Igår hade min kära mor och syster köpt mig en julstjärna på fot, bara för att jag råkade nämna för syster att jag ville ha en sån. Eller om det var mamma jag sa det till :s Så himla snällt ♥



I lördags vart det kalas för systerdottern. Gräsligt god mat var det, tyvärr fick jag ingen efterrätt :( Dels för att jag försöker bli av med kilon och inte lägga på mig, men framför allt för att jag inte vågade då min mage har börjat bråka med mig igen. Inte kul när man inte vet vad man kan äta eller inte. Sist jag åt spaghetti och köttfärssås så fick jag totalt sjuka kramper i magen och fick panik-leta efter toalett och jag landade till slut på McD's toa. Blä. Idag å andra sidan gick det smärtfritt att käka samma rätt. Taget ur sitt perspektiv, det hade iaf inte med köttfärsen att göra, detta hände titt som tätt och just spaghetti brukar sätta fart på fanskapet.
Min bror var även på kalaset, som jag inte träffat på sååå många år. Det var kul att se honom igen, även om vi inte bytte så många ord. Han å lillasyster höll sig på sin hörna, och jag är inte den som går fram och börjar pladdra. Vad fan ska säga efter alla dessa år liksom? Det är svårt att öppna sig.

Nästa vecka ska vi tillbaka till neo igen, tack vare att Elias slog av på takten lite vad gällde hans viktuppgång. Denna gången lär det inte vara någon fara då han får mer ersättning än bröstmjölk. Man känner sig lite som ett misslyckande, för även om jag slås av någon form av sekund-lång dödsångest varje gång han ammar, så är det ändå det jag vill göra, för hans skull. Men att det skulle vara nån tillväxtperiod som är anledningen till att han aldrig blir mätt, tror jag inte på längre. Han äter och äter och äter och blir aldrig mätt, men blir å andra sidan full och spyr sedan utav bara fan. Han får fortfarande amma såklart, bara för att mysa och för att jag inbillar mig att det ändå finns något litet som kan vara bra att ha, i mjölken. Aja. Dagen efter neo, är det dags för läkarbesök på bvc och då ska jag ta upp det här med hans kräkningar. Jag tror i och för sig att han bara är en kräkbebis, men det skadar aldrig att vara på säkra sidan.


Min lille prins har två mörkhåriga föräldrar, varav den ena är arab vilket jag tycker bör spela in då de ändå är mörkare. Ändå ser det ut som att Elias har rött i sitt hår.

Jag vill INTE ha ett rödhårigt barn, och jag hoppas innerligt att det inte är farmors rödhåriga gener som hoppat över någon generation och landat hos Elias. Det är dock inget som gör att jag skulle älska honom mindre, men rött hår är inte så tjusigt, och det hade varit lite lustigt om mitt mörka hjärta inte har något "mer" att bidra med än blåa ögon :o Om de nu blir blåa.
Oh, och sina nya kläder från H&M har han också på sig ♥