Nattuggla

När jag hämtade Elias från sin mormor ikväll så hade han precis slocknat. "Om du ger honom lite mat när du kommer hem och sen nattar honom, så sover han nog ända till imorgon bitti." Jovisst, bara det att ungen har ärvt min envishet. Han sov lite i overallen på sängen och sedan lite i sin egen säng, sen fick det räcka. Han ville inte sova i sin säng, eller i min säng eller sova över huvud taget. Jag fick smälla på mig bärselen och stoppa ner honom där så att jag i alla fall kunde fixa mig lite käk och tvätta lite mer nedkräkna grejer. Efter ett tag slumrade han till och blev alldeles säckig i selen så jag fick lägga ner honom. Detta uppskattades inte. Hjärtat tog honom en stund och han bara skrek och skrek och till slut orkade jag inte höra på honom längre, utan gick in och roffade åt mig ungen, haha. Han blev snabbt tyst och somnade sedan i min famn. Totalt sov han då ungefär 30 minuter och nu ligger han bredvid mig i sängen, efter ännu ett mål mat, och bara tittar sig omkring. Han skriker i alla fall inte, men han vill å andra sidan inte heller sova. Envisa unge, han är så trött så att ögonen går ihop på honom.

Jag å andra sidan kan inte somna. Eller ja, kan kan jag säkert, att somna har aldrig varit min svåra sida. Däremot känner jag mig inte så trött. Vart iväg och tränade innan ikväll och det var bra. Orkade gå i ett snabbare tempo på bandet idag, utan att svettas alltför mycket och utan att benhinnorna gjorde ont. Så det ser jag som ett framsteg! Min jäkla handled och senknuta gör sig däremot påmind igen. Hade problem med senknutor i båda handlederna när jag tränade friidrott, kunde fasen inte ens göra en enda armhävning. Knutorna har alltid funnits kvar men de slutade göra ont. Jag skulle operera bort den ena vid något tillfälle men ett par dagar innan operationen så blev den lite mindre så det blev aldrig av. Och nu är vi här igen, med en knuta som gör att jag inte kan böja handleden ordentligt, som ömmar när jag tränar, och värst av allt; det gör ont att bära mitt lill-hjärta :(

Nu har det blivit för mycket svammel såhär mitt i natten. Nu ska jag pussa på min underbara lilla grabb! ♥

Kommentarer
Postat av: emelie - mamma till Alicia

Jag känner precis igen det med skrikande, övertrötthet och inte kunna ligga själv. Alicia är precis likadan,det är så jobbigt och frustrerande. Och när man varit ute på en långpromenad med vagnen och hon sover som en stock, räcker det med att man kör in vagnen i hallen så vaknar hon och gallskriker :( Men men, det blir väl bättre får man hoppas :)

2011-01-08 @ 09:49:15
URL: http://emelinis.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0