Operation smalis

Eller ja, smalare.. Jag blev ett riktigt fetto när jag väntade lilleman, så lite tur i oturen var det att han kom 5 veckor tidigare, annars hade jag haft säkert 5 veckor att fetta lite till. 10 kilo försvann rätt så fort, på kanske två veckor, utan ansträngning. Jag förmodar att det var all vätska och lite blod och sådär, men sen har det stått lite still. Man sitter hemma dagarna i ända och gör fan inget annat än att äta, och onyttigt dessutom :s Jag blir stressad av tanken att vara ute när lilleman blir hungrig, för jag vill verkligen inte amma offentligt. Hitta en bra plats ska man också göra. Nu har jag dock fått tag i en pump, så man kan ha med sig en eller två måltider när man beger sig ut. Kan jag väl bara komma ut och börja gå, så borde kilona försvinna rätt fort. Sötsuget försvinner ju också om man har nåt att göra. Sen står det en crosstrainer hemma och väntar också. Kan inte träna för mycket pga snittet, men man kan ju se vad som går att göra utan att det gör ont.

Idag var vi som sagt på audiologen. Hit skulle vi för att kolla så att Elias hörselnerv har utvecklats som den ska. Alla som är födda för tidigt får gå och kolla det. Han var så duktig och bara låg där i mitt knä och kollade läget. Hör, gör han i alla fall, så det behöver jag inte oroa mig för.
Direkt efter audiologen skulle vi till bvc, för att väga lilleman. 200gram har han gått upp i vikt sen förra fredagen, och nu väger han 2420gram. Heja hjärtat!

Tog mig en promenad hemifrån till mamma och pappa, det tog exakt en timme och då blev det lite av en omväg då jag inte ville gå på cykel/gångvägarna. Känns säkrast att gå där det är folk :o

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0