Jag tycker att alla dagar bara flyter ihop, det är liksom ingen skillnad på en dag eller en annan. Inte nog med att det är tisdag (för det är det väl?), det är redan 2 november. Tiden går så sjukt fort. Elias fyller en månad på söndag, redan. Det är lite smått ångestframkallande, men samtidigt så himla roligt.

Idag är det tvättid 16-20, ska bli spännande att se hur det går med en bebis. Jag har redan sorterat tvätten i förväg, så det bara är att kila ner och kasta in och sen upp igen. Hjärtats bror är hemma så jag behöver förhoppningsvis inte ta med Elias ner, men i värsta fall får jag lägga honom i bilstolen :o

På fredag väntar besök på audiologen och sedan bvc. Ska bli kul att se vad han har gått upp nu. Och jag hoppas att hans hörsel är bra, men han reagerar på ljud och sådär, så det borde inte vara nån fara.
Angående hans mål, så är det knappt lönt att hålla på och räkna timmar. På sjukhuset sa de var tredje timme, och var fjärde på natten. Detta fungerade på sjukhuset, men då var han så himla liten och sov ofta igenom ett mål så han fick matas med sonden istället. Nu vaknar han, äter någon minut och somnar igen. När jag försöker väcka honom för att han ska få i sig mer, så går det inte. Sen kan han vakna igen efter 1½ timme och ligga och äta i en halvtimme och sen ändå vilja ha mat 2-3 timmar senare. Jag blir fan bara stressad av att springa och hålla koll på klockan, varför ska jag göra det när han själv är fullt kapabel att berätta när han är hungrig?

Igår begick jag samma misstag igen, trots att jag säger till mig själv "Aldrig mer" varje gång. Det var dags att klippa klorna på Milton, och denna gången ville jag att han skulle få lugnande. Det kändes som ett jävla övergrepp förra gången, tvinga ner honom och hålla fast honom för kung och fosterland, vilket gjorde han än mer stressad och slutade med att han blev klippt i pulpan. Som att det inte var illa nog att bli fasthållen.
I alla fall så gick det mycket smidigare när han låg och sov på bordet, och nu hör man inte honom när han går omkring :p Sen fick vi sitta och vänta i 1 timme för att betala, då de hade glömt bort oss! Jag var ändå noga med att fråga om man bara skulle sätta sig och vänta, eller ta nummerlapp eller nåt, men nädå. "Bara sitt och vänta så kallar de." Det gjorde de såklart inte så jag fick gå fram och fråga om de hade glömt oss, och när vi sen skulle betala så kostade det 3 gånger mer än vad idioten sagt till mig i telefonen när jag bokade tid. Vilket värdelöst jävla ställe det är, Malmö Djursjukhus. Tvi.