nu är jag dock fasligt trött, återigen pga sömnbrist. Så fort lampan släcks är jag dock klarvaken :s


Såhär ser den ut. Sittdelen går att vända så man ser bebisen. Den går även att fälla till fullt liggläge och däri finns en mjuklift som junior får sova i. Det ser så mysigt ut nu att jag själv vill lägga mig där..