Det känns som rena rama djungeln.. jag har gett upp amningen till största delen, det känns inte bra. Jag vill amma, men mjölken verkar inte mätta min lille pärla. Jag ska ta och snacka med läkaren på onsdag om h*n tycker jag ska kämpa vidare eller vad. Mjölken går ju att få igång igen, ingenting är omöjligt. Men fram till dess så får det bli ersättning, och jag blir inte klok på det. Jag blev tillsagd att man precis som vid amning, så är det fri tillgång som gäller. Okej, fine. På paketet står det såhär "1-2 mån, 100-160ml/mål. 2-3mån, 130-160ml/mål". Jag har blandat så han har fått ca 135 ml varje måltid, nångång har det blivit mindre. Detta har han verkat vara nöjd på, men vaknar efter 2-3 timmar och vill ha mer. På tisdag blir han två månader, ska jag då börja blanda ihop lite mer till honom?
Det är så jävla svårt, för han verkar vara hungrig jätteofta, men jag det verkar som att det kvittar om han får 65ml eller 135ml, han spyr som en tok ändå.
Men ni som ger ersättning, ökade ni ändå på mängden när bebisen blev två månader, även om han/hon verkade nöjd som det var?
Jag tycker att han vaknar efter 2 timmar, oftare än vad han vaknar efter 3. Innan höll han sig längre. Natten ska vi inte snacka om, då vaknar han ungefär varannan timme. Men han kräker efter varje jävla mål också, så jag vet inte vad jag ska göra.
Arh, om det bara kunde bli onsdag nu så jag kan få lite tips och råd om hur fan jag ska bära mig åt. Nu åt han för en liten stund sen och jag pallade upp honom mot min kudde så han halvsitter, för att se om det gjorde att han inte skulle kräka.. nu för någon minut sen så kräktes han ändå. Suck. Men.. ska jag mata mindre mängder, fler gånger, eller ska jag öka mängden och låta honom kräka så han i alla fall får i sig så han blir mätt på riktigt?

Aja, nog snackat om mat och spyor. Igår på morgonen bestämde jag mig för att ta en vila från disken, då jag var så jävla trött och för att mina händer inte klarar av kombinationen "vara-i-vatten-hundra-gånger-om-dagen och vinterkyla". Det var en liten hög disk redan, men det tänkte jag inte skulle vara någon fara. Förutom disken som jag, hjärtat och ena lillebroren åstadkom, så var det en bror till som skulle äta. Den disken skulle jag klara av på kvällen. När jag sen kommer hem, har två dagars skit som samlats i vardagsrummet, åkt ut i köket, tillsammans med en sjuhelvetes massa disk från gud vet hur många personer. Det såg helt ärligt talat ut som att köksskåpen exploderat och allt innehåll nu låg ute. Jag fattar inte hur man kan vara så äckligt jävla lat att man inte kan ta den förbannade disksvampen en enda gång i sitt liv, och diska! Om man vet att jag har fullt upp med en bebis, men ändå städar och tvättar och diskar, och man vet med sig att man skitar ner onödigt mycket, kan man inte göra en enda god gärning i sitt liv då? Hade det bara varit jag och mitt hjärta så hade jag inte sagt nåt, för det hade ALDRIG samlats så mycket disk, och varför ska han diska när jag går hemma och han jobbar, typ? Men nu är vi tre i hushållet, varav jag inte har nånting med den ena att göra. Jag/vi köper hem mat och grejer, och diskar/tvättar/städar, och tredje personen äter upp allt, slösar duschkräm som f a n (och allt annat med, för den delen) skitar ner med disk och femhundra par skor, och det är jag som får städa upp. Det är mina popcorn/granatäpple/diskmedel som helt plötsligt tar slut utan att jag själv fått användning av det.
Senaste exemplet är världens största diskmedelflaska. Från en dag till en annan är det helt plötsligt hällt vatten i den, och diskmedlet är inte längre lika drygt och har nu tagit slut på nästan en vecka istället för en månad som jag kunde fått det att räcka till. Ändå är det ingen som hällt i vatten.. och diskmedlet här brukar användas till att tvätta kläder med, eftersom jag inte låter mitt tvättmedel stå framme till allas förfogande. Då är det bara diskmedlet kvar, och ja.

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DETTA SKITET!! GE MIG MIN FUCKING JÄVLA LÄGENHET TILLBAKA NU SÅ LIVET KAN ÅTERGÅ TILL DET VANLIGA! Jag drömmer om ett liv där jag får ha mina saker ifred, där diskmedlet räcker i tid och evighet, där jag kan röra mig fritt i mitt eget hem, där jag kan diska varannan dag om jag känner för det, där halva toalettpappret inte försvinner efter ett toalettbesök och där man slipper köpa duschkräm två gånger i veckan.

Jag är fullt medveten om att detta inlägget blev sjukt gnälligt, men jag är så vansinnigt trött på folk som lever i lyx helt enkelt för att de inte lyfter ett finger eller bidrar med en krona. Igårkväll blev jag tillsagd att skita i disken för den skulle tas om hand idag, av en annan person. Nu är klockan snart 18.00 och den enda disk som blivit diskad är den jag tagit hand om. Jag äcklas när det ser ut så.
Lata jävlar.