Fick en kommentar för ett par inlägg sen, som jag glömde svara på :o
Laktosfri mjölk dricker jag redan då min egen mage inte klarar av vanlig mjölk. I dagsläget är jag dock i konflikt med mig själv. Läkarna i detta land är värdelösa, de sa att problemen jag hade med min mage, inte var något. Faktan att jag blev kass som fan i magen efter mjölk, ägg, pasta, ja allt, det var normalt tydligen. Eftersom det inte fanns nåt fel på magen. På semestern i ett arabland fick jag så vansinnigt ont i magen en kväll, men diarré och sjukliga kramper. Låg och bölade som en liten unge. Men återigen, enligt svenska läkare är detta normalt, för nåt fel på min mage var det absolut inte. Kilade över till apoteket på andra sidan gatan, förklarade situationen för apotekaren som jobbade där, och hon sa med en gång att jag saknade en bakterie i magen. Fick tabletter som jag skulle äta efter varje måltid i tre dagar. Idag har jag inga problem längre.
Dock blir magen ändå lite halvkymig om den får i sig för mycket laktosgrejer på en dag.

Jag tappade tråden där lite, om jag ska vara helt ärlig.. :p
Men det där med cola och koffein.. Det var rätt intressant. Jag har kommit över flertalet bloggar där mammorna skriver om sina bebisar som skriker och skriker och det går inte att få tyst på dom. Det står att de har ammat bebisen men den verkar ändå inte nöjd, osv osv. Sist i inlägget kan man läsa "Nu ska jag ta och hinka i mig två stora koppar kaffe så jag vaknar." Är det aldrig någon som reflekterar över detta? Att det kanske är därför bebisen inte slutar skrika, den har kanske blivit beroende av koffein, eller helt enkelt bara blivit gasig pga det?
Under tiden som gått sen jag fick veta att junior fanns i magen, så har jag slutat dricka min älskade Cola. Jag saknar det som fan, men vad ska man göra? Även Pepsi innehåller koffein så det går inte att ersätta det ena med det andra. Och det kvittar om det är i små mängder, för så mycket Cola som jag drack, så blir det en hel del koffein. Kaffe har jag aldrig druckit, men om inte det rekommenderas att dricka under graviditeten, så gör nog inte Cola det heller. Och heller inte under amning.

Aja. Det finns såååå många funderingar i mitt huvud om detta. Hur fasen ska jag bära mig åt för att lyckas ta hand om en liten plutt? Jag vill inte ens hålla andras bebisar för jag är rädd för att ta sönder dom, haha. Och jag känner mig inte ett dugg mammig när det gäller barn. Hjärtats syskonbarn är okej, dom är söta men jag känner ingen "mammighet" liksom. Det kommer väl med tiden.

Nu har jag städat här hemma, vilket var kaos. Dammsugaren är så himla värdelös att det inte ens går att beskriva med ord, så det blir aldrig riktigt rent tack vare den skräpmaskinen. Magen spänner och ryggen värker. Det är så jävla nice!   ................