Jag dras med en nästan sjuklig trötthet för tillfället. Det är verkligen lamslagande. Jag har visserligen alltid varit en trött människa som älskar att sova, precis som min käre far. Men nu är det verkligen katastrof. Jag vaknar och går på toa, gör lite frulle och äter. Ca en timme senare är jag redo att sova ett par timmar till. Mycket för att det är så jäkla mysigt att gå och lägga sig bredvid hjärtat igen, han luktar så jävla gott. Haha, han blir så störd av mig och mitt snusande på honom. Hoho.

I alla fall.. idag vaknade jag klockan 08! Fattar ni vilket rekord? Jag hade helt glömt bort min tid, men igår hade jag ett bra ögonblick och ställde larmet i GOD tid, så det var bara därför jag kom upp. Först fattade jag inte ens varför mobilen ringde, men sen slog det mig. Kallt som fan var det också tack vare en blåsig natt som drog med sig kylan in genom fönstret.
Iväg till vårdcentralen, snackade lite och blev tömd på 3 rör blod. Jag har inget emot att bli stucken, kan sitta och stirra på armen medans de sticker in nålen. Det äckliga är att nålen rör sig där inne i blodådran varje gång de byter rör, och under påfyllningen också. Det är så satans obehagligt. Och att känna när nålen dras ut... Örk.
Allt såg bra ut, ingen järnbrist eller sådär, så jag får klara mig på egen hand fram till juli/augusti nåt sånt. Kul. Men man ska väl vara tacksam, det hade kunnat vara sååå mycket värre.

Och sen blev då min Saab såld idag. ÄNTLIGEN! Efter säkert ett halvår. Så jävla tröttsamt. Först var det nån spekulant som lovade dyrt och heligt att han skulle komma och köpa bilen dagen efter. När den dagen kom, kom även han med en massa usla ursäkter. Bland annat hade vi ljugit om årsmodellen på bilen, att det var en 01 istället för en 02 som det stod i annonsen. Vad den jävla idioten inte verkade förstå är att Saab inte kan stå på nyårsafton och tillverka tusentals bilar för att det ska bli "rätt" årsmodell på dom. Enligt chassinumret så är det en 02, punkt slut. Vi glömde honom i alla fall, och i onsdags ringde min räddare. Jag tänkte inte hoppas på nåt och vi bestämde att han skulle komma igår. Igår ringde han och det blev inte av, men däremot dök han upp idag. Tittade lite extra på den, och sen åkte vi till banken och löste lån + postväxel och jag blev en glad flicka igen :) Så jävla skönt att vara av med den. Förbannat onödigt att köra en bensinare i en stad med fartgupp och endast rödljus vid varje korsning. Förbrukningen ligger liksom på det dubbla.

Jag orkade inte följa med till Helsingborg idag, så nu ligger jag och väntar på att mitt lilla hjärta ska komma hem, så jag har någon att somna på :) Det finns fasen inget bättre än att sova och vakna bredvid sin andra hälft ♥