Idag fick jag gå barfota eftersom mina flipflops fastnade och den grejen mellan tårna gick av. Jävla skit vad sur jag blev. Det är ju inte som att man går och tänker "Bäst jag packar ner ett par skor till, ifall de andra går sönder". Det var dock lite småmysigt att promenera barfota, lagom varmt på marken och sådär. Nu sitter jag dock här med två blåsor på ena foten, och en på den andra. So much mysighet var det. Mina stackars ohärdade små fossingar.

Tröttnar lite på all hysteri om väderprognoser. "Åsk-varning, klass 1" blablabla och det kommer åska SÅÅ mycket lördag/söndag.. and still nothing. Innan de orsakar panik och önsketänkande kan de väl kolla en eller två gånger extra. När jag tittade ut innan jag skulle ut idag, så blev jag lättad. Tänkte att jag i alla fall fick en dag till där jag skulle slippa svettas som en galning. Vad händer då ungefär 5 minuter efter att jag kommit ut? Jo, solen tittar fram och jag håller på att dö. Blä. Lite mellanvarmt är liksom helt okej.

Grannarna under har nog ett par skruvar lösa. En skruv lös, det har dom. Det är konstaterat. Men ofta man sitter och skriker konstiga ljud rätt ut i ingenstans? It makes no sense. Hade det varit glädjetjut eller skratt från något på tv till exempel, hade det ju varit en annan femma.

Nä, nu ska jag ta och smörja fötterna och sen försöka hitta nån bekväm ställning för ryggen. Jag stod böjd över tvättkorgen innan och hör hur det knakar till. Så jäkla obehagligt. Det var verkligen som att nåt flyttade sig, men jag kände inget, hörde det bara. Aja, inte såå lång tid kvar nu :o