I förrgår rann hjärtats bägare över, och han blev skitlack. Nu är det inte bara jag som är så jäkla trött på att bo här, och vill bo själv. Imorgon har jag tvättid men lär bli överkörd och inte få ett skit tvättat, då någon annan är viktigare. Sånt retar gallfeber på mig. "Men jag har skitmycket tvätt", jaha? Och det har inte jag? Jag får hålla ut lite till, tiden går ändå rätt så fort.

Kroppen min är alldeles trött. Jag har fortfarande inte särskilt besvärande träningsvärk, men den är ju ändå inte van vid att bli tränad, så den är liksom trött. Den behöver därför vila upp sig, och hur lätt är det med en liten som vill ha mat varannan timme? Hjärtats mamma ger honom hälften av mängden mat han vill ha för att bli nöjd, för att "han kräker mindre". När han sen kommer hem är han ju jättehungrig eftersom han levt på halv ranson mat i flera timmar, och så försöker han äta ikapp sig under natten. Men återigen - är det någon som lyssnar?

Nu är jag som sagt helt slut, och idag känner jag absolut ingen motivation till att gå och träna. Jag är dock rädd för att om jag stannar hemma en dag, så kommer det bli betydligt svårare att komma iväg igen sen. Om vi bara hade kunnat gå lite tidigare, så jag slipper stressa som en galning när jag kommer hem. För att det ska inträffa måste dock mannen ta och ändra sin dygnsrytm och det är inte det lättaste.

Imorgon blir min pärla 3 månader! Tiden har gått så jäkla snabbt. Det känns som att han alltid har varit såhär liten, men han är i själva verket dubbelt så stor som han var. Nu får han knappt plats i sin overall som han fick när vi låg på sjukhuset, och väl på sjukan så hade man kunnat få ner två stycken Elias i den istället. Hela han fick plats i luvan, typ :o

  

Hihi, han har blivit en liten tjockis :o

På måndag väntar efterkontoll för min del, och 3månaderskoll och vaccination för Elias :o