Tydligen är det så att om man sover lite sämre så blir hjärtklappningen och anfåddheten värre när man väl sen är uppe. Inatt sov jag gräsligt dåligt. Jag är van vid att hjärtat finns här när jag somnar och att jag har någon att klämma på/hålla om i sömnen. Inatt var dock fallet annat, pga inbrottet. Jag var alltså hjärt-lös (hoho) inatt, och sov riktigt dåligt. Jag är 25½ år gammal och mörkrädd, så ljuset fick vara på hela natten. Jag kom inte i säng förrän vid halv fyra imorse, för då övermannade tröttheten mig. Den dumma tröttheten jag lyckats skjuta bort i ett par timmar. Efter jag vridit och vänt på mig lite, och pussat på hjärtat som kom hem i fem minuter, så somnade jag. Sen vaknade jag hela tiden fram till 9 imorse, sov ca en timme till och sen gick det inte längre. Nu sitter jag här och känner mig verkligen helt död. Junior flyttar runt och har sig i magen, det är kul hur stor skillnad det kan vara från dag till dag. Ibland är h*n aktiv som fasen och ibland märker man knappt av något.

Idag står inte så mycket på schemat.. hade hoppats på att få köpt lite tröjor idag eftersom det aldrig blev av igår, men vi får se hur det blir med den saken. En dusch hade nog suttit fint nu, eller om det får bli ett halvbad av nåt slag. Måste försöka raka benen lite också, hjärtat ligger snart i lä i hårighet haha.
Ha det bra!