Det var då ett rent helsike vad jag ska hålla på att bli dålig hela tiden. Mitt immunförsvar har alltid varit så himla starkt, och det har kommit en förkylning ca två gånger per år, när det går från kallt till varmt eller tvärtom. Det senaste året vet jag dock inte hur många gånger jag varit förkyld, och det är så himla jobbigt. I vanliga fall är det inget jag håller mig hemma för, sålänge man inte har feber, men föregående natt på jobb var ett rent helvete. Jag kände hur jag blev sämre och sämre, och efter rasten vid 05 var jag så trött och mådde så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen :/ Än har jag inte blivit bättre, så det blir inget jobb för mig inatt. Det går inte att ha ett fysiskt krävande arbete där du måste prestera 110% hela tiden, och bara kunna ge 70%. Att stå där från 23 ivkäll.. nej tack. Det är goa pengar som försvinner, men pengar är inte allt. Nu sitter jag här med en sjuk jäkla huvudvärk, för jag har sovit småsnuttar hela dagen. Imorse lade jag mig på soffan för att kunna sova ostört, vilket gick i några timmar. Min supersnälla bror kom och hämtade Milton för en promenad ihop med Valentino, och med sig hem hade han köpt en rostbiffbaguette, mat och efterrätt till Elias, och ett rör med c-vitaminer.

Funderar på att springa över till macken och köpa ipren, eftersom karln här hemma har fått för sig att han har öroninflammation, och har ätit upp i princip en hel karta ipren på egen hand, på ett par dagar.

Nä, det gör ont i skallen bara av sitta ner. Avslutningsvis måste jag bara säga att det är en sorgens dag i svensk ishockeys historia då en utomordentligt bra målvakt omkom i en flygkrash; R.I.P Stefan Liv.

Bild från google.