..eller bortlängtan.. eller vad man nu ska kalla det. Ända sedan vi kom hem från semestern i det stora landet på andra sidan världen, så har jag längtat tillbaka. Jag längtar tillbaka till New York och dess mångfald, ljusen, ljuden och utsikterna. Jag längtar tillbaka till San Francisco, till piren med de söta sälarna, till de sjukt branta gatorna och de fina husen, till spårvagnarna som inte var så roliga att åka i upp-eller nedförsbackarna. Jag längtar tillbaka till Six Flags i Los Angeles, det var de sjukaste karuseller jag nånsin åkt och jag vill åka igen och igen. Oh, eller den typiska lilla amerikanska småstaden Exeter. Det var så mysigt där! Jag fick blickar från servitrisen som förmodligen tyckte jag var en dum svensk som ifrågasatte hur de kunde äta vispat smör till sina pancakes, men det var verkligen så jäkla vidrigt, haha.
Lillasyster blev jagad av en jordekorre när vi hade kollat på sjöelefanterna eller vad det nu var för sjukt stora djur, haha.
Usa är möjligheternas land. Det spelar liksom ingen roll vad du är intresserad av eller drömmer om - det finns där. Malmö har absolut ingenting att erbjuda än nästan 300 000 idioter och ett fåtal affärer. Blä.


En liten del av Colossus på Six Flags. Det är samma karuell som de visar i början på Huset Fullt.
Bild fårn ultimaterollercoaster.com


Goliath


Ni ser ju vilken mysig lutning det var på den förbannade berg- och dalbanan. Tror det var 70 grader eller nåt sånt.
Bild från joyrides.com

Nä, jag vill verkligen tillbaka, och stanna i längre än två veckor. Betyyyyydligt längre.