Är det inte typiska barnfasoner att stänga av datorn när man märker att den inte fungerar som den ska? Om det inte är ens egen privata dator, utan en som man får använda av någon annan, ska man smutsa ner den med äckliga porrsidor och diverse virus, och andra pisse-hemsidor? Ska man ta bort filer från datorn när man inte vet vad det är man tar bort? Ska man ta bort det trots att det kommer upp varningar om att det kan förstöra? Min stora lilla laptop ligger mig varmt om hjärtat, den har varit min trotjänare i många år och aldrig bråkat med mig. Jag kommer hit och den smutsas ner och nu vill den inte fungera. Den vill inte starta i något läge, ens om jag ändrar boot-ordningen i bios. Jävla skit. Fast det blir till att omformatera den, om det nu går. Stackars hjärtat har dock saker på den som han behövde.
Jag är trött på att dela med mig av allt. Att vara den enda som bidrar och sen tar allt slut fortare än i ett flerfamiljs-hushåll. Om jag köper hem chips och en hel dag ser fram emot att få komma hem och äta lite chippes, och så möter man en nästan tom påse. Eller att en flaska saft som ska räcka till 10 liter saft, tar slut på ungefär 3 dagar. Jo, men det är helt okej. Och jag är fattig som en gris! Det är därför det stör mig.

Suck.

Inatt hade jag vikt ihop och lagt en stor filt under madrassen så att jag kunde sova med fötterna högt, i hopp om att de skulle gå ner lite i tjocklek. Det resulterade mest i en dödstrött Andrea, och lika tjocka fötter på morgonen. Jag har haft mammas stödstrumpor på mig hela dagen men de är fortfarande lika tjocka. De har till och med fått märken efter strumporna. Nu ligger jag i sängen med fötterna ännu lite högre, försöker massera dom vilket inte är så lätt när man har blivit lika smidig som en flodhäst. Ska dra på strumporna sen igen när fötterna legat högt ett tag, och kanske sova med dom på.
Nu är det dags för tå-viftning!