Dagarna flyter ihop till en rörig massa när man bara sitter här hela tiden. Det är så vansinnigt tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag får trösta mig med att det inte är så lång tid kvar. Andningslarmet skulle han ha på sig till på måndag. Jag hoppas varje dag att han bara sätter igång och äter mer på egen hand, för då kanske vi kan åka hem på tisdag redan, eftersom vi då slipper sonden. Eller så är jag bara naiv när jag tänker så. Idag åt han hela 17-målet på egen hand, eller ja allt utom 6 ml men det kvittar. De sa att vi inte skulle ge honom de saknade ml utan låta han vänta till nästa mål och försöka få honom att vakna till och äta då. Jag får dock dåligt samvete av att väcka honom bara för att han ska ha mat, han behöver ju samla kraft också. Fast å andra sidan, hur ska han få kraft om han inte äter? Det går runt det där, men det är kanske bättre att väcka honom och se hur det går. Inte vet jag :s

Idag sa personalen att jag kunde få gå ut, om jag kände för det. De hade en vagn jag kunde låna, så lilleman kunde följa med. Jag ringde syster och frågade om hon hade lust att titta förbi efter jobb och göra mig sällskap. Det hade hon, och det var trevligt. Elias fick en fleeceoverall av sin kusin, som tack och lov fortfarande var kvar här och inte hade åkt hem (overallen då). Personalen kom med en overall i storlek 68 (vad fan tänker dom?!), men det var inte ens lönt. Jag plockade fram min egen och om man inte jämförde bebisen och overallen med varandra så såg den nästan ut att kunna passa. Resultatet blev såhär:

En overall i storlek 50, 0-1 månad. Okej att han inte är färdig, han är 5 veckor för tidig, men det är ändå lustigt att se hur jäkla liten han är :o