Ensamstående i ett förhållande

Ibland blir jag bara så jävla trött. "Jag tycker inte om ansvar" är orden han använder, men det är bara ett finare överdrag för "Jag är så jävla lat och vill bara sitta på mitt arsle dagarna i ända, inte röra en fena och bli serverad mat och dricka. Gärna om du kan ge mig en potta så jag kan gå på toa också". Att vakna vid 12 är inte så himla tidigt heller, men om jag är trött och Elias ändå sover så varför inte passa på?
Att däremot lägga sig 07 trots att man vet att det kommer en ny dag och man måste göra saker, och sedan gnälla över att man är trött, är bara idiotiskt. Jag sover inte många fler timmar då min sömn avbryts för att göra mat till Elias. Nu på eftermiddagen har jag sagt till honom att hålla ett öga på lilleman så jag kan duscha eller kolla om det fanns ledig tvättid, och det enda jag får tillbaka är "Skynda dig". Då ska jag alltså skynda mig så att HAN kan fortsätta sova vidare men jag ska inte få duscha och bli ren. Man kan gnälla på att det måste tvättas, och när det väl är dags måste jag redovisa för hur jävla lång tid det tar i tvättstugan för att han vill göra nåt annat än att passa barnet.

Elias är verkligen inte jobbig, så det är inte honom jag gnäller på. Man är däremot två om att göra ett barn och eftersom det är hans barn också så kan han gott slänga ett öga på Elias med jämna mellanrum. DET är allt som krävs men det är tydligen så jävla jobbigt. Jag har som sagt inget emot att ta hand om Elias ensam, han är så jäkla go och söt och okomplicerad, men är det inte meningen att man ska ställa upp för sin partner?

Jag är så jäkla trött på att dagarna inte kommer igång förrän 18. Fattar ni?! Sen gnälls det om att man vill fixa till sitt liv och bla bla bla. När det första steget mot ett annat liv ska tas, då orkar man inte.
Det kommer dock drabba den late fan i slutändan, för Elias blir van vid mig. Om han är ledsen, är det hos mig han tröstas. Går det riktigt illa så vill han inte vara hos sin pappa över huvudtaget.

Min vagn kommer i slutet på nästa vecka (hoppas jag), och då behöver jag inte sitta här och uggla. Man behöver lite tid ifrån varandra också men när han aldrig kommer ut ur huset så är det lite svårt. Det känns som att man kvävs.

Okej, ett gnälligt inlägg men nu är klockan mycket och det är bara jag som är vaken.
Tvi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0