Inatt vid 04 vaknade Elias och panikskrek. Hjärtat var där och lyfte upp honom och var själv halvt panikslagen och upprepade "Det låter som att han inte kan andas" ett antal gånger. Jag drabbas sällan av panik, utan blir snarare tvärlugn i sådana situationer. Överblicka händelsen och sen agera därefter. Det visade sig att han visst kunde andas men det var inte det lättaste. Han fick komma över till vår säng och sova där.
Idag vaknade han inte förrän 12 (!!) och andades då lite rossligt och hade en äcklig slemhosta. Försökte rensa näsan men inget ville komma ut, så det sitter väl längre bak i bihålorna eller något. Vart iväg och köpte näsdroppar och det har hjälpt lite. Lade lite extra filtar under hans kudde och nu ligger han i högläge och sover. Igen. Han hade ingen feber innan, men han kändes lite varmare nu. Får kolla igen lite senare.
När han hostar så framkallar det en reaktion hos mig, där jag själv bara vill harkla mig och hosta ordentligt för att allt slem ska komma ut :/ Min lille pärla ♥ Det är dock bättre att han drabbas av sin första förkylning/sjukdom nu, när han tjockat till sig lite, och inte precis i början när vi kom hem. Då hade det nog blivit rätt jobbigt för oss alla.

Själv svider min hals sådär lagom obehagligt det gör dagarna innan en förkylning. Tror det var ett år sedan sist, om inte mer. Mitt immunförsvar är stenhårt, peppar peppar. Hoppas att vi inte blir sämre och att Elias blir bättre till måndag då bvc väntar.

Fick med mig lite Grumme Såpa hem och tog mig en sväng på badrummet och nu kan man gå in där igen utan att vara rädd för virus. Fan vad män kan skita ner, och fan vad dom är bra på att Inte rengöra efter sig :o

Nu ska jag värma lite mjölk och hälla i kanel och lite riven ingefära (tack för idén lillasyster!). Man får ju göra vad man kan för att kurera sig.