Jag märker att allt är annorlunda i min tjocka "lilla" kropp, haha. Jag orkar verkligen inte lika mycket längre. När jag är ute och går med Milton så promenerar jag inte på i samma takt som vanligt, så stackarn brukar stanna upp och titta bak på mig med en blick som säger "Vadfan går du så sakta för? Kom igen nu!". Hihi, han är så söt min lilla pärla. Det roligaste av allt är dock att dampfallet Lilleman med sin krävande husky i sig, finner sig gott i att promenera sakta vid min sida. Till stor del har det säkert med värmen att göra, men han verkar förstå ändå :)
Idag gick vi på Biltema och jag var tvungen att sätta mig ner på en pall som ska hålla upp crossar och sånt, för jag orkade inte gå mer. Vart alldeles svettig och yr och helt slut, trots att jag knappt gjort nåt. Läste nånstans att den extra litern blod som nu finns i kroppen, gör att man blir fortare trött.

Nu sitter jag här på en stol och förbannar solen. Vi har flyttat en hel del från lokal 1 till lokal 2, och ändå är det jättemycket kvar. Jag bär omkring på de lätta sakerna som plastkåpor och sådär, men jag tycker ändå att så fort jag anstränger mig så börjar det liksom spänna i magen. Det känns precis som att bebis liksom trycker ut på höger sida av magen, men h*n kan väl knappast veta när jag lyfter några plastkåpor eller inte? Och varför skulle h*n bry sig ändå?

Idag firar vi 1½ år. Tiden går galet fort, men det känns fortfarande som det var igår. Är ju helt barnsligt förälskad fortfarande. Lite läskigt, men jävligt underbart! ♥