När Elias kinkar, så duger det i 9 fall av 10, bara att ligga på min mage. Först då blir han lugnare och sedan brukar han somna. Under den senaste timmen har han ätit, skrikit, rapat, skrikit mer och mer. Eller gråt-skrikit. Jag vet inte hur man ska beskriva det, han har varit missnöjd och gnällig. Att ligga bredvid på sängen var bara okej en liten stund, så nu lade jag upp honom på magen och han blev genast nöjd. Nu ligger han och suger på sin napp, den enda som duger och det finns bara en, och halvslumrar. Själv har jag inte ens hunnit duscha och vet inte när det blir av heller.
Det känns som en dag då man inte orkar göra något, inklusive att gå och träna. Går jag inte iväg så känner jag mig som ett misslyckande. Å andra sidan vet jag att man inte kan/ska träna varje dag, utan kroppen behöver lite tid för att vila upp sig. Speciellt i början. Mitt psyke behöver också vila sig lite känner jag, bara stanna hemma och ta det lugnt och inte göra nånting. Det jäkla flängandet fram och tillbaka tar musten ur mig. Jag kanske skulle ta mig ett litet bad senare, och få lite tid för mig själv :o

Jag smörjde på Salyvase häromdagen för att få bort hans mjölkskorv, och för att jag hade hittat en kam. Jag fick äckelkänslor i hela magen när jag pillade bort det, vet inte varför sånt får mig att må illa. Det är inte för att det är äckligt heller. I alla fall så gick nästan allt bort, men även hans hår mitt på huvudet, haha. Jag läste att man inte skulle bli förskräckt om håret lossnade, för det håret hade tydligen redan lossnat men hölls på plats tack vare mjölkskorven. Nu är han fjunig mitt på huvudet, men det växer väl till sig så småningom :)